Upptagen dator :o

Japp, får köra ett kort inlägg från telefonen:) Min karl sitter och fixar med ett grafiskt element som vi ska ha genomgående i allt till bröllopet. Ja, vi ska gifta oss i augusti och håller på och knåpar på Save the date och inbjudan. Pirr, pirr och wiiie!

I alla fall, imorgon ska jag ut och kika när Frida tränar för Johan. Han har som en jullovsträning på Kullen där Frida står. Johan är bra och det är kul för Frida att vara med stallgänget. Och man blir ju alltid lite extra inspirerad när man är med på något nytt!

Jag hänger på och kollar, för dels vill jag kunna diskutera likheter och eventuella olikheter i det Johan tar upp, dvs våra lika/olika system, med Frida, dels är det bra att kunna följa upp vad de gör imorgon på nästa träning och sen är
det alltid kul att titta på träningar. På tränarutbildningen ingår att man tittar på ett stort antal träningar med A-tränare och för en loggbok där man analyserar träningarna utifrån ett visst mönster. Superintressant!

Efteråt ska vi ha fika med planering för 2015 och framförallt första halvåret. Mysigt och viktigt att snacka ihop sig så att alla i teamet skriver på samma berättelse så att säga.

Jaga känslan

Många pratar just nu om mål och planer. Båda viktiga delar för att komma framåt. Det är dessutom roligt att sätta upp mål och göra en planering, motiverande! När en bloggare frågar efter tips på vad läsarna vill ha så kommer ofta hur man lägger upp ridpass och olika övningar med bland kommentarerna. Och visst är det lärorikt att läsa om hur andra gör, och övningar kan vara en bra väg till att hitta inspiration, lära sig och leta efter den rätta känslan. För har du erfarenhet och känslan för hästen, då kommer upplägget av sig själv. Så är det något du ska kämpa för att hitta, är det känslan och aha-upplevelsen.

Frida och jag lägger upp ett övergripande schema för Chickan – ex skogen galoppjobb för kondis, utskritt, ridhus trimma, hoppträna, utskritt. När vi tränar har vi ofta med övningar, övningar som ska hjälpa Frida i sökandet efter dessa aha-upplevelser och känslan. Som Kyra säger, det är väldigt svårt att förklara hur jordgubbssylt smakar, man måste få smaka på den själv för att verkligen förstå. Som tränare lär jag eleven den rätta tekniken för att kunna uppnå rätt känsla, och de övningar som kan hjälpa till att komma fram till jordgubbssylten. Ju fler gånger man smakat, desto lättare är det att minnas och själv hitta tillbaka till den. Självklart underlättar det att jag kan träna Chickan med, så hon blir lättare att hamna i rätt läge på.

När jag hoppar upp på Chickan har jag ingen plan för just det passet. Men jag vet exakt hur jordgubbssylt smakar, alltså vart jag vill komma. Takt, balans och lösgjordhet med avspänning måste alltid vara grunden. Jag börjar med att skritta fram, plockar upp tyglarna och renodlar skänkel – tygel och frågar sedan om den kontakten jag vill ha. Oavsett vilken häst jag sitter upp på, så avgör detta första hur passet i övrigt kommer se ut. Det varierar på hästens dagsform – känner jag att detta är det sista hästen vill göra idag och vet att den nog har träningsvärk sedan ett tufft pass dagen innan, ja, då kanske vi skrittar ut istället. Hade jag planerat att jogga men känner att idag tycker hästen att den är en oövervinnerlig stjärna så passar jag på att ta steget längre, be om de där lite svårare sakerna. Jag tycker många ryttare slutar om hästen känns fin men går genom eld för att bända loss den om den känns trälig. Jag ställer mig frågan – hur ska detta göra din häst glad i att träna? Förutom dagsform avgörs passet av ex typ av häst. Men hur jag tänker med olika typer, och olika ryttares system, tar jag i nya inlägg!

Så – ut och leta jordgubbssylt!

jordgubbssylt

 

(Bild lånad från soppaochpannkakor.wordpress.com)

Hejdå och välkommen!

2014. Ett år där mycket hände.

Jag började året som egen företagare – hade bl a Tyra Sjöstedt som kund. Avslutade det på eget bevåg, tänker inte gå in på varför, men jag hoppas av hela mitt hjärta att Tyra får hjälp att bli av med de där satans tabletterna nu.

