by fridawygler | jan 11, 2015 | Frida, Läsarfrågor, Uncategorized |
Beskriv året med tre ord.
Utvecklande, intressant, händelserikt
Bästa köpet?
Chickan
Vilka sånger kommer påminna dig om 2014?
Bonfire heart, I see fire, I was here, superheroes, carry you home, wake me up
Vem har du umgåtts med mest?
Oliver, Hampus, Caitlin och Matilda
Vad var din största tabbe 2014?
Red bort mig i SM finalen
Har du haft ett förhållande under 2014?
mhm
Vart reste du under 2014?
Runtom i hela Sverige, även Norge och Danmark på tävlingar. Juste, även en klassresa till Krakow i Polen.
Vilka ser du som de största händelserna under året?
SM final, övergång till storhäst, att jag började gymnasiet och träffade så många nya personer.
Har du blivit bättre på något?
ALLT! Känns som att jag lärt mig och utvecklats som person något enormt det här året. Jag som alltid varit blyg vågar nu prata med i stort sätt vem som helst. Jag har utvecklats på hästryggen och i skolan.
Vad var extra dåligt med året?
Jag har utvecklats, skrattat och haft galet kul! Men även perioder som varit tuffa psykiskt.
Vad var extra bra?
Att jag växt som person och känner mig tryggare med mig själv.
Lärde du känna några nya människor?
MASSOR! Började på ett gymnasie där jag inte kände någon. Kastade mig ner för stupet och blev fångad av hur många fantastiska människor som helst!
Gjorde du något 2014 som du aldrig gjort förut?
En hel del!
Gjorde någonting dig riktigt glad?
Framförallt att jag träffat äkta vänner för livet! Även att vi hittade ett super bra hem åt Viggo!
Vad var din största framgång på hästryggen?
SM final och finalen i Swedish Riders Trophy tillsammans med Viggo <3
Största framgång på det privata planet?
Har fått bättre kontroll över min prestationsångest och mår då bättre.
Största framgång i skolan?
Att jag kom in på det gymnasiet jag ville och trivs bättre än fisken i vattnet.
Vem saknade du?
Nu saknar jag Viggo en massa <3
De bästa nya människorna du träffade?
Oliver & Hampus. Även en massa på gymnasiet!
Vad tänker du göra annorlunda nästa år?
VÅGA ännu mer!
Mest stolt över 2014?
Mig själv. Uppnådde alla mina mål och utvecklats något enormt som sagt.
Högsta önskan just nu?
Jag har nog 3. Att min träning ska ge resultat. Att mina nära och kära ska vara friska och må bra. ÅKA UTOMLANDS
Tror du 2015 kommer bli lika bra?
De hoppas jag absolut!
Vad kommer du sakna från 2014?
Ser allt mer som utveckling. Man ska se framåt och inte tillbaka. Men kommer klart sakna att tävla Viggo på de största tävlingarna runt om i Sverige :/
Vad spenderade du mest pengar på?
Hästarna antar jag 😉
Finns det någonting du ångrar med 2014?
En del småsaker, men är ändå nöjd med det stora hela.
Blev du kär i år?
jao kanske
Vad önskar du att du gjort mer?
Tränat mig själv kanske, men det har inte funnits tid..
Och så slutligen; dina planer inför 2015?
Tävla med Chickan, gå ut 1an med bra betyg, bygga upp mig själv både fysiskt och psykiskt. Lägga extra tid på att lära mig rida RÄTT. Lära känna nytt folk! Blogga!
Vad vill du säga till dig själv inför 2015?
Du klarar mer än du tror. Du kan om du vill. Du måste bara veta vad du vill först. Sätt en plan och TA TAG i den idag! inte i morgon! HA KUL, du har bara ett liv!
Hur tror du 2015 kommer bli?
Galet, roligt, tufft, jobbigt, lärorikt!
Vilka förändringar kommer du göra inför 2015?
Lägga mer vikt på egen träning, både på gymmet och på hästryggen. Kommer inte bli lika mycket stora tävlingar till en början, utan vill med mer lära mig rida rätt.
Vad gjorde du på din födelsedag?
Tävlade tror jag?
