by fridawygler | jan 11, 2015 | Frida, Läsarfrågor, Uncategorized |
Beskriv året med tre ord.
Utvecklande, intressant, händelserikt
Bästa köpet?
Chickan
Vilka sånger kommer påminna dig om 2014?
Bonfire heart, I see fire, I was here, superheroes, carry you home, wake me up
Vem har du umgåtts med mest?
Oliver, Hampus, Caitlin och Matilda
Vad var din största tabbe 2014?
Red bort mig i SM finalen
Har du haft ett förhållande under 2014?
mhm
Vart reste du under 2014?
Runtom i hela Sverige, även Norge och Danmark på tävlingar. Juste, även en klassresa till Krakow i Polen.
Vilka ser du som de största händelserna under året?
SM final, övergång till storhäst, att jag började gymnasiet och träffade så många nya personer.
Har du blivit bättre på något?
ALLT! Känns som att jag lärt mig och utvecklats som person något enormt det här året. Jag som alltid varit blyg vågar nu prata med i stort sätt vem som helst. Jag har utvecklats på hästryggen och i skolan.
Vad var extra dåligt med året?
Jag har utvecklats, skrattat och haft galet kul! Men även perioder som varit tuffa psykiskt.
Vad var extra bra?
Att jag växt som person och känner mig tryggare med mig själv.
Lärde du känna några nya människor?
MASSOR! Började på ett gymnasie där jag inte kände någon. Kastade mig ner för stupet och blev fångad av hur många fantastiska människor som helst!
Gjorde du något 2014 som du aldrig gjort förut?
En hel del!
Gjorde någonting dig riktigt glad?
Framförallt att jag träffat äkta vänner för livet! Även att vi hittade ett super bra hem åt Viggo!
Vad var din största framgång på hästryggen?
SM final och finalen i Swedish Riders Trophy tillsammans med Viggo <3
Största framgång på det privata planet?
Har fått bättre kontroll över min prestationsångest och mår då bättre.
Största framgång i skolan?
Att jag kom in på det gymnasiet jag ville och trivs bättre än fisken i vattnet.
Vem saknade du?
Nu saknar jag Viggo en massa <3
De bästa nya människorna du träffade?
Oliver & Hampus. Även en massa på gymnasiet!
Vad tänker du göra annorlunda nästa år?
VÅGA ännu mer!
Mest stolt över 2014?
Mig själv. Uppnådde alla mina mål och utvecklats något enormt som sagt.
Högsta önskan just nu?
Jag har nog 3. Att min träning ska ge resultat. Att mina nära och kära ska vara friska och må bra. ÅKA UTOMLANDS
Tror du 2015 kommer bli lika bra?
De hoppas jag absolut!
Vad kommer du sakna från 2014?
Ser allt mer som utveckling. Man ska se framåt och inte tillbaka. Men kommer klart sakna att tävla Viggo på de största tävlingarna runt om i Sverige :/
Vad spenderade du mest pengar på?
Hästarna antar jag 😉
Finns det någonting du ångrar med 2014?
En del småsaker, men är ändå nöjd med det stora hela.
Blev du kär i år?
jao kanske
Vad önskar du att du gjort mer?
Tränat mig själv kanske, men det har inte funnits tid..
Och så slutligen; dina planer inför 2015?
Tävla med Chickan, gå ut 1an med bra betyg, bygga upp mig själv både fysiskt och psykiskt. Lägga extra tid på att lära mig rida RÄTT. Lära känna nytt folk! Blogga!
Vad vill du säga till dig själv inför 2015?
Du klarar mer än du tror. Du kan om du vill. Du måste bara veta vad du vill först. Sätt en plan och TA TAG i den idag! inte i morgon! HA KUL, du har bara ett liv!
Hur tror du 2015 kommer bli?
Galet, roligt, tufft, jobbigt, lärorikt!
Vilka förändringar kommer du göra inför 2015?
Lägga mer vikt på egen träning, både på gymmet och på hästryggen. Kommer inte bli lika mycket stora tävlingar till en början, utan vill med mer lära mig rida rätt.
Vad gjorde du på din födelsedag?
Tävlade tror jag?
