Panikångest, kontrollbehov och dålig sömn

Jag har ett otroligt stort kontrollbehov. Jag måste ha koll på precis allt. Jag har långa to-do listor för varje timme varje dag och hela första terminen. Alla uppgifter och skolarbeten planerade jag in i min almanacka redan första veckan efter sommarlovet. Jag mår inte bra när nya saker plötsligt sker och när min planering helt plötsligt ändras. Då rubbas allt och jag får panik i form av att hjärtat slår för fort och jag mår dåligt, känner mig dålig. Min koll på allt gör mig till mycket ordningssam och systematisk i både skolan, på hästryggen och som även är anledningen till att de ville ha mig som administratör på ett stort företag, vilket är mitt jobb utanför skolan just nu. Det har både fördelar och nackdelar. Fördelarna är de jag nyss nämnde men nackdelarna är stora och påverkar mig så otroligt mycket. Jag har aldrig kommit för sent till en lektion i skolan. Inte ens så att läraren precis stängt dörren och inte ens börjat prata. Aldrig har det hänt. Jag får panik över bara tanken av att göra fel. Och en sådan sak skulle därför inte hända. Inte heller till ett jobb, förrän i morse…

Jag vaknar 1 timme för sent i panik. Kollar klockan och min väckarklocka har av någon anledning inte ringt. Ringer mamma och tårarna sprutar och jag har ren ångest. Känner mig så otroligt dålig. Hallå jag vill inte göra fel. Hjärtat slår i 1oo km i timmen och jag skulle lika gärna kunna ge upp på allt där och då. Ringde självklart min chef och ber om ursäkt och han säger att det inte gör något alls. Och jag veeet egentligen. Alltså herregud att missa klockan någon gång ibland gör alla. Men för mig är det som att hela världen rasar samman och som att jag är misslyckad. Jag har ju tappat kontrollen.

Den senaste tiden har jag haft otroligt mycket med jobb, skola, häst, familj och pojkvän. För att få allt att hänga samman. Jag har haft alldeles för mycket i huvudet och sovit så dåligt. Jag har i sömnen pratat med oliver och till och med satt mig upp och skrikit rakt ut. När vi var i Dubai och Hanna och jag sov i samma rum så väckte jag henne 4 gånger en morgon. Där jag skrek på henne att ”du måste gå upp vi är sena” och klockan var väll typ 02 då. Och det värsta är att jag inte har något minne av att jag har gjort det. Jag är ingen expert på drömmar och sömn, inte ens insatt. Men jag känner själv att det är något konstigt och att det stör. Det känns som att jag lever i en ständig stress och aldrig kan koppla av.

Skolan har jag lärt mig att släppa kontrollen över. Mellan 7an och 1an på gymnasiet kunde jag inte somna om kvällarna så fort det var prov dagen efter. Så fort jag inte hade bästa betyg så fick jag ångestkänslor ”jag är inte tillräckligt bra”. Men jag har lärt mig att i skolsammanhang räcker det med att jag gör mitt bästa. Jag kan omöjligt få A i alla ämnen, även om jag till en början hade det som ett krav över mig. Men så fort det handlar om något annat går snett, som jag borde haft koll på. Då kommer paniken och sveper över mig.

Allt detta i kombination med dåligt självförtroende så är jag rädd för att göra fel. Rädd för att andra ska tycka illa om mig och rädd för att själv misslyckas. Jag vet definitivt om mina svagheter som får mig att må så dåligt. Det jag inte vet är vad jag ska göra åt det. Mina svagheter är samtidigt mina största styrkor. Det gäller bara att jag lär mig tacklas med dem. Jag menar, jag borde inte gå i flera dagar och ha ångest över att jag kom sent till jobbet just för att inte klockan ringde. Det var ju dessutom inget jag kunde styra över. Men ändå så snurrar det runt i mitt huvud och ger mig panik. Jag tänker att jag borde bara skita i det och lägga det åt sidan. ”Äsch alla försover sig någon gång”. Men samtidigt vill jag känna hur ”fel” jag gjorde för att inte göra om det igen.

Samtidigt gör det här att jag har svårt att ta emot kritik som innebär ”du borde gjort det bättre” ”du kunde presterat bättre då” ”nu slarvar du” osv. Eftersom jag hela tiden gör mitt yttersta eftersom jag inte vill göra fel.

Det är svårt och jag vet helt ärligt inte vad jag ska göra. Jag kan ju fortsätta leva i min värld där jag aldrig gör något ”fel”. Som jag gjort i så många år. Vilket även innebär att jag vaknar i panik 10 gånger om natten för att jag tror att jag försovit mig men kollar på klockan och det är flera timmar kvar innan klockan ska ringa. Eftersom att första natten som jag sovit bra på flera veckor, är även den dagen som klockan inte ringer.

Jag vet att vuxenlivet kommer innebära något annat. Jag är inte längre skyddad i en trygg skolmiljö där alla dagar är likadana.

Jag måste helt enkelt lära mig att acceptera att även jag gör fel. Frågan är bara hur. 

img_8345

Vid en pool i underbara Dubai. 

1 Comment

  1. <3 <3

    Reply

Lämna ett svar till Inger Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *