I helgen har jag varit Chickanvakt:) Alltså Chickan – så go häst! I lördags fick hon jobba lite ordentligt och idag tog vi en promenad på asfalten. Det har blivit mkt kontakt och lydnad denna helgen. Funderade lite på det där och skriver ett inlägg om det imorgon.
Men hände något annat värt nämna då? Jaaao, Chickan är så trevlig och blir så glad när man kommer, tittar upp och kommer skrittandes när hon ser att man är på väg ut till hagen, alltid beredd att umgås och jobba. Chickan är himla känslig för skav, skimmel liksom och jag brukar linda hennes ben men igår var det så blött i paddocken att hon fick ta skydd. Hennes ”finskydd” har rätt hård rem tycker jag, och jag vill inte dra åt den direkt på benet men så fick jag en idé. Ni vet sådana skydd man kan ha under nosremmen i neopren typ (hatar för övrigt när vissa använder dem för att dra åt nosremmen så in i helv…), sådana ville jag ha men hade inte. Men så hittade jag mjuka disktrasor i skåpet, klippte två strips och lade de under remmarna istället. Funkade superbra:)
Vad mer… Skrubbade skydden i grummesåpa med diskborste – gör skydden ordentligt rena men inte så uttorkade som annat kan göra. När de torkat kan man dra av dem med lite olja eller ta en kloss med sådan instrumentbrädeglans man har till bilar. Sådana snabbputsblock för skoputs funkar också bra.
Jo, en tips till har jag! Varför vi gick på asfalten. Det är bra överlag för benen men Chickan skruvar lite på ena bak, vanligt bland unghästar innan de blivit starka ordenligt, och ibland fortsätter de göra det hela livet. Men att gå på asfalt som inte låter hoven vrida runt är bra för att rikta upp dem lite och stärka. Så vi tog en prommis helt enkelt.
Frida är på väg hem från Skyrup. Det har fullständigt ösregnat på dem och idag fick man hoppa fram inne på tävlingsbanan:o Det blev en helg för att samla erfarenheter och inte rosetter denna gång. Det behövs med när man är 15. Som alla elitryttare säger – ska man vara tävlingsryttare måste man lära sig ta motgång, för man förlorar många fler gånger än man vinner. Men slitet är värd det den där stunden när man sitter och trimmar sin häst, och tävlingarna är underbara den stunden när allt klaffar och man har segern i sin hand. Och de kommer tillslut, de där stunderna, om man bara orkar hänga i.
Kom ihåg Frida – du är en klok, talangfull, underbar tjej både när du vinner och när du förlorar. Kram till dig!
Min budgetlösning på underlägg:)
Nytt vatten! Mmmm, säger Chickan! Självklart ska man skrubba ur karen innan man fyller på vatten. Och inte ha hinkar med handtag och annat som hästarna kan trassla in sig i stående i hagen.