När jag slutade hos Tyra fick jag flytta Drivve till ett nytt stall. Tyvärr fick han en allvarlig skada kort därefter, frakturer i skenbenet fram. Efter lång klinikvistelse och lång boxvila hemma hos Jossan blev benet bra, men andra problem som uppstod av en lång period med avlastning kämpar vi fortfarande med. Nu går Drivve i en underbart härlig lösdrift och jag hoppas han blir frisk igen. Om det blir något treårstest och chans på Flyinge, det vågar jag inte ens gissa än.

driver_losdriften

 

Drivve är längst till vänster i bild:)

Att driva eget företag är tufft för psyket. Efter att ha lagt många år på att bli grym på att rida och lära mig mycket om hästar har man ingen ekonomisk buffert alls, och när man driver eget vet man aldrig hur det kommer se ut framöver. Man har de kunder man har, just då, resten får man jobba för och hoppas på. Så jag blev fast anställd i april 2014. Mycket pendlande, och det företaget jag trodde jag började på, var inte det företaget i verkligheten. Men 2014 blev ändå året då jag hamnade precis där jag ska vara, och fick mitt drömjobb. Jag blev erbjuden platsen som Marknads- och kommunikationsansvarig på Louis De Geer, Norrköpings konsert och kongressanläggning. Efter 4 månader vet jag att jag har massa jobb kvar att göra, men att jag också lever min dröm på arbetsfronten. 2015 ska jag skapa precis det jag vill för företaget, och det ska bli så jävla bra.

ldg_nyar

 

Ett glittrande Louis De Geer bakom Nyårsvandringens eldar

Träningsåret med Frida har varit både utmanande och fantastiskt. Som jag skrivit om här så är förändring något vi måste lära oss hantera. Genom förändring, genom med- och motgång, så skapar vi framsteg, utveckling och framgång. Frida är på väg framåt igen, det händer grejor i ridningen och det ska bli sjukt kul att se vad som händer 2015 utifrån vad som händer nu. Viggo, den älskade ponnyn som gett så mkt, har en ny familj och ett bra hem. Och 2014 såg jag en liten skimmel på Hästnet, långt innan häst egentligen skulle köpas. En liten skimmel som fick ngt att klicka i mig och härliga Wyglers förstod att det var läge att åka och titta. Så Frida, Jessica och jag packade in oss i bilen och drog till Skåne. Det är något vi aldrig kommer ångra för den lilla skimmeln var Chickidicki. En sådan underbar häst! Hon har gått in i hårdare vinterträning nu, vi hjälps lite åt att rida henne så jag kan polera på rakriktningen och nu när Frida är sjuk behövs ridhjälp i vilket fall. Att se unghästarna utvecklas är så kul, och att se Chickan utvecklas vidare som hopphäst, ska bli en häftig resa! Göteborg 2016?

hoppning_sond3

 

En fantastisk häst! Och världens goaste!

Hejdå 2014 – jag kommer aldrig att glömma dig! Och hej 2015 – vi ska ha så jäkla kul ihop!

Omkastade planer

Efter veckor av hosta så blev Frida sämre igen och fick rejält ont i lungorna. Hon har låtit förfärlig länge och tappat rösten, mått dåligt, varit trött och rosslat. Så vi bestämde vila för henne istället för träning och jag rider Chickan idag. Om man slarvar med förkylningar och tränar när man mår riktigt dåligt kan man få men för livet som stället till det senare. Jag har alltid gjort helt fel när det gäller detta, struntat i att jag varit sjuk, inte åkt till akuten när man gått omkull etc så jag har lärt mig den hårda vägen, astma och värktabletter är vardag nu, för att jag struntade i mig själv då. Det är varesig coolt eller smart att förstöra sig själv som många av oss hästmänniskor verkar tro.

Den här klämdagen spenderar jag med att jobba hemifrån, håller på att skriva marknadsplan för 2015, sedan blir det Chickanridning och därefter The Hobbit med världens finaste karl!

Goaste hästen! Jag vill att hästarna ska ha den lydnaden och den avspändheten att de kan stå lösa på kommando. Chickan gör det utan några som helst problem:) 

chickan_gangen

 

Högt upp

När jag lindar ben för markjobb eller dressyr så lindar jag alltid en bit upp på knät. Vill gärna ha lite högre paddar fram, så om jag t ex använder Mias luddiga paddar har jag gärna bakbensvarianten runt om. Att linda normalt dit upp stör inte hästen på något sätt, och du får bättre skydd mot slag upp mot karpus.

Jag lindar uteslutande med fleece om det inte är sjukbandage eller nattlindor. Fleece blir snyggt och har en perfekt formbarhet tycker jag. Att lindor skulle stödja benen kan ni släppa direkt. En häst har så mkt tyngd på benen i en nedsättningen att du inte kan stödja den med en vanlig lindning för arbete, vad du än använder för linda. Lindor ger skydd mot strykningar, viss kompression och är snyggt!

chickan_linder