Utvärdering träning

Och när man varit seg på att logga in på bloggen är det frågan vilken ordning man ska ta det i – träningen för Johan eller ridningen av Chickan igår? Nåja, jag kör i kronologisk ordning – Johanträningen.

Som vanligt när det är halvkallt ute är det svinkallt i ridhuset så det stod ett gäng stela närmast sörjande och följde träningen med kalla tår och stort intresse. Jag kände mig trygg för jag vet att Johan är en bra tränare och att både Chickan och Frida brukar sköta sig, även om Frida var lite nervös att visa upp sig.

Mina superbra och funderingar är dessa:

Superbra!

  • Johan var lugn och metodisk, tydlig i sina instruktioner och tog privatsnack i mitten när han ville gå igenom saker lite mer.
  • Inga konstigheter. Grundövningar som checkar av gas, broms och böjda spår.
  • Markjobb som övergick i hoppning på låga hinder. Ryttarna fick släppa stigbyglarna och komma till ridning.
  • Raka rör – han sa vad han tyckte, även om ryttaren inte höll med.
  • Raka hästar på raka spår, som spårar. Kontroll på ytterbogen med yttertygeln som fick fånga upp bakbenskraften med.
  • Noggrannhet, om hästarna inte gör som man tänk, gör om, gör rätt så de inte lär sig latmansvägen. Var noga själv – gör inte du rätt, kommer inte hästen göra det.

Funderingar

  • En sak som kanske inte skiljde sig i filosofi, men som inte hinns med på samma sätt på gruppträningar som ligger direkt efter varandra, och det dessutom är fruset ute – värmningen. Jag låter alltid Frida o Chickan värma kravlöst ett tag, jogga eller rulla i galopp så hästen hinner bli lite varm i musklerna innan man ställer krav. Ibland när jag trimmar själv ersätter jag det med att hästen får jogga på lina eller att jag skrittar fram med mycket skrittjobb tills hästen är helt loss och sedan börjar trava o galoppera med krav. Missförstå mig inte – det är inte en värmning där hästen får vara olydig – den måste alltid bjuda och vänta i balans, men man väntar med avsikt att be om mer innan den kommit igång lite.
  • Positionen – jag tror, kan ha fel, men tror att Johan är lite mer för den tyska stilen, där man är lite tyngre i sadeln och mer ”jobbar varje meter”, än vad jag är. Jag gillar den ”nya” fusionen mellan tysk och amerikansk ridning. En inverkansridning, med lösgjord häst, men där man är lite lättare i rumpan och är noga med att man inte hamnar i läget där axeln kommer bakom höften så att säga. Gärna överlag har en väldigt balanserad trepunktssits med en bärig hand som ”bjuder framåt” och kryper ner lite mer i sadeln genom svängen in på linjerna. Men A&O är alltid en rörlig höft och balanserad, avspänd position – sen beror resten mer på tycke och smak. Jag tycker det är intressant och se på varför de olika stilarna utvecklats. Tyskarna har historiskt sätt haft lite mer stora, tyngre långryggade hästar som krävt mer ”trycka på bakifrån och hålla emot fram”-ridning medan amerikanarna haft lätta fullblod och dessutom är skolade i hunting och equitation. Idag ser hopphästarna visserligen olika ut, om man tittar på Helenas Bonzai t ex och sedan på Roffes Casall, men överlag har hästarna också blivit en fusion – kvicka, ridbara, hinderkloka hästar. Som Chickan!;) Då tycker jag den lite lättare stilen passar väldigt bra – där hästen får lära sig att gå för lätta hjälper, tänka själv en del på hinder, vara avspänd men aktiv utan att man jobbar lika hårt för det i varje steg. Såg ni Beezie Maddens häst Cortes C på VM – snacka om avspänd, hinderklok och lydig!

c3 c4

Submit a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *