Något jag verkligen lärt mig denna helgen är- att det går inte alltid 100% bra, men det som skiljer en vinnare från en förlorare är att vinnaren kommer igen-ger inte upp. 

Jag har känt att självförtroendet spökat efter att jag gjorde den stora missen i sista klassen i Ljungby. Jag hade plötsligt blivit lite feg att rida på de stora hindren och la istället in extra galoppsprång vilket störde rytmen. Så  var de första och andra rundan nu i Drammen. Viggo och jag fick till och med ett tidsfel, det händer ju inte liksom.

Efter lite sms med Malin, stöd av mamma, pappa, moster och alla här hemma, där Malin påminde om Jens och Lisen och jag gjorde likadant. Tog mig i kragen och ryckte upp mig. Vad ledde det till då ? Joo felfri i Grand Prix, gick till omhoppning där jag även där var felfri och tog hem en 5e plats. Tårarna var nära då.

Det handlar så mycket om det mentala, det tvekar jag inte en sekund på. Vilken känsla att vara dubbelt felfri i en Grand Prix på 125, på Drammens stora bana och dessutom ta hem en 5e plats! Efter regn kommer sol, man kan alltid göra comeback- bara man rycker upp sig och fokuserar på det. Det måste nog vara det som gör de mest framgångsrika idrottare framgångsrika. De som inser att det inte alltid kan gå bra, och när något är fel- ta tag i saken och att inte gräva ner sig i en grop.

Min Fina Shafts Lightening Jack <3 men Drammens stora bana i bakgrunden!
självklart kommer film på rundorna!