Nu rullar vi mot Bollnäs
Redo för tävling
Det är sååå varmt ute, herregud. Viggo var överfin på gårdagens träning, Chickan med för den delen. Men så båda fick ta det lugnt idag efter en VARM dag i solen.
Viggo är nyklippt och nybadad med k9 schampoo och balsam. Han är så fin.
I morgon vid 04.00 rullar vi mot Bollnäs för att Viggo ska slippa stå i transport mitt på dagen. Jag tävlar lördag-söndag. En LA och en MSVB. Ska bli kul att prova nya bettet på tävling, han var verkligen fin på det igår på träningen!
Finaste gänget
Plåtade Frida och hästarna häromdagen för Mias RS. Täckena gjorde bara ett kort besök på hästarnas ryggar i värmen – men så snygg färg Frida valt! Träningen igår gick finfint, hästarna skötte sig super och Frida red riktigt bra. Efteråt hämtade jag upp Pad Thai, mötte upp min karl ute hos Driver, fodrade Drivve och hans hagkompis och kastade oss sedan i poolen. En bra sommarkväll helt enkelt. Nu är det work, work som gäller! Hoppas ni har en härlig dag!
Haha, kolla hur Viggo ställde sig i nerförsbacken, sötaste ponnyn!
Nytt bett
Vi ska prova ett kimblewickbett på Viggo. Har kört på pelham med gummistång hela tiden vilket han går väldigt bra på. Men han är en gubbe som lätt vänjer sig och han går bra när man varierar bett.
Ska bli så spännande att prova detta ikväll på träningen!
Någon som provat detta ?
Hjälp av liten tjej med stor hjälm
Fick hjälp i stallet idag av min söta 7åriga kusin Alma. Hon red på både Viggo och Chicki, skrittade runt och gjorde halt. Hon klarade till och med av att skritta runt på galenpannan Viggo, han förstod nog att han hade en liten tjej på ryggen.
Jag red båda i ridhuset och de var sååå fina. Framförallt Viggo som galloperande i lugn och bra galopp i låg form och jag stod i lätt sits med nästan läsa tyglar. SÅ fin har han inte varit på länge!
Svar på frågestund, del 1/ Jessica
Jag har fått några frågor, som jag kommer besvara vartefter, så fort jag hinner tänka till så det blir bra och ärliga svar. Den första frågan och den jag kommer besvara i det här inlägget har kommit från Matilda och Karin. De undrar om jag är nervös när Frida hoppar och vill att jag beskriver känslan. Tack för era frågor och här kommer mitt svar:
Hur ska jag beskriva min känsla när Frida hoppar. OM jag är nervös, enklaste svaret är JA! Varje gång Frida ska in och hoppa, oavsett vilken typ av tävling det gäller, större internationell eller en liten lokal tävling så händer alltid samma sak med mig precis när hon ska in på banan; hjärtklappning och en allmän olustkänsla kombinerat med förväntan och hopp. Självklart skiljer det lite i styrka på min nervositet, beroende på tävling, men symtomen är de samma. Jag har försökt komma på vad jag mest är nervös för: Är det att hon ska skada sig eller är det för att hon ska bli besviken med resultatet eller sin prestation? Förmodligen är det nog en blandning av bägge delarna. Självklart är det så att man som mamma är orolig för skaderisker, för de finns ju onekligen mycket som kan hända under en hopprunda. En del av mig ser fortfarande framför mig en bild av Frida på sin förre C-ponny Nemo, när de gick omkull och jag precis tyckte det såg ut som om Nemo gjorde en kullerbytta PÅ och ÖVER Frida. Då trodde jag mitt hjärta skulle stanna! Det visade sig (som tur var) att han hamnade precis bredvid henne och att hon ”bara” brutit nyckelbenet. Otäckt det också såklart, men som mamma tänker man på det värsta och vad som KUNDE ha hänt. Tror skaderisks-nervositeten började precis när detta hände. Men sen finns den andra delen som också spelar in stort. Den om Fridas förväntningar och min önskan om att hon ska slippa besvikelser. Jag om någon vet hur enormt mycket Frida satsar på sin ridning, hur mycket annat hon försakar som t ex umgänge med kompisar, tid att bara chilla mm, vilka krav hon ställer på sig själv och hur viktigt det är för henne att utvecklas och göra bra ifrån sig. Hur hon ofta pluggat långt in på nätterna för att få tiden att gå ihop och även göra bra resultat i skolan, men aldrig någonsin slarva över sina hästar och deras träningsplanering och skötsel. Har hon, t ex för att kunna åka på ett meeting utomlands mitt under terminen, pluggat extra hårt innan, så självklart är det så att när hon väl rider in på tävlingsbanan, när allting gäller, ja då kommer nervositeten.
I det läget är alltid min högsta dröm att det ska gå bra för henne, att hon ska få utdelning och belöning för allt sitt slit, och få känna den enorma glädje jag vet att hon känner när det räcker ända fram. När jag släppt in henne och hästen, hennes namn ropas upp, startsignalen ges, ja då stannar hjärtat under kommande minut. Ibland reagerar jag själv när jag märker att mitt högra ben lyfter sig vid varje hinder, som för att liksom hjälpa dem över, eller hur jag håller för ögonen delvis, men bara delvis, liksom som skydd. Låter helkonstigt säkert, men sån är jag!
Tack igen för era frågor!
Fler svar kommer.
/Jessica
