by fridawygler | jan 16, 2015 | Åsikter, Malin |
”Min häst vill inte gå i hage” eller ”Min häst vill gå in när det blir mörkt/regnigt/kallt/blåsigt/klockan är två”. Du har hört det förut eller hur. Men jag har en nyhet för alla som säger ”Ja, många hästar mår bra av att gå ute, men min vill inte och man måste ju se till individen”. Du har fel. Ja, visst ska man se till individen. Men en häst är en häst. Du kanske tycker din häst är ute mycket om den går ute mellan 8-14. Det är sex timmar. Alltså fortfarande 18 timmar på box. Säg att du rider och pysslar med den i 1,5 timme också. 16,5 timme. Det för ett djur som är byggt för att leta gräs/beta gräs sisådär 18 h per dygn och hänga med sin flock. Ju mer forskning som görs, desto tydligare är det att om hästen inte har några sjukdomar/brister och grovfodret är av bra kvalitet så mår den bäst av att inte äta kraftfoder. Man vet också att den är friskare om den får röra på sig på sitt naturliga sätt. Man vet att hästar som får bete sig normalt blir ”bättre hästar”, för en blandad flock ger hästen den socialisering och uppfostran den behöver för att veta hur man ska bete sig. Man vet att föl som inte skiljs av förtidigt utvecklar färre stereotypa beteenden än en tidigt avskild fölunge. Vi har avlat fram hästar som hoppar bättre, rör sig bättre, överlag är större, mer långbenta och högställda osv – men inuti är det fortfarande samma häst som när de strövade på stäppen.
Och, för det var egentligen inte det jag skulle säga utan detta – om din häst inte vill vara ute så är det inte för att den är annorlunda än alla andra hästar, utan för att du antingen har en för tråkig hage, eller har lärt hästen att den ska gå in en viss tid. Om hästen står ensam på en ruta utan vindskydd/lä med två grässtrån, lera och is – klart som fasen den både fryser och vill in. Den kan inte söka skydd, den kan inte värma sig med att äta som hästar annars gör, och den har inget att göra, ingen att umgås med. Har du en hage med tillräcklig yta, en flock, lite skog eller annat skydd och mat, så kommer hästen trivas som fisken i vattnet.
Det andra, som oftast kombineras med en skittråkig hage, är att när hästen kommer in så ligger det både grovfoder och kraft där och väntar. Hästar är inte korkade, snarare är de väldigt snabba på att snappa upp rutiner. Om hästen vet att kl 16 kommer alla kompisar försvinna in och krubban vara full med mat – klart den kl 15.30 börjar stå o stampa vid grinden för att komma in till sitt godis och inte bli själv kvar ute i hagarna.
Jag har haft hästar som enligt utsago inte kunde gå i hage mer än några timmar, som bara vankade av och an och ”ville in”, som betedde sig illa mot eventuell hagkompis och rymde igenom staketet om det inte var väldigt stabilt. Jag tog den hästen, tog på benskydd och släppte ut den i lösdriftsflock. Efter att ha travat ett varv och rekat lite med hela gänget i släptåg ställde den sig vid höhäcken och käkade. Jag tog av benskydden. Jag har aldrig haft snällare häst i hage och den älskade att vara ute.
Jag förstår att det är väldigt svårt för många att lösa det perfekta boendet för hästen, och har all respekt för det. Jag har bara sett för mkt för att känna mig tillfreds med det traditionella sättet att ha häst på. Jag vet att min häst kommer fungera bättre och hålla bättre om den får fortsätta gå i lösdrift, även som tävlingshäst. Och om du har en häst som du tänker – min häst vill inte gå i hagen – fundera på varför den egentligen vill in.
by fridawygler | jan 16, 2015 | Malin, Tips, Uncategorized |
Det kanske kan låta lite hopplöst att inte ha någon manege att jobba i där Drivve står. Men det som jag har som prio med honom nu, eftersom han inte är hundra fräsch, är att fortsätta med sådant som jag ändå vill ha på plats hos alla hästar, och verkligen innan man ska hoppa upp, typ grundkurs 1. Tyvärr kan vågar jag påstå, att väldigt många hästar (alltså hästhanterare/hästägare) brister i detta. Varenda ny häst jag fick in i stallet när jag jobbade med utbildning och försäljning, var tvungen att starta med den grundkursen. Men som sagt, det är inte hästarnas fel.
Grundkursen består av – stå still på kommando, gå fram på kommando, sänka huvudet när man ber om det, hålla undan bogen från sin människa och stanna när man stannar. Kan hästen de grejorna, så kan man lära den slappna av och hitta avspänning även i oroliga situationer.
Drivve får gå ifrån sina kompisar i flocken, och in i stallet där han inte alls ser dem. Och det är klart att det är lite otryggt för en så ung häst. Men då tränar jag just på detta. Även om du är orolig ska du stå still om jag säger det, så du lär dig lita på att jag har kontrollen. Även om du är orolig ska du flytta dig när jag ber om det och sänka huvudet. Jag tränar honom på att kunna komma runt med huvudet när jag står vid bogbladet, böja runt, sänka huvudet, slappna av och börja tugga. Jag kliar honom med den mothållande handen vid bogbladet och sjunger för honom under tiden. Det är något jag använder ofta för övrigt. När hästen spänner sig är det lätt att man själv tar åt sig lite av spänningen. Sjunger du, så måste du andas, vilket gör att både du och hästen blir lugnare. Jag har suttit och småsjungit på många framridningar med mina unghästar:)
Om du inte an leda och hantera din häst och ha kontroll på grundkurs 1, så blir hästhanteringen inte säker och hästen kommer inte bli avspänd. Likaså om du inte kan longera din häst på ett avspänt och balanserat sätt, då har du mer jobb än ridträning framför dig. Har du däremot Grundkurs 1 på plats, så kommer även ridningen fungera så mkt bättre! Och – viktigt! Har sett att många när de övar med sina hästar i ridhuset på ”frihetsdressyr” har godis. Vill ni göra trick, visst. Men det ska inte vara godis inblandat för att klara grundkursen.
Drivve på kattjakt:) De har en sjukt kelig katt vid lösdriften, den hänger alltid med ut bland hästarna och är stencool!
by fridawygler | jan 15, 2015 | Malin, Övningar, Träningar |
Igår var det guldstjärna till både Frida och Chickan! Man blir så himla glad som tränare när man ser att eleven håller fullt fokus och verkligen försöker och är noga – från start till mål. En hälsning till alla som rider för tränare därute – se till att visa att ni vill och jobbar på att bli bättre. Att stå där i mitten och vara superengagerad – och så går det bara in genom ena örat och ut genom det andra på eleven, eller ännu värre – den har fullt upp att vara förbannad på sin häst så när det äntligen börjar hända ngt så tappar den humöret och sabbar allt. Det är inte så inspirerande för tränaren kan jag säga. Jag har aldrig någonsin sett Frida bli arg och tappa humöret på sin häst. Frusterad på att det är svårt möjligen, men hon har aldrig tagit ut det på hästen, varesig i hantering eller ridning. Det är såååå bra egenskap för att få en förtroendefull häst. Och förtroende, det måste man ha från sin häst för att lyckas på banan.
Nu börjar Frida dessutom få kroppskontrollen och skillsen att ibland rida med rejäl inverkan, med timing, utan att fastna i det eller bli spänd. Så himla kul att se. Och Chickan utvecklas så fint. Igår värmde Frida själv med trav och övergångar, sedan fick hon rulla på i galopp några varv så Chickan fick komma igång i kroppen och avspänt galoppera runt i arbetstempo. Frida får passa på att träna den perfekta balanserade trepunktsitsen och tvåpunktssitsen.
Sedan ramperade vi långsidorna i galopp – kan rita upp det sen och förklara vad det betyder. Nästa övning – red över en bom i galopp, på 20 m volt typ, med fokus att ha hästen mellan hjälperna, rak till yttertyglen över bommen. Chickan smiter nämligen ur yttertygel i vänstervarv över bommen, så man hela tiden hamnar 50 cm in efter bommen mot innan. Det blir ett oryg på banan sen, och dessutom jobbar man på rakriktningen på ett väldigt bra sätt när man noga jobbar med det på en stor volt.
