En sak som gör mig ruskigt irriterad

OBS: ett inlägg som jag skrev för ett år sedan, när jag och Viggo var iväg på en tävling, men som jag ännu inte publicerat. Läs och kom gärna med åsikter.

I helgen när vi var och tävlade i den galna värmen så var vi noga med att Viggo inte skulle behöva stå i en transport i värmen. Så tänker nog många. Och eftersom vi skulle tävla lördag lunch så ville vi åka i god tid så att Viggo hann pusta ut och samla krafterna igen efter den långa resan på 6-7timmar. Vi valde att åka hemifrån fredag kl.04.00-resa under de svala timmarna och vara framme vid 10-11. För att sedan ta en lugn dag så att Viggo kunde landa, vila ut. Det var bara vi som tänkt så. Vi var först på plats. När vi kvällsfodrade vid 21.00 så var det även då i stort sätt tomt i stallet, tänkte att de kanske kommer i morgon. När pappa och jag sett klart en film var klockan 23.30 och vi hör fortfarande hovar klappra utanför och stallet lyser. När vi frågar när de tänkt släcka så får vi till svar att de minsann också ska tävla i morgon och att de kommer fler hästar om två timmar, så det är ingen ide att släcka. Samtidigt som vi får de svaret duschas en ponny i spolspiltan, flera hästar rids, full rörelse i stallet och lyset tänt, nu klockan 23.45, kvällen innan tävlingarna drar igång. 

Jag har full förståelse för att alla inte hinner/kan ta ledigt från jobbet och åka en dag tidigare för tävling, men man kan åtminstone respektera varandra och hästarna som ska prestera dagen efter. Om jag skulle vara den som kom sådär sent till en tävling, då skulle jag lasta ur, gå en sväng med hästen för att sedan smyga in i stallet för att natta och ge mat, packa in så lite som möjligt då och ta resten på morgonen dagen efter. Inte skulle jag sadla på och börja rida kl. 23.30, eller ställa mig och bada min häst, det har jag ju redan gjort innan vi åkte hit?

chickJag kan bli så himla irriterad, men är det någon som ändå håller med mig ?
För mig går alltid hästarna i första hand.

 

repost: Dagen du är nöjd- dagen du slutar utvecklas

Återpostar ett inlägg jag skrev i augusti.  

På senaste tiden har folk börjat säga till mig. ”Gå in på banan och bara ha kul, glöm inte att du redan kommit längre än de flesta.” Vet att det är snällt menat, men det är ju som att gå in med inställningen att man redan har gett upp, redan innan man rider in på banan. Jag gillar inte de orden. Man ska ALDRIG känna sig nöjd, det är farligt. När man tar saker för givet. Helt plötsligt rasar resultaten. Man måste hela tiden ha nya mål och sträva framåt. ”Dagen du känner dig nöjd är även dagen du slutar utvecklas”. Det är så sant. När ett mål är uppnått – sätt nya. Man kan ALLTID bli bättre. Det finns ingen på denna jord som är helt fullärd, det går inte att vara det. ”glöm inte att redan kommit längre än de flesta” – svar JA, men det finns BETYDLIGT många fler som kommit längre. Jag vill ju bli bättre än den jag är idag. Så då ska jag ju inte känna mig nöjd där jag är nu?

 

Självklart ska sporten man håller på med vara rolig och i grunden handlar det om det. Man blir inte som allra bäst om man inte brinner för sporten till 100%. Men det är ju de minutrar man får rida ärevarv med vinnartäcke och jublande publik som man hela tiden eftersträvar med allt arbete man lägger ner.

20140817-195346-71626765.jpg

När du kör fast- tänk på drömmarna 

om jag vaknar omotiverad. Om jag tänker -är det verkligen värt all denna tid? För jag har vissa dagar, som även ni troligen har som jag känner att jag inte orkar göra den där läxan, eller skritta ut i skogen med Chickan. Sånt som inte är det roligaste bakom en framgång. Men ni vet lika väl som jag att bakom en framgångsrik ryttare, eller person ligger det många timmars slit, många timmars träning, mängder av misstag, motgångar och saker som är tråkiga att genomföra. För att lyckas kan man inte hoppa över småsaker eftersom dessa är viktiga detaljer.

För att utveckla och hålla en häst motiverad krävs allsidig träning. Vissa dagar krävs det att man går långprommenader på asfalt i 2 timmar. Andra dagar intervallträning, hoppträning, dressyrträning för att få hästen så stark och hålla sig undan skador. En framgångsrik ryttare behöver egen träning. Konditionsträning och styrketräning. Många ryttare slarvar med det pga tidsbrist eftersom stallet tar många timmar om dagen. Att ryttaren äter och sover bra och att hästen ryktas och får hovarna oljade varje dag är nycklar som gör att din framgång blir större. Allt det där som du kan känna är extra jobb är det jobbet som krävs för att lyckas.

Med allt arbete kommer dagar då man bara vill ge upp. När dom dagarna kommer, försök att tänka på dina drömmar då!

