Nu ni, ska jag bli lite förmanande. I måndags såg vi fem och sexåringarnas första runda i Falsterbo. Många fina rundor och trevligt byggda banor. Överlag kände jag fler wow bland sexåringarna än femåringarna men även de som är lite valpiga nu kan ha blommat ut till nästa år. Det var inte så vansinnigt många som fick massor med fel och fick gå ”consolationkvalet” men det var flera som borde varit i det, och inte startat alls. Lite fördomsfullt kanske, men jag skulle säga att detta är i huvudsak sådana som ridit kval på regionala tävlingar, sitter på talangfulla hästar som är rädda om sig och tar sig runt 1.20 felfritt tre gånger, på ett bananskal. Men att man har kvalat, innebär inte att man ska starta i Falsterbo. Eller 1.20 alls för den delen.

Jag förstår att det lockar och att det kanske är en dröm som går i uppfyllelse. Men då måste hästens bästa gå först. Rid en äldre erfaren häst och satsa på Tour of Amateurs istället för att sakta men säkert plocka ner självförtroendet hos din femåring. Jag såg ex ryttare som kom i botten på precis varje hinder på hela banan. När man gjort det på ettan, tvåan, trean, fyran – gå för fasen ut eller gör något! Mer galopp, rama in yttersidan, skärp dig! Eller som sagt, klappa din häst som räddat dig hittills och utgå på egen begäran. Du har alltid ett ansvar för din hästs upplevelse.

Världens finaste häst med ett hjärta av guld. Med ett intakt självförtroende efter en bra bas från en duktig, erfaren unghästutbildare. Cred till Sara som red henne i Falsterbo och Flyinge förra året!