En händelse du ser fram emot?
När jag ska åka ner till ett stort stall i Tyskland, tillsammans med Emelie.
by fridawygler | aug 24, 2014 | Frida, Läsarfrågor, Uncategorized, Utrustning |
När vi får frågor i kommentarsfältet så bruka vi vara noga med att svara på alla frågor, stora som små, direkt i en kommentar. Men när lite större frågor dyker upp, som kan vara roligt för fler att läsa skriver vi dem i ett inlägg. Som denna fråga jag fick av Josefine!
”Hej! En nyfiken fråga bara…. Har du luva på honom mest för att det är snyggt (för det ÄR snyggt) eller har du bomull i öronen för att dämpa ljudet? Om du har det för att dämpa ljudet, tycker du att det fungerar?”
Ingen av mina hästar som jag har nu, Chickan och Viggo är speciellt tittiga eller rädda för ljud. Viggo har ridits på många stora arenor och bryr sig inte så mycket om folket på läktare eller olika typer av ljud. Det är ju en anledning till att man kan använda luva. Däremot är han väldigt rädd och känslig med sina öron. Det tog någon månad innan han litade på mig så jag fick röra dom och borsta honom huvudet. Jag tävlar honom helst utan luva på sommaren när det är varmt, då han blir svettigare kring öronen med luva på och kan då bli störd av det. Men när det däremot är regn, eller skyfall som de var igår så sätter jag på en luva, för att han inte ska behöva tänka på att han får vatten in i öronen. Ibland när det blåser mycket får han också använda den.
Jag använder den alltså inte för att det är snyggt utan för funktionen. När inomhus säsongen drar igång och vi ska tävla på större ställen, som Baltic Cup i Flyinge som gick i januari eller Baltic cup finalen i december förra året, då det är stora banor och läktare. Då har jag valt att använda luvan första dagen, ibland hela helgen, för att han ska lyssna lite extra på mig och inte på allt runt omkring.
Men allt detta är ju från häst till häst, jag känner Viggo utan och innan och vet hur han fungerar. Chickan är ganska ny och jag kommer få prova mig fram lite.
Vissa hästar funkar bäst med luva och bommul för att stänga ute ljudet helt och bara lyssna på ryttarens kroppsspråk. Jag vet en häst som hade extremt bra hörsel och behövde då luva vid all ridning. Han var spänd och på sin vakt hela tiden utan den, men kunde koppla av och jobba när lite ljud stängdes ute. Medan andra hästar vill höra ryttarens röst, och fungerar bättre på det sättet.
De är individer som vi som ryttare lär känna, vissa behöver luva medan vissa inte. Och vissa spelar det inte alls någon större roll.
by fridawygler | jul 29, 2014 | Läsarfrågor, Malin |
Insåg att shit, har ju inte svarat på alla frågor från frågestunden, so here goes:
Vad gör din häst nu? Hur många har du?
Jag har ett pensionerat sto f.92 som är utlånad till min underbara vän, Jossan, som avelssto. Sorban var grym 1.30-1.45 och har massor av segrar och placeringar på den höjden. Hon har startat 1.50 med fyra fel. Sedan har hon vunnit Msv B med mig i dressyr. Sedan har jag Diva som är Drivers mamma. Ett helt fantastiskt sto som jag hade hoppats få rida GP med, har aldrig suttit på något mer ridbart, men hon skadade nacken i hagen som treåring och det blev aldrig helt bra. Hon är utlånad som fritidshäst och avelssto till en annan vän, Sara. Och så har jag Drivve som jag har fött upp och äger tillsammans med Jossan. Drivve blev illa sparkad i vintras och fick frakturer på skenbenet fram. Det har läkt men han är fortfarande lite, lite oren så jag ska till kliniken med honom på check. Han går på bete och tränas på att ha träns, sadel, tas på överallt och den fjärrstyrning som jag vill ha på hästarna innan jag hoppar upp. Så fort jag vet vad som stör honom kommer han, om det är ofarligt såklart, börja jobba lite mer och efter sommaren ska Frida upp på hans rygg:)
Mål med unghästen?