En händelse du ser fram emot?
När jag ska åka ner till ett stort stall i Tyskland, tillsammans med Emelie.
by fridawygler | jan 10, 2015 | Åsikter, Frida, Uncategorized |
Jag har ju mål som jag hela tiden strävar efter, i allt. Men det här inlägget är det mest fokus på den viktigaste delen i mitt liv- ridningen. Och för att förtydliga så vet jag att jag har det väldigt bra, och är väldigt glad att jag har folk runt mig som stöttar mig i min satsning. Men ni kanske förstår lite vad jag menar när ni läser detta.
Jo, inom ridsporten finns det en gräns när inte ens den bästa ridningen räcker till. En gräns där vilken häst avgör om man kan bli bättre eller inte. Det går inte att dölja, så är det. Men allt är ju beroende på vilka mål man har. Räcker det med 120 klasser, eller har man mål att hoppa världscupen. Det är en skillnad från andra sporter. Som gör ridsporten orättivs. För att bli riktigt bra så krävs resurser. Visst man kan hitta en skogsmulle häst som visar sig bära på en stor kapacitet. Sådana fall finns! Men oftast krävs mycket mer än så.
Jag är som sagt otroligt glad att jag från första början fick en egen ponny när jag var 11år. Vet många som har drömmar om en egen ponny. Men samtidigt kan jag känna mig lite ”efter ” ibland. Jag startade mitt första SM i somras, medan många av motståndarna startar sitt 5:e. Det finns grymma 14 åringar som tävlar 130-140 klasser på storhästar. Efter många ponnysar sitter de nu ofta på väldigt bra och välutbildade hästar. Det kan sticka i andras ögon när man säger detta. Men en häst som gått stora klasser innan kan hjälpa sin ryttare upp i klasserna betydligt bättre än en outbildad häst. Självklart rider ryttaren (i de flesta fall) väldigt bra, vilket gör att det går fortare upp i klasserna. Vi kan ta mig och Viggo som exempel. Utan honom hade jag INTE startat SM i somras. Jag hade Nemo och Nadja, jättegoa hästar, men ingen av som hade kapaciteten för de största klasserna. Viggo är SVÅR, det vet alla som känner honom. Om jag inte kunde rida så hoppade inte han. Men eftersom han bär på en så stor rutin och är så utbildad så hjälpte han mig att få fram min ridning och med honom fick jag LÄRA mig rida de stora klasserna.
Det finns många som aldrig får sitta på en ponny som Viggo. Men det är även många i ponny eliten som rider runt på 3 stycken samtidigt, och är några år yngre än vad jag var.
Jag är fortfarande otroligt glad att jag fått rida Viggo och att jag nu har en 7årig storhäst, som jag själv får utbilda till de stora klasserna, eftersom hon har kapaciteten. Men kan samtidigt känna mig lite efter i ”utbildningen” när många ryttare ridit stora klasser på både b-ponny, c-ponny, d-ponny och nu sitter på välutbildade storhästar. Förstår ni hur jag menar?
Sen är ju frågan vem som lär sig mest. Ryttaren som alltid haft väldigt fina och välutbildade hästar, har inte den ena SM ponnyn funkat har man bytt ut den till en annan. Klart får de oftast grymma resultat i bagaget. Blir uttagna att rida för Sverige. Men är det de ryttarna som kommer rida de stora klasserna i framtiden? Det vet man aldrig. På ponny KAN det funka med en halvbra ridning. Stressad ponny, bankbank i magen och styra som ett cykelstyre. Men den ridningen funkar inte på storhäst, inte i de stora klasserna.
Klart att jag ibland känner att jag också vill ha resurserna till så fina hästar som en del andra. Men samtidigt är inte ridsporten rättvis, men alla kan ändå lyckas med mycket träning. Jag ska tränaträna och visa att även jag kan lyckas. Det kanske tar lite längre tid för mig än för de som får fin häst efter fin häst. Men samtidigt har jag något att kämpa för. Kanske lönar det sig i längden?
