by fridawygler | sep 5, 2014 | Jessica |
Frida har idag kommit hem från en tredagars-övning med nya Gymnasiet. Superkul har de visst haft, dock lite si o så med sömnen har jag fattat :0!
Känner helt klart att en ny epok börjat för teamet, spännande och utmanande på många sätt. Stor press på Frida att fixa kombon ny klass o kompisar som lockar, två hästar i två olika! stall, mkt i skolan, tävlingar mm. Hmm krävs vilja av stål, struktur, hårt jobb o samarbete i teamet o med skolan. Denna vecka har vi t ex fixat läget b la med hjälp av superbästa veterinären Bengt Olsson som vaccinerat båda två,
Malin samt Fridas morfar som fixat i stallet o organiserat hovslagningen, nytt spån mm. Stort tack alla !
Viggo o Chickan har i alla fall tagit det lugnt och passat på att få nya skor. Ikväll var det dock dags med lite ”jobb” igen. Båda var supertaggade o jättefina.
I helgen är det Chickans tur med tävling, denna gång hemma i stan=lyx!
… Ska bara låta ryttarinnan sova ikapp något dygn lr så
Pigga Viggo på väg in i ridhuset med sin inte lika pigga matte
/Jessica/ ponnymamma ultrapower 2.0
by fridawygler | sep 5, 2014 | Malin |
Lille hästen Casino, det tar sig! Han har kommit in i en fas där jag ser att han har jobbigt att komma igenom i galoppen redan på linan. Jag longerar honom alltid en stund innan jag hoppar upp, med grimma under tränset, kan fota det idag. I alla fall, han var så spänd när han kom att jag vill få honom att bara jogga på o slappna av, släppa spänningen i rygg o hals när jag tar lätta tag i linan och bara vara nöjd med läget. Han är också väldigt stor och utveckling så det är skönt för honom att bli lite varm i musklerna innan man hoppar upp.
Utvecklingen på linan är jättestor, han har fått leta efter sin egen balans och kan nu galoppera i balans runt voltenm och galoppen var riktigt fin förra veckan. Men som det är med unghästar så går det lite upp och ner, och denna vecka har han haft jobbigare med galoppen. Men nu till det som var så kul. Förut när jag gått in och bökat lite med honom, alltså jobbat lite med hans kropp och satt honom utanför komfortzonen, så har han genast blivit spänd och vi har fått skrittjobba oss tillbaka till lugn. Men nu kan jag börja jobba på riktigt, och han litar på mig! För att hjälpa honom med galoppen red jag denna övning efter uppvärmning och mkt skrittjobb.
Stor volt i skritt med väldigt lösgjord häst. Framme med näsan till bettet, med rund och låg. Med ”sömsmån” som Wiveca Schenholm brukar säga. Dvs, han ska vara så loss att om han spänner till lite i fattningen så är han fortfarande lösgjord. Från det gjorde jag en fattning precis där man känner att det är läge i steget och hans mentala läge. Ser till att få en väldigt fin fattning så man får kvalitet direkt i galoppen. Galopperar en kvarts volt och saktar av till skritt. Det viktiga är att man saktar av innan hästen tappar orken och rastar isär, utan du ska med lätta hjälper ha en riktigt fin galoppkvalitet från fattning till avsaktning. Riktigt bra sätt att jobba med galoppen och när det känns stabilt kan man ta längre galoppdelar, och även minska ner så man bara galopperar två steg innan man tar ner i skritt igen. Blir hästen spänd får du skrittjobba tills man känner att hästen har mental balans igen.
Nu ska jag till jobbet! Hörs!
Blankt ska det vara:) Rykta, rykta!
Jaaa, vad ska man säga. Var tvungen att visa bilden även om kvaliten suger o den är tagen med Iphone:) Jack alltså!
by fridawygler | sep 1, 2014 | Åsikter, Frida, tävling, Uncategorized |
Under lagklassen lördag kväll hände något riktigt hemskt med en superfin ponny, som hoppat de högsta klasserna. Ekipaget var felfria fram till näst sista hindret. De hoppade av lite stort, hoppade genom hindret och gör en kullerbytta. Det har man sätt flera gånger och det ser så himla hemskt ut. Det annorlunda i detta fallet var att hästen hamnade med nacken böjd, med huvudet fast under sin egen kropp OCH KOM INTE UPP! Den låg blixtstilla i flera sekunder, ryttaren drabbades av panik, sprang och skrek, föräldrar, publik och sjukvårdare sprang in på banan, alla utanför banan var i skräck. ALLA TRODDE ATT HÄSTEN VAR DÖD! Alla trodde att den brutit nacken när den låg helt stilla med huvudet under sig själv, det var 20hemska sekunder. Under de 20sekunderna hinner man tänka så himla mycket. Det var en olyckshändelse och kunde precis lika gärna varit jag, eller du som drabbades av detta. Man hinner tänka att vad skulle jag gjort om det var jag som fick åka från en tävlingsplats med en tom transport. Under de 20 sekunderna hinner man inse hur lite det faktiskt spelar roll hur de går på en tävling, hur de går på ett matteprov eller om det är värt att bråka med syrran om vem som ska få stå i spegeln på morgonen, när de handlar om ett liv på sin bästa vän. Jag får nu precis som under de sekundrarna en klump i halsen och tårar i ögonen. Man ska uppskatta varenda sekund man har tillsammans med sina nära och kära. För på ett kort ögonblick kan något hemskt inträffa och ni får aldrig ses mer.
Som TUR VAR reste hästen på sig och alla blev självklart lättade. Men jag kan tänka mig att den inte klarade detta oskadd utan har nog sträckt sig regält, om inte slitit av muskler och senor, och har nog en lång väg tillbaka till tävlingsbanan. Jag lider verkligen med den hästen och ryttaren, verkligen.