Målet med Driver är att ta honom så långt som han räcker. Jag vill rida GP med honom, med bra resultat. Känner jag på vägen att han inte räcker till det, blir han till salu. Men än så länge har han inte visat något som säger att han inte skulle kunna bli riktigt bra. Mål på vägen är årgångschampionaten, från treårs till sjuårs. Men sedan sparken är det främsta målet att han ska bli helt frisk. Vår lilleman, han är så härlig.
Bästa och sämsta med att vara tränare?
Bästa rent generellt är när man ser att eleven utvecklas, att hästen utvecklas, eller man ser att de får aha-upplevelser. Sedan när det gäller Frida så är det fantastiskt kul att få hjälpa någon som är så genuin, snäll, ambitiös och bryr sig så om sina hästar. Sedan är det såklart jättekul när hon vinner, mycket för man vet att Frida får lite lön för mödan och blir så glad, men en riktigt bra runda slår lika högt:) Sämst är väl inget, men en del saker är svårare. Det är inte alltid lätt att anpassa en lagom mängd bestämdhet, samtidigt som man inte alltid kan gå på en idrottsutövare som redan ställer så höga krav på sig själv. Det kan vara frustrerande när man inte når fram helt med det mentala. Sedan är detta en tuff värld. Mesar man ner sig kommer man aldrig nå toppen i den här sporten. Och om en häst blir skadad, eller det händer något på banan, eller en retlig bom fäller i en klass som verkligen betyder något – då vill man ju bara lyfta bort all smärta från Frida, men det kan man ju inte och det är dessutom en del av sporten man måste vänja sig vid. Man kommer förlora bra många fler gånger än man vinner, så det är lite sinnesjukt att hålla på. Att trösta en ung tjej och ha den vetskapen, det kan kännas tungt.
Jobbar du bara som tränare?
Nej, jag jobbar heltid som kommunikatör:) Jag blev tillslut så hjärtligt trött på att se hästarna säljas, och rida femåringar i LA och sexåringar i MSV B, en verklighet att leva med då man jobbar med att rida andras hästar. Samtidigt är min andra passion i livet berättande – som kundkommunikation, marknadsföring och reklam. Jag designar, layoutar, skriver copy o redaktionellt, fotar, jobbar med event osv…Så jag jobbar med den passionen nu, för att ha råd med passionen för hästar:)
Dessutom har jag som policy på mina träningar att man inte kommer till level 2 om man inte klarar level 1. Typ, kan du inte rida rakt fram innanför spåret på en avspänd och lösgjord häst blir det ingen hoppning, kan du inte göra samma sak över ett litet räcke blir det inte svårare eller olika övningar. Är bara sådana som är så målinriktade som Frida som står ut med en sådan nitiskhet;) Jag kan skicka ut en elev från banan om den beter sig mot sin häst, och jag kan kosta på mig att säga vad jag tycker för jag lever inte på det. Jag tycker inte hästvärlden är så fräsch när det gäller företagande och pengar, så mycket oseriöst. Är glad att fortfarande vara en del av den, men inte beroende av den för mitt levebröd.
