Chickan satsar på högt ;)
Bilder som Oliver tog igår!
Strandbilder
behöver nog inte ens nämna att jag älskar det här landet totalt
Förlåt att det är lite inlägg nu, som inte är hästrelaterade. Men ni får stå ut 😉
Äntligen här!
Underbara land, älskar Thailand!
Bilder från ridsportgalan 2015
Moa, jag, moster Josefin, syster Hanna, kusin Lina, Mamma, Emelies mamma Eva, Emelie, Malin.
Fina Emelie och jag
Bilderna är tagna av Nicole Olsson
10 februari 2013
Då såg det lite annorlunda ut. Jag hade 3 ponnysar. Nemo, Nadja och Viggo hade bott hos mig i några dagar. Jag gick i 8an och skulle börja 9an till hösten. Jag hade inte gjort en enda start med Viggo. Nemo var till salu och flyttade till sin nya ägare My någon månad efter detta. Nadja var under igångsättning men det visade sig att hon inte höll för ridning som kräver arbete. Hon såldes under sommaren det året, tillbaka till sin uppfödare där hon nu går och chillar med lätt ridning. Mitt liv var alltså helt annorlunda mot vad det är nu.
Känner ni igen dessa godingar?
Tack Frida för bilderna!
Nya tider
Det enda vi egentligen vet om livet är att det förändras. Tiden går, en del av det vi älskat försvinner och nya saker kommer till oss, det är det enda man kan ta för givet. Det kan vara väldigt tungt ibland, att leva med den förgängligheten. Men samtidigt, när man tänker efter på hur det skulle blivit om inget förändrades, är det rätt skrämmande med. Att vara mänsklig innebär helt enkelt både ont och gott, sött och salt, och det är så det måste vara.
Förändring är något man måste lära sig att hantera. Jag tror att något av det viktigaste för att göra det är att erkänna det som är jobbigt, både för sig själv och de som står en nära, så man kan bearbeta det. Frida och jag har en tight relation. Det är inte alltid lätt att balansera tränar/elevrollen när man dessutom blivit vänner. Man får ta det som det kommer, hitta rätt lösningar och balans. Det viktigaste är nog att prata med varandra.
Frida har under kort tid gått från regionala klasser till eliten i ponnysporten. Hon har tävlat klasser som fått henne att inse vilken jäkla svår sport hon valt. Det där glappet, från att bara köra och inte se några ”hinder” till att inse komplexiteten, rida med en plan och förstå hur svårt det kan vara, men fortsätta rida med samma självförtroende och lika okomplicerat, det är tufft.
Hon har sagt hejdå till sin klass som hon gått med i många år. De hade en härlig sammanhållning. Hon har börjat gymnasiet på en tuff skola och en tuff utbildning med väldigt mycket jobb. Och så står Chickan där – som representerar allt det nya, som är så himla fin och samtidigt är det ett stort steg att börja hoppa storhäst efter en så speciell ponny som Viggo, kanske framförallt mentalt. Är det konstigt att det blir omvälvande och kräver eftertanke? Nej, det är bara naturligt.
Nu ska älskade Viggo säljas. Det är helt rätt för Frida. En häst att fokusera på bredvid skolan, det kommer bli perfekt för Frida just nu. Men det gör lika jävla ont för det. Vi kommer alla gråta när Viggo lämnar oss, han har fått en plats i våra hjärtan som bara en ponny som han kan ta. Ett galet geni, en tokig gentleman med sådan talang och så stort hjärta.
Förändring är tufft. Men Frida och jag börjar hitta vägen framåt, och med det kommer bloggen också fyllas med liv igen!
