Han kommer alltid vara en del av mig <3
Bilderna tagna av bästa Malin <3
Hur motivera sig? :Repost
God förmiddag advent! Sitter i soffan men ska strax iväg in till city och adventsmysa lite. ”På jobbet” nämligen i vår Värmekyrka är det julmarknad och hela stan adventsmyser så det blir klockrent tillsammans med lite ärenden. Lampor står på inköpslistan så vi kan få upp julstjärnorna. Jag är lite galen i jul och att smycka med ljus, det behövs i vintermörkret! På tal om det! På min gamla blogg fick jag en fråga om hur man under kalla och mörka vintern håller motivationen uppe för att åka till stallet o träna varje dag, trött efter skola och jobb. Jag postar om det svaret idag, är säkert merparten av er som inte läst det:)
Nu vet jag ju inte hur just din situation ser ut så jag skriver allmänt och gällande att ta sig till stallet och fixa hästen. Har man t ex en egen gård är det ju bara att släpa sig ut och ta tag i jobbet, motivation or not. Har man hästen uppstallad i inackorderingsstall finns ju lite mer möjligheter att vara flexibel.
Men till att börja med- tar det emot ibland? Du är inte ensam. Många skäms nästan när de erkänner att det var jobbigt att ta sig till stallet en dag. Jag kan säga såhär- den som säger att den alltid lycklig skuttar till stallet med glädje i hjärtat och ett leende på läpparna ljuger.
Jag jobbade väldigt mycket i stallet under många år, ibland helt galet mycket. Jag kan lova er att varje morgon när klockan ringde tänkte jag bara ”Neeej, jag orkar inte.” Men hästarna ska ha sitt morgonfoder så man slängde benen över sängkanten och gick upp ändå. Första timmarna på dagen ville jag bara lägga mig ner och sova, om det så var i en snödriva på väg ut till en hage. Och de sista hästarna att rida på dagen kändes ju inte sådär som att ridning är det roligaste som finns. Men när man väl hoppade upp i sadeln var det lika härligt som alltid. Att umgås med hästarna, att göra fint till dem och se dem utvecklas gjorde det liksom värt slitet. Tycker man inte det så kan man försöka motivera sig hur mycket som helst, det räcker inte ändå.
Så till tips för att orka ut när soffan lockar. Gör det inte svårt genom att ge dig själv lillfingret, du kommer garanterat ta hela handen. Titta inte åt soffan eller vad det nu är som lockar. Ofta orkar man om man håller igång och inte saktar ner. Att ”bara sitta fem minuter i soffan”, om man är hur trött som helst efter en lång dag på jobbet, klarar ingen människa. Ska man till stallet, eller åka och träna för den delen, gäller det att köra på och inte slå av på takten. Vi som håller på med hästar har ju den fördelen att har vi väl tagit oss dit, så går man oftast på autopilot med mockning etc och hur trötta vi än är så är umgänget med hästen en bra stund på dagen.
Nästa tips är att se till att planera ätandet så man inte måste skjuta på ett mål och få blodsockerdippar. Att äta när man varit kanonhungrig eller skjuta på maten till efter stallet gör bara att man blir trött och hängig. Ät bra mat i lagom mål med jämna, rätt korta mellanrum. Ett mellanmål kan göra underverk. Det är oftast när man är för trött som motivationen ryker.
Tredje tipset är att, om du kan, ge dig dagar då du får lägga dig i soffan under en filt. Köp in mockning och koll av hästen eller skaffa en skötare/medryttare du litar på. Hästen kan klara sig utan dig en dag i veckan utan problem om den bara får gå i hagen och får marktjänsten fixad. Ge dig den dagen utan dåligt samvete och bara vila och njut av semestern. Gå på en dejt med din käresta, ta en promenad med barn och hund eller ligg bara i soffan framför en bra serie. Då kan du tänka på att snart får du vilodag, de dagar när det verkligen tar emot att åka till stallet.
Sista tipset. Sätt upp mål i din ridning, eller vad du nu utövar med hästen. Har man mål att se fram emot så blir det lättare. Annars hamnar man lätt i att varje dag känns likadan och man blir dessutom lite blind för sina egna framsteg. Sätt upp ett rimligt mål som du verkligen ser fram emot. Det kan var att du ska kunna göra riktigt bra fattningar på en träning om en månad, rida en viss tävling etc. Så när du känner, ”neeej, jag vill inte ut i kylan”, så tänker du på hur bra det kommer kännas att uppnå målet. Då kommer det också gå lite lättare.
Så, det var mina tips kring motivation- hoppas det kan hjälpa!
Idag tänder vi vår fina Adventsgran! Inte lika snötyngd nu, men det blir fint ändå:) Foto: min fina sambo
Friends arena
Tillbringar dagen/kvällen här
Alla är på Friends…
Utom jag då. Men jag funderade på om jag saknar det? Visst, det är mysigt en stund men samtidigt….jag är så trött på att se andra tävla. Spänningen, se bra ridning och att heja på våra svenska ryttare är alltid kul(och ärligt sagt ffa i hoppningen, men det kanske är just för att det är inte dit jag vill själv), men det är bara en tävling, härnäst kommer Olympia och då är det någon annan som vinner. Jag vill i stort sett bara se morgonträningen, och ta en sväng på mässan. Sedan skulle jag själv velat ha en häst i tävlingsstallet, varit på den sidan, inte på läktaren.
Men jag börjar tveka till att jag någonsin kommer dit, jag har inte pengarna att satsa på inköp av hästar som är bra nog. Jag har två fantastiska dressyrhästar, Diva, som skadade nacken som treåring, och hennes son, som fick frakturer i frambenet som tvååring och inte är helt ok än. Känns ibland som att det inte är meningen att jag ska få komma framåt. Men jag tänker fasen inte ge upp, jag hoppas han blir frisk och är tillräckligt bra. Men inte fasen har jag någon större lust att sitta och titta på GP-tävling i dressyr just nu, helt ärligt.
Idag åker Viggo. Vi är så klart ledsna för vi kommer sakna honom, men han kommer få det bra och det känns helt rätt att detta sker just nu. Frida är på Friends och får inspiration för sina mål och Fredrik ser till att Viggo får ett bra farväl från stallet idag. Lycka till nya Viggoteamet!
Sista dagen mys med älskling
Idag åker han till sin nya ägare så hade viggo mys igår, hela kvällen. Vilken ponny han är! Är så himla glad över att jag varit en del av en sådan framgångsrik ponnys karrier. Utan honom hade jag inte varit den ryttaren jag är idag och han kommer alltid vara en del av mig. Han har lärt mig så otroligt mycket och givit mig så mycket rutin. Innan hade jag vinst i LB. Nu har jag placeringar i internationella Grand Prix klasser. Vilken resa och vilken underbar individ.
Jag kommer sakna honom otroligt mycket och många tårar har runnit utmed kinderna. Men jag känner samtidigt att vår tid tar slut här. Vi kan inte göra mer än vad vi gjort. Han har lärt mig och jag har utvecklat honom. Någonstanns tar det stop och det har det gjort nu.
Underbara ponny jag kommer alltid älska dig <3