by fridawygler | jul 21, 2014 | Jessica, Läsarfrågor, Uncategorized |
Jag har fått några frågor, som jag kommer besvara vartefter, så fort jag hinner tänka till så det blir bra och ärliga svar. Den första frågan och den jag kommer besvara i det här inlägget har kommit från Matilda och Karin. De undrar om jag är nervös när Frida hoppar och vill att jag beskriver känslan. Tack för era frågor och här kommer mitt svar:
Hur ska jag beskriva min känsla när Frida hoppar. OM jag är nervös, enklaste svaret är JA! Varje gång Frida ska in och hoppa, oavsett vilken typ av tävling det gäller, större internationell eller en liten lokal tävling så händer alltid samma sak med mig precis när hon ska in på banan; hjärtklappning och en allmän olustkänsla kombinerat med förväntan och hopp. Självklart skiljer det lite i styrka på min nervositet, beroende på tävling, men symtomen är de samma. Jag har försökt komma på vad jag mest är nervös för: Är det att hon ska skada sig eller är det för att hon ska bli besviken med resultatet eller sin prestation? Förmodligen är det nog en blandning av bägge delarna. Självklart är det så att man som mamma är orolig för skaderisker, för de finns ju onekligen mycket som kan hända under en hopprunda. En del av mig ser fortfarande framför mig en bild av Frida på sin förre C-ponny Nemo, när de gick omkull och jag precis tyckte det såg ut som om Nemo gjorde en kullerbytta PÅ och ÖVER Frida. Då trodde jag mitt hjärta skulle stanna! Det visade sig (som tur var) att han hamnade precis bredvid henne och att hon ”bara” brutit nyckelbenet. Otäckt det också såklart, men som mamma tänker man på det värsta och vad som KUNDE ha hänt. Tror skaderisks-nervositeten började precis när detta hände. Men sen finns den andra delen som också spelar in stort. Den om Fridas förväntningar och min önskan om att hon ska slippa besvikelser. Jag om någon vet hur enormt mycket Frida satsar på sin ridning, hur mycket annat hon försakar som t ex umgänge med kompisar, tid att bara chilla mm, vilka krav hon ställer på sig själv och hur viktigt det är för henne att utvecklas och göra bra ifrån sig. Hur hon ofta pluggat långt in på nätterna för att få tiden att gå ihop och även göra bra resultat i skolan, men aldrig någonsin slarva över sina hästar och deras träningsplanering och skötsel. Har hon, t ex för att kunna åka på ett meeting utomlands mitt under terminen, pluggat extra hårt innan, så självklart är det så att när hon väl rider in på tävlingsbanan, när allting gäller, ja då kommer nervositeten.
I det läget är alltid min högsta dröm att det ska gå bra för henne, att hon ska få utdelning och belöning för allt sitt slit, och få känna den enorma glädje jag vet att hon känner när det räcker ända fram. När jag släppt in henne och hästen, hennes namn ropas upp, startsignalen ges, ja då stannar hjärtat under kommande minut. Ibland reagerar jag själv när jag märker att mitt högra ben lyfter sig vid varje hinder, som för att liksom hjälpa dem över, eller hur jag håller för ögonen delvis, men bara delvis, liksom som skydd. Låter helkonstigt säkert, men sån är jag!
Tack igen för era frågor!
Fler svar kommer.
/Jessica
by fridawygler | jul 20, 2014 | Frida, Läsarfrågor, Malin |
Vad är era starka och svaga sidor som ryttare?
Frida– Jag har ett rätt så bra öga på hinder, jag tar hand om hästarna väl och älskar dom. Jag har även lätt och är villig för att lära. Jag vill att allt ska kännas perfekt, och om en famhoppning inte känns 100 så blir jag ofta lite nojjig istället för att gå in och bara rida enligt min plan, där har vi en svag sida. Sen att Malin skriker flera gånger varje träning att min vänsterhand ser störd ut, haha men vi jobbar på det.
Malin – Jag har blivit skolad av tränare noggrant från jag var liten och sedan ridit mycket hästar, tänkt och känt och hittat en känsla som jag känner mig väldigt trygg i. Jag har mitt sätt att rida, men anpassar mig lätt till olika hästar, något som man nog får med sig av att rida många och lära sig stötta varje häst på det sättet de behöver ridas och utbildas. Jag tycker om hästarna, och de vet de, samtidigt som jag är väldigt tydlig och noga att de ska lyda mig, vilket jag tycker gör att de känns trygga med mig. Att jag tränat både hopp och dressyrhästar tror jag hjälpt för att inte fastna i ett synsätt. Jag har tålamod i varje ridpass och en helhetssyn på utbildningen så att jag inte bara planerar utbildningen för just nu, utan även för framtiden. Att jag är så fruktansvärt nyfiken på allt, och vill lära mig så mycket jag bara kan är nog den största styrkan, som gett de andra. Min svaga sida är att jag ibland blir feg på hästryggen och det är också det som gör att jag aldrig tävlat hoppning. Sedan kan jag rida en häst som är rätt tossig och så, men rädsla är ofta rätt irrationellt, ni känner säkert igen er. Ska man se till ridteknik, så är något jag ibland får tjata på mig själv om att inte titta på hästens öron istället för dit man ska:)
Vad tycker ni är roligast med ridningen?