Är ni med mig?
by fridawygler | jan 10, 2015 | Frida, Uncategorized |
Igårkväll var vi hemma hos min bästa vän sedan barndommen och åt mat o myste. Sov till lunch idag. Så nu är jag rejält utvilad. Är egentligen galet sugen på att dra in till gymmet just nu, men får se om jag hinner med det. Chickan ska skrittas och joggas idag på vägarna i snön. Och ikväll ska jag plugga engelska.. Åhh inte mitt favvo ämne direkt..
by fridawygler | jan 8, 2015 | Åsikter, Malin, Träningar |
Och när man varit seg på att logga in på bloggen är det frågan vilken ordning man ska ta det i – träningen för Johan eller ridningen av Chickan igår? Nåja, jag kör i kronologisk ordning – Johanträningen.
Som vanligt när det är halvkallt ute är det svinkallt i ridhuset så det stod ett gäng stela närmast sörjande och följde träningen med kalla tår och stort intresse. Jag kände mig trygg för jag vet att Johan är en bra tränare och att både Chickan och Frida brukar sköta sig, även om Frida var lite nervös att visa upp sig.
Mina superbra och funderingar är dessa:
Superbra!
- Johan var lugn och metodisk, tydlig i sina instruktioner och tog privatsnack i mitten när han ville gå igenom saker lite mer.
- Inga konstigheter. Grundövningar som checkar av gas, broms och böjda spår.
- Markjobb som övergick i hoppning på låga hinder. Ryttarna fick släppa stigbyglarna och komma till ridning.
- Raka rör – han sa vad han tyckte, även om ryttaren inte höll med.
- Raka hästar på raka spår, som spårar. Kontroll på ytterbogen med yttertygeln som fick fånga upp bakbenskraften med.
- Noggrannhet, om hästarna inte gör som man tänk, gör om, gör rätt så de inte lär sig latmansvägen. Var noga själv – gör inte du rätt, kommer inte hästen göra det.
Funderingar
- En sak som kanske inte skiljde sig i filosofi, men som inte hinns med på samma sätt på gruppträningar som ligger direkt efter varandra, och det dessutom är fruset ute – värmningen. Jag låter alltid Frida o Chickan värma kravlöst ett tag, jogga eller rulla i galopp så hästen hinner bli lite varm i musklerna innan man ställer krav. Ibland när jag trimmar själv ersätter jag det med att hästen får jogga på lina eller att jag skrittar fram med mycket skrittjobb tills hästen är helt loss och sedan börjar trava o galoppera med krav. Missförstå mig inte – det är inte en värmning där hästen får vara olydig – den måste alltid bjuda och vänta i balans, men man väntar med avsikt att be om mer innan den kommit igång lite.
- Positionen – jag tror, kan ha fel, men tror att Johan är lite mer för den tyska stilen, där man är lite tyngre i sadeln och mer ”jobbar varje meter”, än vad jag är. Jag gillar den ”nya” fusionen mellan tysk och amerikansk ridning. En inverkansridning, med lösgjord häst, men där man är lite lättare i rumpan och är noga med att man inte hamnar i läget där axeln kommer bakom höften så att säga. Gärna överlag har en väldigt balanserad trepunktssits med en bärig hand som ”bjuder framåt” och kryper ner lite mer i sadeln genom svängen in på linjerna. Men A&O är alltid en rörlig höft och balanserad, avspänd position – sen beror resten mer på tycke och smak. Jag tycker det är intressant och se på varför de olika stilarna utvecklats. Tyskarna har historiskt sätt haft lite mer stora, tyngre långryggade hästar som krävt mer ”trycka på bakifrån och hålla emot fram”-ridning medan amerikanarna haft lätta fullblod och dessutom är skolade i hunting och equitation. Idag ser hopphästarna visserligen olika ut, om man tittar på Helenas Bonzai t ex och sedan på Roffes Casall, men överlag har hästarna också blivit en fusion – kvicka, ridbara, hinderkloka hästar. Som Chickan!;) Då tycker jag den lite lättare stilen passar väldigt bra – där hästen får lära sig att gå för lätta hjälper, tänka själv en del på hinder, vara avspänd men aktiv utan att man jobbar lika hårt för det i varje steg. Såg ni Beezie Maddens häst Cortes C på VM – snacka om avspänd, hinderklok och lydig!
