Har gått så jäkla bra senaste tiden och Chickan har bara visat upp prestation på prestation. Älskade lilla stjärna. Idag kom det steget tillbaka som alla idrottare är med om. Men herregud, det var absolut INTE en katastrofrunda på något sätt. Den var bra! Hon som alltid brukar vara så så spänd på Åbys framhopping var faktiskt avslappnad, lugn och hoppade super. På banan blev hon något stark och spänd vilket inte alls är konstigt. Stor bana med fina hinder och saker runt banan. Hoppade bra. Hamnade i ett läge som hon gör ibland (allt mer sällan) när hon inte får till galoppen utan bara studdsar och byter typ. Fick det läget i en sväng så ja va tvungen och liksom, Chickan nu kommer ett hinder snart och vi måste fram. Hon rev då frambommen. Red mot nästa, ett räcke, hon blev lite stark och kom nära. Efter la jag en volt, fick ordning på grejerna och red vidare. Ja menar, vad spelar det för roll om jag lägger en volt och får 4 fel till när jag redan rivit ett hinder innan. Bara för att få tillbaka flytet igen. En bra skolrunda, inget katastrof på något sätt, hoppade suveränt (som vanligt 😉 ).
Men självklart är jag ju inte nöjd. Jag är nöjd när vi gjort en bra runda, superkänsla, gärna felfri (möjligtvis nått pet är okej) och aa ni förstår. Känslan är ju allt! Lite jobbigt att ha de ”kraven” kanske men brukar alltid tänka på citatet ”sikta mot stjärnorna och du kan nå grantoppen, siktar du mot grantoppen så når du bara första grenen”. Man kan aldrig vara helt nöjd med halvbra saker, right 😉
I morgon tar vi nya tag igen. Jag ska skärpa till mig, mer fokus och rida med ett vinnarfeeling. Chickan kan, det vet jag. Hon var inne och checkade banan idag så i morgon är hon fit for fight ! 😀
