Jag har en så klok elev. Så driven, talangfull, ödmjuk och samtidigt modig – vågar kämpa för sina drömmar. Vi försöker hålla jante borta i vårt gäng, även om det kan vara tufft när hela världen vill trycka in en i en ram. I alla fall, hon gör så bra analyser och reflektioner, även i stor besvikelse. Jag tänker på hur jag själv känner efter att ngt gått snett, hur jag önskar att de nära mig ska stötta, och försöker vara en klok tränare och nära vän tillbaka. Våra dialoger är kanske lite utanför boxen, men vi gör som sagt vårt bästa för att hålla oss utanför den <3
Såhär såg de första messen efter dagens ritt ut mellan Frida och mig.
När något går åt skogen och du faller på mållinjen – hur hanterar du det? Och hur vill du att andra ska stötta?
