Att nå fram

maj 10, 2014 | Malin, Tränarrollen | 0 kommentarer

Vi har länge haft en diskussion om den mentala biten och som ni sett i Fridas inlägg har det kommit upp som en prio ett i våran dialog kring tävlingar. Det känns på ett sätt som vi tog ett stort kliv framåt i Drammen. Det är så himla intressant som tränare, hur det fungerar med hur det man säger mottas. I alla fall om man tar på sig en coachande roll och inte bara har en dialog med elven en gång per vecka. Jag har sagt samma saker flera gånger, av sådant vi pratade om i Drammen, men på något sätt måste eleven komma i ett läge där det kopplas till hens verklighet för att polletten ska trilla ner. Det ställdes på sin spets och då gick det rakt in.

Ibland kan det behöva sägas av någon annan, eller helt enkelt på ett annat sätt. Det tog jag med mig från clinicen vi var på för Jens Fredricsson – plötsligt gick vissa saker jag försökt förklara rakt in när Jens beskrev dem med ljudbilder och visade själv. Efter det kommer jag gå ännu mer från grunden i mina förklaringar och i de grunder man upprepar ska jag hitta olika sätt att illustrera det. Hjärnan förklarar olika hos olika personer och varierar man sig hittar man förhoppningsvis nyckeln som gör att just den mottagaren plötsligt förstår.

I ridning handlar det ju ofta om att förklara en känsla. Jag kan ju känna en viss känsla i hela mig, som hur det känns i en bra anridning på hinder, och försöka förklara hur den känns, men det blir lite som Kyra säger – vad jag minns är det något i stil med att det är väldigt svårt att förklara hur jordgubbssylt smakar för någon annan som inte smakat. Den måste liksom få smaka själv. Därför försöker tränare hitta olika sätt att hjälpa vår elev fram till den känslan – för om man så bara får en sekund av den, så är det så mycket lättare att hitta tillbaka till den igen.

Nu ska jag sticka och tömköra Chickan! Det är verklige en bra del i att nå fram till Frida, i och med att Chickan är under utbildning. Jag kan lära Chickan saker, som Frida sen kan få börja jobba med på träningarna. Just nu håller vi på att ta Chickan ett steg längre på backen, bebis ska bli vuxen liksom, och under det jobbet blir det lite svårare att rida Chickan än om vi inte ställer krav. Då är det en annan aspekt om att nå fram som visar sig – tilliten. För klart att det kan låta lite lustigt när jag säger att det känns svårare att rida henne för Chickan jobbar på att bli ännu bättre, men med tillit mellan Frida och mig, så är det inga problem.

Väldigt fina tjejer!