Frida- Självklart de sekunderna man är inne på tävlingsbanan! Men även när man ridit och trimmat flera dagar, veckor månader och det känns segt, sen kommer ett ridpass där bara ALLT stämmer, man har fått hästen exakt dit man vill och det är en dröm att rida. De stunderna tycker jag är underbara, när man känner att sin ridning har gjort nytta. Ett samspel med ett djur på 600kg- magiskt!
Malin- Upplevelsen när man känner att hästen förstår och har lärt sig något nytt, därför är hästutbildning så kul! Sedan är det dessutom kul bara att rida på en lösgjord och nöjd häst, gå in i rörelser och känna suget av framåtbjudning eller rida in på en linje och man bara känner hur bra man ligger och vilken fin linje man kommer få i hela hästen och hela kroppen. Sedan är jag en tävlingsmänniska på gränsen till knäpp så jag älskar att gå in på banan, när jag vet att vi är väl förberedda. Men jag blir lika tävlingsgalen även om vi ska spela spel så det är inte bara kopplat till ridning….;)
Vad tycker ni om diskussionen kring ridsporten ex ”ögonblicksbilder”?
Frida- Jag förstår inte att folk blir så upprörda och kan döma en häst och ryttare på en bild. Det är omöjligt. På denna bilden gapar Viggo, det kan se ut som om jag sitter och sliter i munnen. Bilden är tagen innan start då Viggo alltid är taggad och studdsig, och han gapar. Men kolla det gör jag med. Nej jag har inget bett i munnen och blablabla. Men jag tycker fortfarande att en del överreagerar, Viggo mår prima och led inte alls vid detta ögonblick som bilden togs.
Malin – Jag hoppar nog denna fråga här och berättar vad jag tycker i ett inlägg!
by fridawygler | jul 20, 2014 | Frida, Läsarfrågor, Uncategorized |
Vilket är ditt livs bästa köp?
Sjukt svårt, men utan tvekan min Shafts Lightening Jack.
Hur tänker du kring märkesutrustning. Är det viktigt för dig? Varför har du det? Alla köper ju onödiga saker, men varför går hööks-grejer inte lika bra som exempelvis PS?(Man fattar ju om det är kvalite på ex. sadel, men typ pannband egentligen?? Varför köpa ett svindyrt pannband på PS istället för att köpa ett billigare på hööks och kunna lägga pengar på annat istället.)
Jag tänker nog ganska likadant som du, jag är väldigt snål och jag ska köpa något dyrare tänker jag efter ordentligt innan. Jag tävlar tex. i vita ridbyxor från Hööks i nuläget, rider hemma i icke märkessaker, hopplatta, schabrak och benskydd från Hööks och har inte ett enda par märkesridbyxor. (Jag tycker förövrigt Hööks har bra grejer) Men till tävling är jag sådan att jag vill att det ska se prydligt och snyggt ut, och kan vilja ha lite dyrare utrustning, som träns, kavaj, stövlar och pannband. Men då har jag själv sparat till det. Sen skiljer jag egentligen inte på märkes eller icke-märkesutrustning. Jag väljer det som är snyggt och av bra kvalite. Men det skulle mig dock aldrig falla mig in att köpa en tävlingstopp för 1500kr som jag tittade på i Falsterbo, sjukt snygga men aldrig. Inte värt dom pengarna, då köper jag hellre 3st andra för samma pengar. Pannbandet köpte jag billigare i Falsterbo och det är något jag velat ha länge, så det fick bli mitt.
Hur känns det att börja gymnasiet? Vart ska du gå? Kommer du känna någon?
Jag har valt att läsa Naturvetenskap på det absolut tuffaste gymnasiet i stan- Kunskapgymnasiet. Alltså tuffaste inriktningen på tuffaste gymnasiet. Klart jag börjar känna mig stressad och nervös inför de 3tuffaste åren jag varit med om. Men ser även fram emot att träffa nya människor! Jag känner några, men ingen sådär jättebra, jag kastat mig ut på lite djupt vatten för att få en nystart, tror de är bra för mig. Det bästa är att jag valt idrottsinriktning och får tid från skolan i stallet, Malin kommer hjälpa till att sätta betyg och de kommer räknas som meritpoäng.
Berätta om Malin. Vad har hon för meriter? Är hon utbildad eller är hon bara en erfaren ryttare?
Malin har en extremt stor och bred erfarenhet inom hästar, med föräldrar som föder upp hästar, pappa som är veterinär, jobbat mångamånga år som hästskötare och beridare. Hon har ridit i Falsterbo. Hon har utbildat många hästar och har koll på, tja.. ALLT. Sen är hon utbildad C-tränare i dressyr. Men av att hon jobbat i ett hoppstall i många år så vet hon hur man utbildar hopphästar till den absolut högsta nivån. Malin är extremt duktig och kunnig, jag är otroligt glad att ha henne vid min sida!
Varför står Chickan på samma stall som Viggo? Stog inte hon någon annan stans? Berätta om stallet som de står på nu.
Förra året flyttade vi Viggo till ett jättefint stall på 13boxar, med ridhus, ridbana, stora hagar och gräsfält. När vi köpte Chickan så fanns det ingen ledig box i Viggos stall och vi letade i panik efter något annat, med bil 1min från Viggos stall finns ett litet stall på 6boxar där Chickan står, därifrån är det skrittavstånd till ridhuset vid Viggos stall. Men nu över sommaren är det hästar i Viggos stall som är iväg på sommarbete och vi kunde flytta över Chickan dit nu ett tag, så mycket enklare och smidigare. Men hon får flytta tillbaka till hösten. Hahha kände att svaret blev lite rörigt.
Vad är det absolut bästa med Chickan och Viggo?
Chicki är världens goaste, finns ingen som inte gillar henne. Det bästa med henne är att hon alltid är så sammarbetsvillig, hon är alltid possitiv och besitter en stor hoppkapacitet.
Viggo, svårt att förklara med ord, bara jag skrev detta får jag tårar i ögonen. Viggo betyder så otroligt mycket för mig. Han är ingen lätt ponny men har en jäkla fighting spirit. Han är väldigt speciell och personlig men när man förstår honom så är han din absolut bästa vän. Han har hoppvilja, hoppteknik, han är modig, en bästa vän och det bästa är nog att han hjälpt mig så himla mycket, att jag fått starta de klasser jag alltid drömt om att få göra.
Mål?
Jag har mycket mål och drömmar i livet, men de som kommer här närmast är att ta mig till SM final i Vetlanda om 3veckor med Viggo. Sen att förhoppningsvis kunna hoppa Baltic Cup i Danmark.
Ska du ha kvar Viggo om du är 16 i år? Eller en till häst istället?
Jag är 98 och fyllde alltså 16 i år. Tanken är att jag ska ha kvar Viggo året ut, hoppa SM och Baltic cup. Eftersom att man inte får tävla internationellt sen så ska jag gå över helt på storhäst efter 2014. Drömmen vore att ha Chickan som kommande superstar och sen en lite äldre, typ 9-10åring, kanske inte med samma kapacitet som chickan för då skulle den vara så dyr. Men som han hoppa 130klasser och ge mig lite erfarenhet och rutin på storhäst.
Hur tror du det blir att börja gymnasiet i höst? Vad ska du plugga? Och varför?
Det kommer bli spännande, roligt, tufft och en jädrans massa plugg. Jag läser Naturvetenskap som ni kan läsa där uppe. varför? jo jag vill hålla på med hästar, inte som hästskötare utan själv tävla. Drömmen vore att ha ett stall med superhästar för de största klasserna. Men sen vet man ju aldrig hur långt de går, ja kanske blir skadad? pengarna räcker inte? (inte direkt en billig sport dehär) eller jag vill hålla på med något annat. Då vill jag ha en utbildning att vila tillbaka på, för om jag inte ska rida på elitnivå så vill jag ha ett bra jobb. Inte typ på ica, utan något bra, med hög lön, haha 😉
Ditt största materiella ha begär, just nu?
Funderat på den ett tag, just nu är jag ganska nöjd, har inget sådär som jag måste ha.
