Viggo försäljning

Som ni vet så är min lilleman och kung till salu. Det har varit en jobbig tid med alla provridningar och olika val hit och dit. Men nu har vi landat och om allt går som vi planerat så har jag nu bara några veckor kvar tillsammans med, i mina ögon, finaste ponnyn.

Han blev min i slutet av Januari 2013. Jag hade då inte varit ute på tävling under hela 2012 då mina ponnysar då varit skadade. Jag hade tidigare tävlat lokala och regionala klasser upp till LB med någon enstaka start i LA, med Nemo som var en guldponny med ett hjärta av guld, men kanske inte de bästa kvaliterna i hoppningen.

Tillsammans med Viggo vann jag vår andra start i LA. Vinster och placeringar i MsvB och MsvA . Tävlat internationellt och representerat det svenska laget i Baltic cup. En 5e placering i Grand Prix i Norge, SM final 2014, semifinal i Swedish Riders Trophy och final nu i helgen, final i Ridsport ponny cup, deltagit i elitlag osv. Meritlistan är lång och jag skulle ALDRIG ha gjort det utan Viggo. Han har fått mig  att uppnå drömmar som jag alltid haft, men aldrig vågat tro att de skulle ske.

Resan tillsammans med Viggo har dock inte endast varit framgång utan en massa kämpande, men blod, svett och tårar rent ut sagt. Jag och Malin tycker att hästarna ska jobbas väl på marken vilket Viggo inte var så bra i till en början. Han hade en underhals och tog minsta skänkel som en signal framåt. Kunde alltså inte flytta honom i skänkelvikning, öppnor och slutor utan att han blev alldeles stressad, nu kan han det. Han har skenat med mig, både på banan och i skogen, bara sprungit. Vägrade trava över upphöjda bommar utan hoppade dom som studds, nu går han avslappnat över och jobbar.

Det är mycket man kan fortsätta utveckla med Viggo men från att vara en halvgalen glad hopp ponny kan man nu även jobba honom i lugna gångarter på marken. Många som kommit fram till mig på tävlingar och just påpekat att han blivit så fin och att han hoppar mycket bättre nu än vad han någonsin gjort, det kan absolut stämma, jag vet inte då jag inte sett honom hela hans liv.

Men resan vi gjort tillsammans har gjort att vi känner varandra utan och innan, jag känner direkt när han får annat i tankarna och får honom då att tänka på annat. Man måste hela tiden hålla honom fokuserad på ett arbete för att han inte bara ska springa och stressa upp sig själv. Han kräver små hjälper samtidigt som man måste vara extremt bestämd och aldrig ge honom lillfingret. Han kräver bra balans från ryttaren för så fort ryttaren hamnar i obalans så blir han stressad och springer.

När vi, Malin och jag utbildat honom tror jag nästan att han blivit svårare än innan, han kräver nu ännu mer från ryttaren vilket har varit svårt när flera tjejer provridit. JÄTTEduktiga tjejer, verkligen, som tävlat höga klasser med andra ponnys, men som inte klarar av Viggo i skritt och travjobb. Han är svår, väldigt svår, och jag glömmer ibland bort vilket slit vi ändå lagt ner på den lilla envisa ponnyn. Några träningar har gått till att galoppera över ett 20cm räcke då han vägrat att hoppa det utan att fullständigt explodera så fort jag vänt upp mot det lilla hindret. IMG_1812[1] IMG_1830[1] IMG_1850[1]IMG_1928[1]

Bilderna  över är från det absolut första ridpasset hemma.

IMG_209810814181_601333306638289_608230556_nDessa Bilder är tagna i år och den nedersta är bara en vecka gammal.

Om du säger att man aldrig kan lära en gammal hund att sitta, du har fel ! 🙂

sista dagarna inför SRT finalen!

Hur har jag tänkt med Viggos träning och ridning nu sista tiden innan den stora finalen i Swedish Riders Trophy.
Jag tycker att han är i en så bra form, både på marken och i hoppningen. Det är bara onödigt att hoppa en massa hemma.
Så för 3 veckor sedan hade han en tuff period, dels många provridningar men även att jag red honom ordentligt. Efter det tyckte jag han behövde återhämta sig och vilade då i 3 dagar. Eller vila helt gör aldrig mina hästar, vila betyder en lång promenad vid hand. Jag joggade torsdagen och red ut den helgen. Denna vecka är planen att han måndag-reds ut, tisdag-lösgörande i ridhuset, onsdag-lättare träning, några språng, torsdag- skritt vid hand, fredag åker vi så trimmar på kvällen, för att sedan tävla 2 klasser på lördagen.

