Såg precis en liten film där utrustning diskuterades. Jag blir lika förvånad varje gång när vissa saker bara inte går fram. Vi vet idag att ett vanligt tvådelat bett lätt viker sig och petar hästen i gommen. Rätt logiskt dessutom. Som grundbett tycker jag alltså inte att man ska ha ett enledat, dvs tvådelat, bett. Ett mellantjockt tredelat, gärna i mässing eller sötmetall tycker jag är ett bra grundbett. Har din häst dåligt med utrymme mellan lanerna så kan ett smalt tredelat vara att föredra.

Jag gillar inte engelska nosgrimmor, ska dessa användas ska de verkligen sitta löst, annars trycks slemhinnorna på insidan av hästens kinder mot tänderna. Remont tycker jag kan vara en bra nosgrimma, men en välanpassad pullargrimma sitter egentligen ännu bättre. Den ger ett jämt tryck, ligger inte emot olämpliga ställen och ger fria luftvägar. Jag tycker inte att någon nosrem ska sitta hårt och i de fall man ser hästar med skyddsneoprenplatta som är avsedd för att skydda så man kan dra åt hårdare…usch. Jag gillar Micklemtränsens nosrem, den håller mer om lite lätt och håller tränset stabilt om man bara spänner ihop den lätt. Den klämmer inte hästen på andningsvägar eller nosben och ligger inte mot tänderna. Jag spänner ofta upp nosremmen när jag ska hoppa upp och rida en häst. Vill hellre att den kan gapa någon gång i början så den inte känner sig fastspänd och otrygg. Dessutom – gapar den har jag inte kommit rätt i kontakten än. När jag ridit en stund är hästens mun oftast stängd med tillit ändå, och den ger mig en bra kontakt med bettet. Jag vill känna ”i realtid” hur hästen svarar mig, därför rider jag gärna utan stänger på betten och spända nosremmar.

Och så sadeln. Jag är en junkie för sköna sadlar, och de ska ligga bra, annars får man stora problem. Själv har jag en sadel med lite vid bom, för jag vill kunna ha min egen sadel på många hästar. På en häst som Chickan som kräver en väldigt vid sadel har jag bara hennes ca två mm tunna anti slip pad under, på en häst med tunnare sadelläge har jag schabrak och min Mattespadd, med ilägg i om det behövs. Då har jag lite anpassningsmöjligheter. Men jag vill aldrig sitta längre ifrån hästen i onödan och blir förvånad över hur vissa pallar upp sina sadlar. Ju mer du trycker under, desto smalare blir bommen, och en sadel som ligger bra kan plötsligt hämma bog och muskler och klämma hästen. Använd bara det som behövs! Därför är jag så himla nöjd med antislippadden jag hittade till Chickan, på Skara HS såklart, för den bygger inget men har suverän anti slip. Varför behöver Chickan anti slip? Jo, hon har ett sadelläge som en Colaburk, alltså en cylinder. Det finns liksom inget att greppa i, och i hoppningen skickar hon dessutom till så allt trycks bak. Vi hade samma problem men Mac Cloud, han hoppade bak allt, oavsett sadel och förbyglar så no slip var ett måste.

Vad har ni för sadlar?! Vore kul att lära känna er mer:)

Frida har dessutom en frågestund uppe, ös på bara! Ni kan fråga vem som helst av oss:)

Lillen redo för treårs i achennosgrimma. Ett perfekt exempel på att anpassa sig efter tillfället. Lillen gick in i lastbilen ren och fräsch och klev ut med hovböld, jäkla skit alltså. Han blev snabbt ok när den öppnades men jag fick hoppa upp på en treåring som vilat i tre dagar innan visningen. Haha – bad till gud och hoppades på att kunna styra och sitta kvar typ:)

Macke, en av mina favoriter i en av mina favoritnosgrimmor, en väl anpassad pullargrimma.

Aliana bevisar att man kan rocka i en remontnosgrimma även i sexårs:)