by fridawygler | maj 11, 2014 | Malin |
I helgen har jag varit Chickanvakt:) Alltså Chickan – så go häst! I lördags fick hon jobba lite ordentligt och idag tog vi en promenad på asfalten. Det har blivit mkt kontakt och lydnad denna helgen. Funderade lite på det där och skriver ett inlägg om det imorgon.
Men hände något annat värt nämna då? Jaaao, Chickan är så trevlig och blir så glad när man kommer, tittar upp och kommer skrittandes när hon ser att man är på väg ut till hagen, alltid beredd att umgås och jobba. Chickan är himla känslig för skav, skimmel liksom och jag brukar linda hennes ben men igår var det så blött i paddocken att hon fick ta skydd. Hennes ”finskydd” har rätt hård rem tycker jag, och jag vill inte dra åt den direkt på benet men så fick jag en idé. Ni vet sådana skydd man kan ha under nosremmen i neopren typ (hatar för övrigt när vissa använder dem för att dra åt nosremmen så in i helv…), sådana ville jag ha men hade inte. Men så hittade jag mjuka disktrasor i skåpet, klippte två strips och lade de under remmarna istället. Funkade superbra:)
Vad mer… Skrubbade skydden i grummesåpa med diskborste – gör skydden ordentligt rena men inte så uttorkade som annat kan göra. När de torkat kan man dra av dem med lite olja eller ta en kloss med sådan instrumentbrädeglans man har till bilar. Sådana snabbputsblock för skoputs funkar också bra.
Jo, en tips till har jag! Varför vi gick på asfalten. Det är bra överlag för benen men Chickan skruvar lite på ena bak, vanligt bland unghästar innan de blivit starka ordenligt, och ibland fortsätter de göra det hela livet. Men att gå på asfalt som inte låter hoven vrida runt är bra för att rikta upp dem lite och stärka. Så vi tog en prommis helt enkelt.
Frida är på väg hem från Skyrup. Det har fullständigt ösregnat på dem och idag fick man hoppa fram inne på tävlingsbanan:o Det blev en helg för att samla erfarenheter och inte rosetter denna gång. Det behövs med när man är 15. Som alla elitryttare säger – ska man vara tävlingsryttare måste man lära sig ta motgång, för man förlorar många fler gånger än man vinner. Men slitet är värd det den där stunden när man sitter och trimmar sin häst, och tävlingarna är underbara den stunden när allt klaffar och man har segern i sin hand. Och de kommer tillslut, de där stunderna, om man bara orkar hänga i.
Kom ihåg Frida – du är en klok, talangfull, underbar tjej både när du vinner och när du förlorar. Kram till dig!
Min budgetlösning på underlägg:)
Nytt vatten! Mmmm, säger Chickan! Självklart ska man skrubba ur karen innan man fyller på vatten. Och inte ha hinkar med handtag och annat som hästarna kan trassla in sig i stående i hagen.
by fridawygler | maj 10, 2014 | Malin, Tränarrollen |
Vi har länge haft en diskussion om den mentala biten och som ni sett i Fridas inlägg har det kommit upp som en prio ett i våran dialog kring tävlingar. Det känns på ett sätt som vi tog ett stort kliv framåt i Drammen. Det är så himla intressant som tränare, hur det fungerar med hur det man säger mottas. I alla fall om man tar på sig en coachande roll och inte bara har en dialog med elven en gång per vecka. Jag har sagt samma saker flera gånger, av sådant vi pratade om i Drammen, men på något sätt måste eleven komma i ett läge där det kopplas till hens verklighet för att polletten ska trilla ner. Det ställdes på sin spets och då gick det rakt in.
Ibland kan det behöva sägas av någon annan, eller helt enkelt på ett annat sätt. Det tog jag med mig från clinicen vi var på för Jens Fredricsson – plötsligt gick vissa saker jag försökt förklara rakt in när Jens beskrev dem med ljudbilder och visade själv. Efter det kommer jag gå ännu mer från grunden i mina förklaringar och i de grunder man upprepar ska jag hitta olika sätt att illustrera det. Hjärnan förklarar olika hos olika personer och varierar man sig hittar man förhoppningsvis nyckeln som gör att just den mottagaren plötsligt förstår.
I ridning handlar det ju ofta om att förklara en känsla. Jag kan ju känna en viss känsla i hela mig, som hur det känns i en bra anridning på hinder, och försöka förklara hur den känns, men det blir lite som Kyra säger – vad jag minns är det något i stil med att det är väldigt svårt att förklara hur jordgubbssylt smakar för någon annan som inte smakat. Den måste liksom få smaka själv. Därför försöker tränare hitta olika sätt att hjälpa vår elev fram till den känslan – för om man så bara får en sekund av den, så är det så mycket lättare att hitta tillbaka till den igen.
Nu ska jag sticka och tömköra Chickan! Det är verklige en bra del i att nå fram till Frida, i och med att Chickan är under utbildning. Jag kan lära Chickan saker, som Frida sen kan få börja jobba med på träningarna. Just nu håller vi på att ta Chickan ett steg längre på backen, bebis ska bli vuxen liksom, och under det jobbet blir det lite svårare att rida Chickan än om vi inte ställer krav. Då är det en annan aspekt om att nå fram som visar sig – tilliten. För klart att det kan låta lite lustigt när jag säger att det känns svårare att rida henne för Chickan jobbar på att bli ännu bättre, men med tillit mellan Frida och mig, så är det inga problem.
Väldigt fina tjejer!
by fridawygler | maj 9, 2014 | Frida, tävling |
Idag hoppade vi en LA. Tanken var INTE att rida för placering, vilket jag inte heller gjorde. Vill få bra rundor. Det är annorlunda när man kommer ut, det är större utrymme. Så jag ville rida en bra runda med bra galopp som inte blir hetsig utan lång och lugn. 0ade grunden med en snabb tid. (Ja ni ser ju nedan) Och grejen är att vi rider i ett lugnt tempo. Det ser lugnt ut men med en vägvinnande galopp. Fortsatte omhoppningen på samma tänk. O så blev de en placering. Självklart vääääldigt kul att komma 3a av 72 starter. Men det var inte de som va tanken. Haha. Väldigt fina rosetter och priser oxå! Alltid kul! Allt här är så fint. Hindren, priser, banan, underlaget. Allt är perfekt!
Nu taggar vi till helgens huvudklasser MSVA-MSVA!!!