Sedan red vi volt över räcke, ökade galoppen på långsidan, satte tillbaka tydligt, volt över räcke, och så samma sak på nästa långsida. Vi hade tre räcken på medellinjen, typ 60 cm höga, och använde första och sista. Som avslutning hoppade vi först räckena rakt fram på ca 90 cm med 4 språng på 15 meter och 3 på 12 meter(vi fick inte plats med 15 till:) och sedan höjde vi upp till 1.10/1,15 sådär, kortade avstånden till 14 och 10,5 och red på normala 3 och 2 språng. Så fina och Chickan var stark o avspänd i sprången.
Jessica filmade så det lär komma lite film!
by fridawygler | jan 12, 2015 | Malin |
Red Chickan i… vad blir det – onsdags? Hon såg helt slut ut i boxen när jag klädde på henne, tog till och med en lina med till ridhuset för att kunna snurra henne några varv och checka så att hon såg ok ut. Men väl nere var det dressyrträning samtidigt så jag promenerade med henne och hoppade upp – hur glad som helst och helt som vanligt var hon, tokan:)
Rider som jag berättat förut mycket skrittjobb i början på Chickan. Först skritt på medellång tygel, typ som i ökad skritt, med en ”nästan kontakt”. Hur ska jag beskriva den – jag är precis så nära kontakt jag vill, följer henne hela tiden i rörelsen så lite kontakt bara är en upprätning bort, känner var hon är men lägger inget tryck alls mot hennes laner. Sedan gör jag skritt-halt-skritt med hjälp av att bara strama upp bäckenet. I början får jag förstärka med tygeln, efter ett tag stannar hon för bara uppstramningen. I igångsättningen har jag ”nästan kontakt” men svarar hon inte positivt framåt direkt så går jag fram med handen till absolut ingen kontakt för att korrigera framåt med bara skänkeln.
När detta funkar tar jag lite kontakt så hon blir rundare i överlinjen. Sen skrittjobbar jag med tempoväxlingar, varvbyten med överställning som jag brukar tänka ” en halskota i taget”. Jag tycker det är ett lätt sätt att få ett ärligt byte av yttersida, där man har bjudning till båda tyglarna hela vägen igenom, hästen skyndar inte igenom och är helt mjuk för man tar ingen dragkamp. Då känner man väldigt bra var det kärvar också. Det ska man heller absolut inte börja dra i, men du får en bra karta för vad du måste jobba loss och igång under passet. Kom ihåg att det är när du ger eftergiften du får de bästa svaren, och lossar hästen från skänkeln. Du kan aldrig dra en häst lösgjord…
Jag rider också gärna skänkelvikning för ena skänkeln några steg, rakt fram, skänkelvikning andra skänkeln några steg, rakt fram, osv. Jag varierar tvärningen i det och rider den aldrig närmre väggen än kvartslinjen som ytterkant. Du ska få järnkoll på hur hästen svarar för sidförande, men även hur bra koll du har på yttersidan och rakt ut. Då kan du inte hänga mot väggen. Hästen ska vara avspänd och eftergiven även här. Ha koll på yttertyglen!
Sen är det dags för att byta gångart, men nu har jag ältat skritt så mkt att det får jag komma till i ett annat inlägg:)
Fina tjejen!
by fridawygler | jan 11, 2015 | Malin |
Åkte ut till Drivve idag, borstade och fixade, hade på sadel. Sedan gick vi upp till skogsbackarna i hagen med bara grimma o grimskaft och gick upp och ner, upp och ner. Alltså, jag typ dog efter ett tag – herre vad jobbigt. Känns skönt att ha kommit igång med träning igen, för det behövs helt tydligt. Vill så gärna komma ut en sväng på morgonen innan jobbet, men det är så isigt på vägarna. Vi har en perfekt slinga på 3,5 km grusväg för morgon motion så jag ska nog kika på ett par Icebugs. De borde ju vara sjukt bra att ha i stallet också – tänk hur farligt det egentligen är att leda in hästar på isgatan utan någon egen skärpning. De har ju broddar o vi ofta inget. Så även om skorna är dyra, kan de nog vara värda investeringen.
