Jag är väldigt ordningsam med mina hästar och utrustning. På tävling vill jag att boxgardin och täcken ska hänga snyggt, tränsen ska vara väl putsade och fint upphängda. Jag har backar för att ha så lite som möjligt som står framme och det ska vara ordning och reda.
Hästarna ska blänka, helst hela tiden, väl klippta och jämna manar och rena och oljade hovar. Ekipaget- jag och hästen ska se prydliga ut och helst en massa bling.
Men det kan vara så stora skillnader, framförallt när jag startade regionalt, som jag gjorde i fredags. Eller när jag är ute och hoppar lokalt med Chickan. På nationella och internationella tävlingar är det mycket prestige och det ska se prydligt ut.
Men som när det kommer ponnysar med en grästova i mungipan, långt hovskägg och med lång och rufsig man. Lite kiss fläckar och oborstad svans. Ryttaren har ridstövlar som räcker till halva vaden och utrustningen har nog inte blivit putsad på ett halvår och upp på det- ett knallgult schabrak – jag tycker det är charmigt. Även om jag aldrig själv skulle visa mig så på tävlingsbanan.
Jag skulle aldrig heller kunna lägga min sadel oputsad på golvet ihop med ett svettigt schabrak, skitiga mathinkar och leriga stövlar- aldrig. Och viss ordning och reda tycker jag att man bör ha när man är ute och tävlar.
Jag vill att allt ska vara prydligt, fint och rent. Men jag tycker att det är helt okej att inte alla andra har det så. Huvudsaken är hästen är glad, nöjd och mår bra. Att utrustningen sitter korrekt och att man är noga med all hantering kring hästen.
För visst kan hästar visst må suveränt och prestera på topp, trots knallgult schabrak och ruffsig man 😉
Mina stjärnor! <3
