Debuterat 120

Nu är äntligen debuten på storhäst, tillsammans med Chickan gjord.
För en vecka sedan när vi tränade stämde inget. Chickan skötte sig men jag red riktigt dåligt, tror det är för att jag hela tiden har för mycket att tänka på och är riktigt ledsen och förstörd inombords. Med stöd från Malin och Oliver så åkte Malin och jag och tränade hemma hos Spetz i onsdags. Bara Malin, jag och Chickan i lugnet i solen, på fin bana med fina hinder och fin miljö. Där red jag som jag brukar och hittade till och med lite ny och bättre ridning.  -Avslappnad men aktiv! Den träningen kändes jättebra men vi var fortfarande inte säkra på om jag och Chick skulle gå in i 120. Vår plan är att gå väldigt långsamt fram, vi tror att det bygger en trygg och bra häst som håller länge.

Vi åkte till Skogslotten, hon var spänd för alla hästar på framhoppningen i 1m. Skyggade och spänd i nacken. När hon är spänd så kommer jag tillbaka till min gamla spända ridning med raka armar. Väl inne på banan var hon lite spänd, men en fin och lugn runda, hindren var ju bara 1m men det var tanken att hon bara skulle in och droppa över hindren.

Vi bestämde att jag skulle gå in och känna på 120. Jag ville bara gå in och känna, beroende på känslan skulle jag lika gärna kunna utgå på egen begäran efter några språng.

Men vi gick in och gjorde en superrunda. Vääärsta känslan, aldrig haft den känslan på Chickan innan och enligt Malin har jag aldrig ridit så bra innan. På Viggo som var så speciell så handlade det hela tiden om att anpassa min ridning efter honom. Vi gjorde många bra rundor men på honom kunde jag aldrig rida ”som man ska”. Men hade verkligen en supersuper känsla på Chickan! Hoppas på att det här är vändningen nu, eller att det är nu det lossnar och tar fart mot högre klasser. Har väntat sååå länge och är sååå sugen på att komma ut på stora tävlingar igen!

Här har ni rundan:

Stolt över min hemmaklubb Skogslotten som ständigt levererar tävlingar av toppklass med SUPER underlag!

repost: Dagen du är nöjd- dagen du slutar utvecklas

Återpostar ett inlägg jag skrev i augusti.  

På senaste tiden har folk börjat säga till mig. ”Gå in på banan och bara ha kul, glöm inte att du redan kommit längre än de flesta.” Vet att det är snällt menat, men det är ju som att gå in med inställningen att man redan har gett upp, redan innan man rider in på banan. Jag gillar inte de orden. Man ska ALDRIG känna sig nöjd, det är farligt. När man tar saker för givet. Helt plötsligt rasar resultaten. Man måste hela tiden ha nya mål och sträva framåt. ”Dagen du känner dig nöjd är även dagen du slutar utvecklas”. Det är så sant. När ett mål är uppnått – sätt nya. Man kan ALLTID bli bättre. Det finns ingen på denna jord som är helt fullärd, det går inte att vara det. ”glöm inte att redan kommit längre än de flesta” – svar JA, men det finns BETYDLIGT många fler som kommit längre. Jag vill ju bli bättre än den jag är idag. Så då ska jag ju inte känna mig nöjd där jag är nu?

 

Självklart ska sporten man håller på med vara rolig och i grunden handlar det om det. Man blir inte som allra bäst om man inte brinner för sporten till 100%. Men det är ju de minutrar man får rida ärevarv med vinnartäcke och jublande publik som man hela tiden eftersträvar med allt arbete man lägger ner.

20140817-195346-71626765.jpg