Att bygga självförtroende hos hästen

Frida hoppar ju nu 1.10 med Chickan, har startat 1.15 med noll fel. Chickan själv har hoppat Flasterbo och Flyinge som femåring, och alltså hoppat många nollor i 1.20. En del tycker kanske att man bara skulle köra på och gå upp i klasserna. Men här är det ändå jag som tränare som får styra och Frida litar på mig. I mitt system så ska hästarna lära sig av att göra rätt och få positiva upplevelser. De ska känna sig som oslagbara hjältar när de ska hoppa ett hinder eller en bana.

Om du har ett bra material att jobba med så är din hopphäst modig, lite killer men jäkligt rädd om sig. Vissa slår mod och killer över på och man får jobba extra med att ha en avspänd häst med god kommunikation, andra slår försiktigheten över på och du måste nöta ännu mer självförtroende och aldrig gå över gränsen för vad hästen klarar i sin utbildningsståndpunkt. Att hitta en häst med en lagom mix av mod och försiktighet är inte helt lätt, med det är ju en del av det som är så spännande med hoppning! Den där som nollar allt i unghästhoppningar och är supersuperförsiktig kommer inte våga hoppa 1.60 kombinationer utan en suverän matchning, och killern kanske blir en fyrafelshäst i svår hoppning – om de ens visar sig ha kapaciteten däruppe.

I Chickan i har verkligen hittat en häst med ett underbart huvud, modig, lite tuff, lagom försiktig och problemlösningsorienterad. Och så älskar hon att hoppa! I min mening ska man använda hästar till det de trivs med, det är inte kul att jobba med en häst som inte trivs med sina uppgifter, hur begåvad den än är. Chickan kan överhoppa sig lite av ren hoppglädje och av att hon är så ambitiös, och det händer fortfarande att Frida ibland hamnar lite löst och tappar rytmen. Då ska man ligga kvar på en lite safe höjd tills det känns säkert med en unghäst. Det är här det är så perfekt att ha en läromästare vid sidan av unghästen. Viggo har fått ta med Frida över stora hinder, även om han är svår som attan så kan man lita på att blir det helfel så nitar han, blir det lite småfel så fixar de biffen tillsammans och Viggo tar inte åt sig av det. Med en unghäst får det aldrig kännas som att ”jag försökte men slog mig/misslyckades ändå” för hästen, då kommer de tappa det där självförtroendet som är så viktigt.

Så Frida och Chickan kommer fortsätta hoppa 1.10, och kanske till och med göra ett gästspel i 1 m ibland, bara för att få bra rundor med sig i kroppen och känna att det här, det kan vi. När 1.10 är helt stabilt, då går vi upp i 1.20 blandat med 1.10. Så kommer vi hålla på, tills vi är däruppe på de höjder vi har som mål. Det tar år, men man har underbart kul under tiden när man bygger upp sin egen unghäst till sin framtida stjärna. Resan går inte i en rak linje. Även sedan när du är uppe på 1.40/1.50 med din yngre häst, kommer du behöva göra besök i 1.30 för att det ska kännas extra lätt ibland. Läs din häst, den har alla svaren. Så mitt råd alltså – lär sten genom att hjälpa den att göra rätt. Utdragna marklinjer, lagom höjd, mkt markjobb med bommar och småhinder och ta din tid på väg upp i klasserna. Det är det så värt i slutänden.

hopp1

Submit a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *