Bara där och då

En fot framför den andra. Doft av mossa, barr och jord. Gick iväg med en lur i varje öra. Sedan hörde jag koltrasten. Tog ur en lur. Följde den växande gräslinjen i mitten på skogsvägen, in på ödetomten på väg ner mot sjön. En hackspett fick mig att ta ut lur nummer två. Står alldeles stilla, andas tyst genom öppen mun. Inte störa, inte röra. Snart tror fåglarna att faran är över. Grenarna får liv med en trädkrypare här, en liten mes där. Hackspetten får den gamla eken att vibrera och den ihåliga stammen får ljudet att resonera över hela gläntan.

Fortsätter ner mot sjön. Helt stilla. Spegelblank yta bryts bara av krusningarna där sjöfågel glider fram. Deras rop ljuder över sjön och våren växer och lever i mig. Av hela dagens timmar och minuter, av hela den raska promenaden, tror jag ändå att den stunden, där och då, gjorde mest för min kropp och själ. Att bara vara nära allt det vi är, innerst inne.

Precis den känslan, ska du spara och använda när du sitter till häst. Vara där och då. Stilla i själen samtidigt som alla sinnen är mer vakna än någonsin annars. Fullt fokus på livet, inte det röriga stressade livet i skolan, runt middagen eller på jobbet, utan det som verkligen är livet. Ta ur lurarna och var där med din häst. Rid ut i skogen och koppla upp er två på samma linje. Utan att hålla koll på något som händer i telefonen, utan att döva dig med musik i öronen. När ni får en äkta connection, då behövs inte allt det där andra.

MG_1940_webb

1 Comment

  1. i would really like to convey thanks because of this post desire you pal xoxo.

    Reply

Submit a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *