Viggo

feb 6, 2016 | Åsikter, Frida, Uncategorized | 0 kommentarer

För ca 1 år sedan såldes min absoluta favorit. Han har haft ett jättebra år med en ny tjej. Tänkte berätta lite om hur speciell den ponnyn var och hur mycket han betydde för mig!

Viggo är en speciell herre med världens finaste och en väldigt speciell personlighet. Jag och många andra säger att valacker inte är lika personliga som ston. Det håller jag med om, men Viggo är ett undantag. De första 2 månaderna när han hade kommit till mig så var han som en vanlig valack, stod i gången med sänkt huvud typ. Brydde sig inte så mycket om någon. Men när han lärt känna mig och min familj så öppnade han sig något enormt. Han är dock bara öppen mot de han känner, nya människor är inte så intressanta tycker han. Det är typ som när vi blev placerade och så ville någon komma fram och gratta och klappa på Viggo. Då höjde han huvudet och stod aldeles kungligt och typ ”klappa på ni, jag vet att jag är kungen här”. Men han var aldrig mysig och personlig mot andra än de han kände bra, typ jag och familjen. 
Några exempel:
Viggo ska dock bara mysa på sina villkor. Han är som mysigast på tävling när han kan stå hur länge som helst och trycka mulen i nacken. Detta speciellt när det är lite brådis och jag behöver rykta honom. Då backar han undan så att han har huvudet vid mig och fortsätter backa tills jag stannar för att mysa. Om jag inte stannar blir han förbannad och buffar hårt med näsan. När jag har tid till mys vill han oftast inte och vänder bort huvudet och är allmänt tjurig.

Viggo har som tradition att rulla så fort han kommer fram till tävlingsplatsen. Han springer in i boxen och rullar på en gång. När man matar honom med betforvatten(som vi brukar göra på resor) får man se upp. För han hatar vattnet och vill bara år den lilla mängd betfor som är i botten. Så rätt som de är kör han med nosen och så har man fått hela hinken med betforvatten över sig.. inte kul. Viggo hatar även veterinär besiktningar. Han förstår inte vitsen med att springa fram och tillbaka, han har gjort de för många gånger. En gång i Danmark fick jag honom knappt att springa och mamma stod o smackade, som publik hade vi ett 30tal andra ekipage.. pinsamt.

Han är världens lugnaste häst i all hantering. Att gå ut och gå med honom är jobbigt då man får släpa honom efter sig. Men att rida är han speedygonsales. Viggo är absolut ingen lätt ponny och vem som helst kan inte rida honom. Under ett och samma ridpass kan han skifta mellan att vara flera olika ponnysar. 1.Stel som en pinne, spänner hela nacken och jag tänker inte jobba mamma, stark och när man försöker sätta honom på plats så blir han tjurig och studdsar,småstegrar och kör med svansen. Överkänslig för skänkel och kastar sig åt sidan 2. Så pigg att man får börja passet med att rasta av honom i galopp i 10min. 3. Världens finaste, kortar upp tygeln och han vill verkligen jobba. Lösgjord i låg form och funkar aldeles utmärkt att korta och länga galoppen, skänkelvikningar, galoppombyten osv. Dessa ridpass är magiska och man vill aldrig sitta av. 4. Överlydig och släpper bettet och drar in nosen. Pigg och springer men man har ingen kominikation med munnen. 5. Skenbenägen(ingen kommentar) När man ser i hans blick att han minsann inte tänker stanna.

JA vi har avslutat vissa ridturer i okontrollerat sken, men även ridpass med en guldstjärna. Viggo är en mycket speciell ponny. Men det är ju även det som har tagit honom dit han är. För er som inte vet så har han i sina yngre dagar varit uttagen till EM och har SM guld i bagaget. Jag tror att de är de speciella hästarna som tar sig längst. De som har det speciella psyket. Jag skulle beskriva Viggo som Envis, Målinriktad, Bestämd och med ett Hjärta av Guld. Han är bestämd med vad han vill och tycker alltid att han har rätt även om han inte alltid har det. Och han har galet svårt att ge med sig och ibland faktiskt förstå att han har fel. ett exempel:
Vi tränade för Malin i vintras i ridhuset, skulle börja med att skutta fram över ett 30cm hinder. Mer jobba i galopp över det. och DET GICK INTE. haha, han taggade till på dedär lillalilla hindret blev stark och drog. Vi gjorde halt och kom igen. Vi höll på sådär i nästan en timme. (självklart med skrittpauser) ÖVER DET DÄR 30cm HINDRET. Så hela träningen gick åt att försöka få honom lugn och avslappnad och att han inte skulle få komma undan med sken. Haha sötponnyn gav till sist med sig, men då var vi alla för trötta för att träna på något annat.

Man får lära sig hur Viggo funkar. Ibland kan han vara så himla fin att man funderar på att starta dressyr 😉 Medan andra dagar inte är riktigt så kan man ju säga…. Men när man hittar dedär speciella knapparna, som tog mig ett år. Då gör han ALLT för sin ryttare. Precis ALLT. På ett år tog han mig från lokala klasser i LB till internationell MSVA Grand Prix. Jag känner mig inte så säker någon gång som när jag sitter på hans rygg, han ger mig självförtroende och får mig att känna att jag kan! Han är en underbar och speciell individ, bara de som har känt honom på samma sett som jag förstår hur mycket jag älskar honom. Att innan start viska i örat -nu kör vi. Gå in o göra en klockren runda som vi gjorde i Drammen och bli bästa svensk i Grand Prixen. Det är magiskt. Inte många som förstår hur mycket jobb det ligger bakom med att få honom ridbar. 
Efter en lyckad helg på Ale- Jennylund där vi var felfria hela helgen
Vår debut i MsvA i Kalmar, slutet av sommaren 2013

Boxmys i Norge, på Viggos vilkor. Jag försökte rykta honom, men han har backat in rumpan i hörnet o vill mysa ist.

Han betydde och betyder fortfarande enormt mycket för mig. Den här speciella härren kommer alltid ha en stor plats i mitt hjärta <3