Frida och jag har daglig kontakt. Vi har en plan för hästarna och en väg framåt. Vi stämmer av hur träningen gick, om det var något Frida funderade på så kan vi diskutera det direkt, vi lägger upp hur hästarna ska träna osv. Man måste tänka på att eleven bara är 15 också och ta in skolarbete och sådant beräkningen med. Frida har helt sjukt mycket läxor i skolan, då får vi ibland anpassa oss efter det, och stötta även i skolarbetet. Det är ju Frida och hästarna som ska prestera de där minuterna inne på banan, en nerbruten Frida kan inte göra sitt bästa. Alla i teamet har sina uppgifter och ska orka. Jessica och Fredrik har mycket på sina scheman och stöttar Frida något otroligt, likaså far- och morföräldrar. Det underbara med Frida är att hon verkligen inte tar det för givet. Men även Jessica och Fredrik behöver telefonstöd ibland, har frågor eller vill spåna om hur vi ska lägga upp det. We leave no man behind och kämpar tillsammans.
Jag har svårt för den typen av träning när man får träffa sin elev en gång i veckan och gå in på en sak i träningen och sedan är eleven lämnad till sitt öde tills vi ses igen. Likaså, om inte skoning, foder, utrustning, träningsupplägg är bra, kan jag inte hjälpa så mycket under den där träningstimmen. Med det engagemang som behövs för att nå resultat, känns det främmande för mig att ha en sådan sporadisk kontakt som många har. Sedan att alla inte kan gå all in såhär, det förstår jag. Men att ibland kontakta sin elev, stämma av, ge ridläxor och se mer än ridningen vid träningarna, som hästens status och hur sadeln ligger t ex, det tycker jag alla tränare bör göra.
Hur lägger du och din tränare upp det?
Hur söt är inte den här tjejen då?:) Njuter efter att ha varit duktig!