Tänk er känslan i skandivanium. Du har precis gått banan och ska sitta upp på din blanka nyputsade häst. Låten he’s a pirate från pirates of the caribbean spelas i högtalarna medan traktorn sladdar av banan en sista gång. Du rider in på en arena med en fullsatt läktare. Allt ljus är riktat på dig och läktarna är tysta och mörka. Du viskar i hästens öra ”kom igen nu”. Du är felfri hela banan och rider mot sista hindret som är en oxer. Får ett framåtläge, flyger och galopperar in i mål. Ny ledartid! Hög musik tillsammans med applåder tjuter i arenan. Du skrittar in med vinnartäcket, får blommor och leder ärevarvet till musiken! Efteråt är det presskonferens med dig i centrum. Kvällen tillbringar du med att pyssla om din häst och ge några extra morötter.

Är det vad du drömmer om? Sluta inte kämpa och ge aldrig upp din dröm!

Bilder från utomhus SM 2014

Jag har drömmar. Drömmar om att flytta utomlands som beridare, drömmar om att rida i svenska landslaget, drömmar om att rida in i Scandinavium. Jag vågar ha dom drömmarna även om jag vet att det är en lång väg dit. Våga drömma ni också! För utan att tro på sina drömmar kommer man ju absolut aldrig komma i närheten av dom.

Sikta mot stjärnorna och du når grantopparna. 
Sikta mot grantopparna och du når bara första grenen. 

Ryttarprinsen-vad tyckte ni?

Jag måste börja med att säga att jag är så galet glad att vara en del av den här mäktiga sporten. Känner mig stolt.

Sedan en stor eloge till SVT som gjort ännu ett bra program. De är långa, ingående, intressanta och visar verkligen sporten från en vinkel som vanliga människor inte tänker på när de tänker på ridsport. 

Alex verkar ju vara en väldigt speciell person som vill ha det på sitt sätt. Jag tycker sånt måste få vara okej. Jag tror att man måste vara speciell för att komma någon stanns i den här sporten, eller i sport på elitnivå över lag. Ridsport är en induviduell sport där mycket handlar om fokus. Men samtidigt tyckte jag att det var bra att han bjöd till med laganda vartefter programmet gick. Vi utifrån vet ju inte hur SVT vinklat avsnittet. Men det såg ut som så genom TV rutan. Jag tror att laganda kan lyfta ett lag till en betydligt högre nivå!

(Bild lånad från SVT.se) 

Förövrigt när jag ser sånna här program så blir jag så taggad och sugen på att själv rida in på en VM arena. TÄNK ER KÄNSLAN att 0a en runda under ett VM, du rider mot sista hindret, ser distansen perfekt, flyger över hindret, landar samtidigt som hästen frustar över mållinjen, publiken jublar- MAGISKT !!

Hästar och hagar – så mkt bullshit

”Min häst vill inte gå i hage” eller ”Min häst vill gå in när det blir mörkt/regnigt/kallt/blåsigt/klockan är två”. Du har hört det förut eller hur. Men jag har en nyhet för alla som säger ”Ja, många hästar mår bra av att gå ute, men min vill inte och man måste ju se till individen”. Du har fel. Ja, visst ska man se till individen. Men en häst är en häst. Du kanske tycker din häst är ute mycket om den går ute mellan 8-14. Det är sex timmar. Alltså fortfarande 18 timmar på box. Säg att du rider och pysslar med den i 1,5 timme också. 16,5 timme. Det för ett djur som är byggt för att leta gräs/beta gräs sisådär 18 h per dygn och hänga med sin flock. Ju mer forskning som görs, desto tydligare är det att om hästen inte har några sjukdomar/brister och grovfodret är av bra kvalitet så mår den bäst av att inte äta kraftfoder. Man vet också att den är friskare om den får röra på sig på sitt naturliga sätt. Man vet att hästar som får bete sig normalt blir ”bättre hästar”, för en blandad flock ger hästen den socialisering och uppfostran den behöver för att veta hur man ska bete sig. Man vet att föl som inte skiljs av förtidigt utvecklar färre stereotypa beteenden än en tidigt avskild fölunge. Vi har avlat fram hästar som hoppar bättre, rör sig bättre, överlag är större, mer långbenta och högställda osv – men inuti är det fortfarande samma häst som när de strövade på stäppen.

Och, för det var egentligen inte det jag skulle säga utan detta – om din häst inte vill vara ute så är det inte för att den är annorlunda än alla andra hästar, utan för att du antingen har en för tråkig hage, eller har lärt hästen att den ska gå in en viss tid. Om hästen står ensam på en ruta utan vindskydd/lä med två grässtrån, lera och is – klart som fasen den både fryser och vill in. Den kan inte söka skydd, den kan inte värma sig med att äta som hästar annars gör, och den har inget att göra, ingen att umgås med. Har du en hage med tillräcklig yta, en flock, lite skog eller annat skydd och mat, så kommer hästen trivas som fisken i vattnet.