Så ser mitt upplägg ut för Viggo nu.

954561_10151483018633141_1602714166_n

King <3

 

 

 

Nya tider

Det enda vi egentligen vet om livet är att det förändras. Tiden går, en del av det vi älskat försvinner och nya saker kommer till oss, det är det enda man kan ta för givet. Det kan vara väldigt tungt ibland, att leva med den förgängligheten. Men samtidigt, när man tänker efter på hur det skulle blivit om inget förändrades, är det rätt skrämmande med. Att vara mänsklig innebär helt enkelt både ont och gott, sött och salt, och det är så det måste vara.

Förändring är något man måste lära sig att hantera. Jag tror att något av det viktigaste för att göra det är att erkänna det som är jobbigt, både för sig själv och de som står en nära, så man kan bearbeta det. Frida och jag har en tight relation. Det är inte alltid lätt att balansera tränar/elevrollen när man dessutom blivit vänner. Man får ta det som det kommer, hitta rätt lösningar och balans. Det viktigaste är nog att prata med varandra.

Frida har under kort tid gått från regionala klasser till eliten i ponnysporten. Hon har tävlat klasser som fått henne att inse vilken jäkla svår sport hon valt. Det där glappet, från att bara köra och inte se några ”hinder” till att inse komplexiteten, rida med en plan och förstå hur svårt det kan vara, men fortsätta rida med samma självförtroende och lika okomplicerat, det är tufft.

Hon har sagt hejdå till sin klass som hon gått med i många år. De hade en härlig sammanhållning. Hon har börjat gymnasiet på en tuff skola och en tuff utbildning med väldigt mycket jobb. Och så står Chickan där – som representerar allt det nya, som är så himla fin och samtidigt är det ett stort steg att börja hoppa storhäst efter en så speciell ponny som Viggo, kanske framförallt mentalt. Är det konstigt att det blir omvälvande och kräver eftertanke? Nej, det är bara naturligt.

Nu ska älskade Viggo säljas. Det är helt rätt för Frida. En häst att fokusera på bredvid skolan, det kommer bli perfekt för Frida just nu. Men det gör lika jävla ont för det. Vi kommer alla gråta när Viggo lämnar oss, han har fått en plats i våra hjärtan som bara en ponny som han kan ta. Ett galet geni, en tokig gentleman med sådan talang och så stort hjärta.

Förändring är tufft. Men Frida och jag börjar hitta vägen framåt, och med det kommer bloggen också fyllas med liv igen!

frida_sitter

inget SM ?

Nu i helgen har ponny SM  gått. Har sett massa bilder därifrån och direktsändningen från finalen.
Det ser så kul ut och jag skulle gärna velat vara där och fightas med Viggo. Men vi valde att inte åka dit.
Men vi tog beslutet att inte åka dit. Ingen speciell anledning. Mitt första SM var i somras i Vetlanda och jag gjorde det tillsammans med Viggo. Vi tog oss till final som var det stora målet från första dagen när Viggo kom hem till mig. Nu har jag gjort det och är liksom nöjd.

Det är tufft att gå ett mästerskap och självklart tänker jag på att Viggo är 20 år. Han ska dessutom säljas och vår sista tävling blir troligen finalen i Swedish Riders Trophy nu i helgen! Helt klart blandade känslor :/

20140810-211024-76224286.jpg

 

Bild från SM i Vetlnda

Ny vecka- ny start

Hej kära bloggläsare som fortfarande är inne och läser här. Efter ett uppehåll har vi nu bestämt för att kicka igång och satsa på bloggen igen. Jag har haft så mycket i skolan, med hästarna och min fritid att bloggen har hamnat åt sidan. Men jag och Malin har nu pratat ihop oss igen och tänker satsa på bloggen, för att komma upp på toplistan igen.

Jag har tänkt ut lite ämnen som ni kanske skulle tycka vara intressant att läsa om i veckan.

– inget SM?
– Viggo försäljning
– Swedish Riders Trophy final !
– planer med Chickan
– träningsupplägg just nu

Så nu är vi tillbaka, något annat ni är sugna på att läsa om?

fridaoco_900px