Viggo försäljning

Som ni vet så är min lilleman och kung till salu. Det har varit en jobbig tid med alla provridningar och olika val hit och dit. Men nu har vi landat och om allt går som vi planerat så har jag nu bara några veckor kvar tillsammans med, i mina ögon, finaste ponnyn.

Han blev min i slutet av Januari 2013. Jag hade då inte varit ute på tävling under hela 2012 då mina ponnysar då varit skadade. Jag hade tidigare tävlat lokala och regionala klasser upp till LB med någon enstaka start i LA, med Nemo som var en guldponny med ett hjärta av guld, men kanske inte de bästa kvaliterna i hoppningen.

Tillsammans med Viggo vann jag vår andra start i LA. Vinster och placeringar i MsvB och MsvA . Tävlat internationellt och representerat det svenska laget i Baltic cup. En 5e placering i Grand Prix i Norge, SM final 2014, semifinal i Swedish Riders Trophy och final nu i helgen, final i Ridsport ponny cup, deltagit i elitlag osv. Meritlistan är lång och jag skulle ALDRIG ha gjort det utan Viggo. Han har fått mig att uppnå drömmar som jag alltid haft, men aldrig vågat tro att de skulle ske.

Resan tillsammans med Viggo har dock inte endast varit framgång utan en massa kämpande, men blod, svett och tårar rent ut sagt. Jag och Malin tycker att hästarna ska jobbas väl på marken vilket Viggo inte var så bra i till en början. Han hade en underhals och tog minsta skänkel som en signal framåt. Kunde alltså inte flytta honom i skänkelvikning, öppnor och slutor utan att han blev alldeles stressad, nu kan han det. Han har skenat med mig, både på banan och i skogen, bara sprungit. Vägrade trava över upphöjda bommar utan hoppade dom som studds, nu går han avslappnat över och jobbar.

Det är mycket man kan fortsätta utveckla med Viggo men från att vara en halvgalen glad hopp ponny kan man nu även jobba honom i lugna gångarter på marken. Många som kommit fram till mig på tävlingar och just påpekat att han blivit så fin och att han hoppar mycket bättre nu än vad han någonsin gjort, det kan absolut stämma, jag vet inte då jag inte sett honom hela hans liv.

Men resan vi gjort tillsammans har gjort att vi känner varandra utan och innan, jag känner direkt när han får annat i tankarna och får honom då att tänka på annat. Man måste hela tiden hålla honom fokuserad på ett arbete för att han inte bara ska springa och stressa upp sig själv. Han kräver små hjälper samtidigt som man måste vara extremt bestämd och aldrig ge honom lillfingret. Han kräver bra balans från ryttaren för så fort ryttaren hamnar i obalans så blir han stressad och springer.

När vi, Malin och jag utbildat honom tror jag nästan att han blivit svårare än innan, han kräver nu ännu mer från ryttaren vilket har varit svårt när flera tjejer provridit. JÄTTEduktiga tjejer, verkligen, som tävlat höga klasser med andra ponnys, men som inte klarar av Viggo i skritt och travjobb. Han är svår, väldigt svår, och jag glömmer ibland bort vilket slit vi ändå lagt ner på den lilla envisa ponnyn. Några träningar har gått till att galoppera över ett 20cm räcke då han vägrat att hoppa det utan att fullständigt explodera så fort jag vänt upp mot det lilla hindret.