Så till det här med nervösa dressyrhästar…. Här är ingången till Drivers o co ligghall. Funkar perfekt för att hålla blåst o kyla ute. Den superduperstammade dressyravlade killen sätter ner huvudet och plogar in som ingenting:)
by fridawygler | jan 8, 2015 | Åsikter, Malin, Träningar |
Och när man varit seg på att logga in på bloggen är det frågan vilken ordning man ska ta det i – träningen för Johan eller ridningen av Chickan igår? Nåja, jag kör i kronologisk ordning – Johanträningen.
Som vanligt när det är halvkallt ute är det svinkallt i ridhuset så det stod ett gäng stela närmast sörjande och följde träningen med kalla tår och stort intresse. Jag kände mig trygg för jag vet att Johan är en bra tränare och att både Chickan och Frida brukar sköta sig, även om Frida var lite nervös att visa upp sig.
Mina superbra och funderingar är dessa:
Superbra!
- Johan var lugn och metodisk, tydlig i sina instruktioner och tog privatsnack i mitten när han ville gå igenom saker lite mer.
- Inga konstigheter. Grundövningar som checkar av gas, broms och böjda spår.
- Markjobb som övergick i hoppning på låga hinder. Ryttarna fick släppa stigbyglarna och komma till ridning.
- Raka rör – han sa vad han tyckte, även om ryttaren inte höll med.
- Raka hästar på raka spår, som spårar. Kontroll på ytterbogen med yttertygeln som fick fånga upp bakbenskraften med.
- Noggrannhet, om hästarna inte gör som man tänk, gör om, gör rätt så de inte lär sig latmansvägen. Var noga själv – gör inte du rätt, kommer inte hästen göra det.
Funderingar
- En sak som kanske inte skiljde sig i filosofi, men som inte hinns med på samma sätt på gruppträningar som ligger direkt efter varandra, och det dessutom är fruset ute – värmningen. Jag låter alltid Frida o Chickan värma kravlöst ett tag, jogga eller rulla i galopp så hästen hinner bli lite varm i musklerna innan man ställer krav. Ibland när jag trimmar själv ersätter jag det med att hästen får jogga på lina eller att jag skrittar fram med mycket skrittjobb tills hästen är helt loss och sedan börjar trava o galoppera med krav. Missförstå mig inte – det är inte en värmning där hästen får vara olydig – den måste alltid bjuda och vänta i balans, men man väntar med avsikt att be om mer innan den kommit igång lite.
- Positionen – jag tror, kan ha fel, men tror att Johan är lite mer för den tyska stilen, där man är lite tyngre i sadeln och mer ”jobbar varje meter”, än vad jag är. Jag gillar den ”nya” fusionen mellan tysk och amerikansk ridning. En inverkansridning, med lösgjord häst, men där man är lite lättare i rumpan och är noga med att man inte hamnar i läget där axeln kommer bakom höften så att säga. Gärna överlag har en väldigt balanserad trepunktssits med en bärig hand som ”bjuder framåt” och kryper ner lite mer i sadeln genom svängen in på linjerna. Men A&O är alltid en rörlig höft och balanserad, avspänd position – sen beror resten mer på tycke och smak. Jag tycker det är intressant och se på varför de olika stilarna utvecklats. Tyskarna har historiskt sätt haft lite mer stora, tyngre långryggade hästar som krävt mer ”trycka på bakifrån och hålla emot fram”-ridning medan amerikanarna haft lätta fullblod och dessutom är skolade i hunting och equitation. Idag ser hopphästarna visserligen olika ut, om man tittar på Helenas Bonzai t ex och sedan på Roffes Casall, men överlag har hästarna också blivit en fusion – kvicka, ridbara, hinderkloka hästar. Som Chickan!;) Då tycker jag den lite lättare stilen passar väldigt bra – där hästen får lära sig att gå för lätta hjälper, tänka själv en del på hinder, vara avspänd men aktiv utan att man jobbar lika hårt för det i varje steg. Såg ni Beezie Maddens häst Cortes C på VM – snacka om avspänd, hinderklok och lydig!
