kombinera plugg/hästar

Det är tufft och senaste tiden har jag haft svårt att få ihop allt.
Det mesta handlar om planering och att våga säga nej. Säga nej till extra arbete och att ibland även säga nej till att träffa vänner.
Jag har lärt mig att hälsan måste gå före all typ av prestation, om man skiter i den så kommer prestationen även sjunka och så  mår man inte bra. I 9 an mådde jag riktigt dåligt och grät många kvällar om jag inte hade högsta betyg i ämnena. Nu till gymnasiet har jag tänkt om. Har sänkt kraven på mig själv, behöver inte alltid vara bäst. Det kan då även bli roligt med plugget och helt plötsligt har jag börjat prestera bättre utan den där ”kniven mot strupen”.  Jag har sänkt betygsmålen, mest för min egen del då jag hellre vill känna mig bra om jag får bättre betyg än om jag inte uppnår dem.

För att kunna elitsatsa på en sport och samtidigt plugga natur på tuffaste gymnasiet i stan, som jag gör. Det är tufft. En del av ryttarna i min ålder hoppar av gymnasiet för att helt och hållet satsa på sporten. Det är vågat. Jag skulle inte göra det. Jag vill ha en bra utbildning att luta mig tillbaka på OM en olycka skulle ske eller att jag får för mig att i framtiden inte hålla på med hästar. Men i kombinationen får man räkna med att dels inte kunna va lika bra i skolan som de som endast pluggar och dels inte utvecklas lika snabbt i sporten som de andra som bara ägnar sig åt den.

Det blir sena kvällar/nätter med plugg, att man åker till stallet, stressad över skolan. Men brinner man för något tillräckligt mycket så är det värt det.

Men glöm ALDRIG. Inget är värt en dålig hälsa. INGENTING. Man måste MÅ BRA. Annars är det ingen ide att göra det.

sistaviggokungen <3

 

 

släkten är bäst

De betyder så mycket för mig. De finns alltid kring mig och stöttar mig.
Innan start får jag alltid ett ”lycka till” sms av mormor och morfar. Farfar som alltid sitter bänkad och följer mig online på equipe, kollar sekunderna och följer klassen. Moster som alltid går att ringa till, både i med och motgång, och stöttar alltid. Mina små kusiner och farbröder som satt bänkade framför live sändningen av Swedish Riders Trophy och höll alla tummar. Mamma och pappa som åker runt med mig i hela Sverige och betalar hästarna och tävlingarna.

Är så glad för alla finns kring mig och stöttar mig. Jag skulle inte vara den samma utan er alla!

IMG_2372

 

Jag och moster går banan till SM finalen i somras

Alla är på Friends…

Utom jag då. Men jag funderade på om jag saknar det? Visst, det är mysigt en stund men samtidigt….jag är så trött på att se andra tävla. Spänningen, se bra ridning och att heja på våra svenska ryttare är alltid kul(och ärligt sagt ffa i hoppningen, men det kanske är just för att det är inte dit jag vill själv), men det är bara en tävling, härnäst kommer Olympia och då är det någon annan som vinner. Jag vill i stort sett bara se morgonträningen, och ta en sväng på mässan. Sedan skulle jag själv velat ha en häst i tävlingsstallet, varit på den sidan, inte på läktaren.

Men jag börjar tveka till att jag någonsin kommer dit, jag har inte pengarna att satsa på inköp av hästar som är bra nog. Jag har två fantastiska dressyrhästar, Diva, som skadade nacken som treåring, och hennes son, som fick frakturer i  frambenet som tvååring och inte är helt ok än. Känns ibland som att det inte är meningen att jag ska få komma framåt. Men jag tänker fasen inte ge upp, jag hoppas han blir frisk och är tillräckligt bra. Men inte fasen har jag någon större lust att sitta och titta på GP-tävling i dressyr just nu, helt ärligt.

Idag åker Viggo. Vi är så klart ledsna för vi kommer sakna honom, men han kommer få det bra och det känns helt rätt att detta sker just nu. Frida är på Friends och får inspiration för sina mål och Fredrik ser till att Viggo får ett bra farväl från stallet idag. Lycka till nya Viggoteamet!