Det andra, som oftast kombineras med en skittråkig hage, är att när hästen kommer in så ligger det både grovfoder och kraft där och väntar. Hästar är inte korkade, snarare är de väldigt snabba på att snappa upp rutiner. Om hästen vet att kl 16 kommer alla kompisar försvinna in och krubban vara full med mat – klart den kl 15.30 börjar stå o stampa vid grinden för att komma in till sitt godis och inte bli själv kvar ute i hagarna.

Jag har haft hästar som enligt utsago inte kunde gå i hage mer än några timmar, som bara vankade av och an och ”ville in”, som betedde sig illa mot eventuell hagkompis och rymde igenom staketet om det inte var väldigt stabilt. Jag tog den hästen, tog på benskydd och släppte ut den i lösdriftsflock. Efter att ha travat ett varv och rekat lite med hela gänget i släptåg ställde den sig vid höhäcken och käkade. Jag tog av benskydden. Jag har aldrig haft snällare häst i hage och den älskade att vara ute.

Jag förstår att det är väldigt svårt för många att lösa det perfekta boendet för hästen, och har all respekt för det. Jag har bara sett för mkt för att känna mig tillfreds med det traditionella sättet att ha häst på. Jag vet att min häst kommer fungera bättre och hålla bättre om den får fortsätta gå i lösdrift, även som tävlingshäst. Och om du har en häst som du tänker – min häst vill inte gå i hagen – fundera på varför den egentligen vill in.

driver_sommar

Ibland lite efter 

Jag har ju mål som jag hela tiden strävar efter, i allt. Men det här inlägget är det mest fokus på den viktigaste delen i mitt liv- ridningen. Och för att förtydliga så vet jag att jag har det väldigt bra, och är väldigt glad att jag har folk runt mig som stöttar mig i min satsning. Men ni kanske förstår lite vad jag menar när ni läser detta.

Jo, inom ridsporten finns det en gräns när inte ens den bästa ridningen räcker till. En gräns där vilken häst avgör om man kan bli bättre eller inte. Det går inte att dölja, så är det. Men allt är ju beroende på vilka mål man har. Räcker det med 120 klasser, eller har man mål att hoppa världscupen. Det är en skillnad från andra sporter. Som gör ridsporten orättivs. För att bli riktigt bra så krävs resurser. Visst man kan hitta en skogsmulle häst som visar sig bära på en stor kapacitet. Sådana fall finns! Men oftast krävs mycket mer än så.

Jag är som sagt otroligt glad att jag från första början fick en egen ponny när jag var 11år. Vet många som har drömmar om en egen ponny. Men samtidigt kan jag känna mig lite ”efter ” ibland. Jag startade mitt första SM i somras, medan många av motståndarna startar sitt 5:e. Det finns grymma 14 åringar som tävlar 130-140 klasser på storhästar. Efter många ponnysar sitter de nu ofta på väldigt bra och välutbildade hästar.  Det kan sticka i andras ögon när man säger detta. Men en häst som gått stora klasser innan kan hjälpa sin ryttare upp i klasserna betydligt bättre än en outbildad häst. Självklart rider ryttaren (i de flesta fall) väldigt bra, vilket gör att det går fortare upp i klasserna. Vi kan ta mig och Viggo som exempel. Utan honom hade jag INTE startat SM i somras. Jag hade Nemo och Nadja, jättegoa hästar, men ingen av som hade kapaciteten för de största klasserna. Viggo är SVÅR, det vet alla som känner honom. Om jag inte kunde rida så hoppade inte han. Men eftersom han bär på en så stor rutin och är så utbildad så hjälpte han  mig att få fram min ridning och med honom fick jag LÄRA mig rida de stora klasserna.

Det finns många som aldrig får sitta på en ponny som Viggo. Men det är även många i ponny eliten som rider runt på 3 stycken samtidigt, och är några år yngre än vad jag var.

Jag är fortfarande otroligt glad att jag fått rida Viggo och att jag nu har en 7årig storhäst, som jag själv får utbilda till de stora klasserna, eftersom hon har kapaciteten. Men kan samtidigt känna mig lite efter i ”utbildningen” när många ryttare ridit stora klasser på både b-ponny, c-ponny, d-ponny och nu sitter på välutbildade storhästar. Förstår ni hur jag menar?

Sen är ju frågan vem som lär sig mest. Ryttaren som alltid haft väldigt fina och välutbildade hästar, har inte den ena SM ponnyn funkat har man bytt ut den till en annan. Klart får de oftast grymma resultat i bagaget. Blir uttagna att rida för Sverige. Men är det de ryttarna som kommer rida de stora klasserna i framtiden? Det vet man aldrig. På ponny KAN det funka med en halvbra ridning. Stressad ponny, bankbank i magen och styra som ett cykelstyre. Men den ridningen funkar inte på storhäst, inte i de stora klasserna.

Klart att jag ibland känner att jag också vill ha resurserna till så fina hästar som en del  andra. Men samtidigt är inte ridsporten rättvis, men alla kan ändå lyckas med mycket träning. Jag ska tränaträna och visa att även jag kan lyckas. Det kanske tar lite längre tid för mig än för de som får fin häst efter fin häst. Men samtidigt har jag något att kämpa för. Kanske lönar det sig i längden?

Är ni med mig? 

IMG_4406