Ja, där har ni min åsikt kring ögonblicksbilder och hur hästar rids. Jag jobbar en hel del med fotografering, och det kan jag säga – både folk och fä ser rätt tokiga ut på de flesta bilder. Det är ingen slump att Top model kan avgöras för att någon får 200 ”extra frames”. Då kanske man får den där enda lysande bilden när allt klaffar. För kameran är tar stillbilder, ögonblick om man vill kalla det för det, men vi lever i rörlig bild. Så oavsett om det ser amazing ut, eller som kattskit, så är det en ögonblicksbild. Det kan lika gärna vara den ”fina” bilden som är den falska. Men då är det ingen som skriker, ”ögonblicksbild!”.

Det som ser ut behöver inte vara fult. Jag är väldigt mycket för att inte tänka för mycket på att ridningen ska vara snygg och prydlig, för då blir den ofta spänd och stel i stället. I inlärningsfasen, ja, då måste man sitta där och hålla händerna rätt, ryggen rak, tårna framåt etc, men när det sitter ska man vara avspänd och känna. Man kan korrigera med en hög hand, ställa igenom så hästen ser ut att gå hiskeligt bakom lod, gå med och se lite väl framme ut med axeln, hästen kanske gapar i en avsaktning. Det betyder ingenting om ridningen är bra, och man har ett mål med det man gör. Om hästen är trygg, så spelar inte det någon roll att den gapar. Var glad att den kan gapa, det betyder att nosen inte är ihopsurrad med våld. Jag rider gärna med lösare eller ingen nosgrimma, då får jag ärliga svar från hästen.

När bloggare i vild jakt på läsare lägger upp bilder på unga tjejer som rider fint och är i en situation där det inte är något konstigt att hästen gapar, då blir jag bara irriterad. Häng inte ut folk och ha lite mer kunskap bakom det ni skriver tack.

MEN, det finns bilder som visar precis det som de ser ut som. Det finns ridning som är lika ful ”i rörlig” bild som i stillbild. Där man drar och bänder och med våld placerar hästen mellan hjälperna. Piskar på bak och håller emot fram, så hästen knölar ihop sig på mitten. Sådan ridning ska exponeras – den MÅSTE exponeras. Att man inte kan tvinga en häst att gå i en flashig trav eller hoppa höga hinder, visst går det. Om du inte drar dig för att slå och surra ihop den för att få fram den i alla lägen och ändå ha kontroll, och inte har något emot att sen barra den så den lyfter på benen trots att den är spänd – då kan du hoppa i eliten på spänning och dålig ridning. Vid en helt vanlig dressyrframridning kan man se flera ekipage som jag inte sympatiserar med ridmässigt. Sådana som jag hoppas stoppas i sin framfart, att deras ”system” blir obrukbara på grund av noggrann kontroll – på hemmaplan och på tävlingsbanan. Då kan de som rider en sympatisk ridning utan genvägar sjyssta förutsättningar att vinna. Så vifta inte bort kritiken. Det är bra att vi granskas, det hjälper oss som vill rida sjysst. Men granskningen ska vara sjysst och ske med kunskap.

Ett exempel på fin ridning!