Igår var en sån däär träning när Viggo är jättefin på framridningen, verkligen. Sen skulle vi börja hoppa fram på ett litet hinder LYDIGT självklart, men man ser i Viggos blick att han vill att det ska gå betydligt snabbare-”vad är dehär för litet fjutt hinder, sååå tråkigt”. Och när han inte få köra i sitt tempo utan faktiskt måste lyssna på mig så blir han uppröd. Han stressar upp sig själv, lilla gubben. Jag sitter helt lugn och bara ser till att han inte går på tok för fort, och han studdsar, kör ut bogen, och är bara allmänt arg. Vi fick byta mönstret, som var att galoppera mot en oxer på ena långsidan som var ca.80cm hög(väldigt simpelt) och gjorde oxern till ett räcke, bytte varv och travade på det. MYCKET bättre. Då började han lugna ner sig. Så när vi sedan körde i galopp så var han lugn.
Viggo är en speciell ponny, det är därför jag älskar honom så mycket som jag gör. Oftast är han smart, men ibland inte tillräckligt för sitt eget bästa. Då får man försöka lura honom på andra tankar. Som Malin sa igår, att när en annan häst blir så stressad som han så han man låta den skritta på lång tygel en stund, men det funkar inte på Viggo. Då blir han bara mer och mer stressad av att han skritt/tölt/travar.
Vi avslutade med att hoppa en 4kombination på 110 4ggr. Där var han verkligen jättefin och fick en massa godis efter. Vi är sådana att vi är väldigt noga med att hästen SKA lyda, så är det bara. Får inte hålla på och dumma sig. Men när de gör rätt berömmer vi dom massor och med godis.
