Redo för tävling
Det är sååå varmt ute, herregud. Viggo var överfin på gårdagens träning, Chickan med för den delen. Men så båda fick ta det lugnt idag efter en VARM dag i solen.
Viggo är nyklippt och nybadad med k9 schampoo och balsam. Han är så fin.
I morgon vid 04.00 rullar vi mot Bollnäs för att Viggo ska slippa stå i transport mitt på dagen. Jag tävlar lördag-söndag. En LA och en MSVB. Ska bli kul att prova nya bettet på tävling, han var verkligen fin på det igår på träningen!
Finaste gänget
Plåtade Frida och hästarna häromdagen för Mias RS. Täckena gjorde bara ett kort besök på hästarnas ryggar i värmen – men så snygg färg Frida valt! Träningen igår gick finfint, hästarna skötte sig super och Frida red riktigt bra. Efteråt hämtade jag upp Pad Thai, mötte upp min karl ute hos Driver, fodrade Drivve och hans hagkompis och kastade oss sedan i poolen. En bra sommarkväll helt enkelt. Nu är det work, work som gäller! Hoppas ni har en härlig dag!
Haha, kolla hur Viggo ställde sig i nerförsbacken, sötaste ponnyn!
Det kan få se fult ut, men det får fan inte vara fult
Ja, där har ni min åsikt kring ögonblicksbilder och hur hästar rids. Jag jobbar en hel del med fotografering, och det kan jag säga – både folk och fä ser rätt tokiga ut på de flesta bilder. Det är ingen slump att Top model kan avgöras för att någon får 200 ”extra frames”. Då kanske man får den där enda lysande bilden när allt klaffar. För kameran är tar stillbilder, ögonblick om man vill kalla det för det, men vi lever i rörlig bild. Så oavsett om det ser amazing ut, eller som kattskit, så är det en ögonblicksbild. Det kan lika gärna vara den ”fina” bilden som är den falska. Men då är det ingen som skriker, ”ögonblicksbild!”.
Det som ser ut behöver inte vara fult. Jag är väldigt mycket för att inte tänka för mycket på att ridningen ska vara snygg och prydlig, för då blir den ofta spänd och stel i stället. I inlärningsfasen, ja, då måste man sitta där och hålla händerna rätt, ryggen rak, tårna framåt etc, men när det sitter ska man vara avspänd och känna. Man kan korrigera med en hög hand, ställa igenom så hästen ser ut att gå hiskeligt bakom lod, gå med och se lite väl framme ut med axeln, hästen kanske gapar i en avsaktning. Det betyder ingenting om ridningen är bra, och man har ett mål med det man gör. Om hästen är trygg, så spelar inte det någon roll att den gapar. Var glad att den kan gapa, det betyder att nosen inte är ihopsurrad med våld. Jag rider gärna med lösare eller ingen nosgrimma, då får jag ärliga svar från hästen.
När bloggare i vild jakt på läsare lägger upp bilder på unga tjejer som rider fint och är i en situation där det inte är något konstigt att hästen gapar, då blir jag bara irriterad. Häng inte ut folk och ha lite mer kunskap bakom det ni skriver tack.
MEN, det finns bilder som visar precis det som de ser ut som. Det finns ridning som är lika ful ”i rörlig” bild som i stillbild. Där man drar och bänder och med våld placerar hästen mellan hjälperna. Piskar på bak och håller emot fram, så hästen knölar ihop sig på mitten. Sådan ridning ska exponeras – den MÅSTE exponeras. Att man inte kan tvinga en häst att gå i en flashig trav eller hoppa höga hinder, visst går det. Om du inte drar dig för att slå och surra ihop den för att få fram den i alla lägen och ändå ha kontroll, och inte har något emot att sen barra den så den lyfter på benen trots att den är spänd – då kan du hoppa i eliten på spänning och dålig ridning. Vid en helt vanlig dressyrframridning kan man se flera ekipage som jag inte sympatiserar med ridmässigt. Sådana som jag hoppas stoppas i sin framfart, att deras ”system” blir obrukbara på grund av noggrann kontroll – på hemmaplan och på tävlingsbanan. Då kan de som rider en sympatisk ridning utan genvägar sjyssta förutsättningar att vinna. Så vifta inte bort kritiken. Det är bra att vi granskas, det hjälper oss som vill rida sjysst. Men granskningen ska vara sjysst och ske med kunskap.
Ett exempel på fin ridning!
Nytt bett
Vi ska prova ett kimblewickbett på Viggo. Har kört på pelham med gummistång hela tiden vilket han går väldigt bra på. Men han är en gubbe som lätt vänjer sig och han går bra när man varierar bett.
Ska bli så spännande att prova detta ikväll på träningen!
Någon som provat detta ?
Full fart!
Jobb och fix upp över öronen:) Jag hade ju bara en veckas semester och vi har väldigt mycket på jobbet samtidigt som det händer en massa roliga saker på hemmafronten! Det roligaste på länge var att DIVA ÄR DRÄKTIG!!! Blir ju Saras, som är hennes fodervärd, föl men jag är lika glad för det nästan. Tog några försök och ett hingstbyte men nu har hon ett litet Zaladin(från Tullstorps hingstprogram) embryo i magen. Bara att längta och hålla tummarna att det föds en fölis nästa år:) I lördags åkte Henning och jag upp till Köping där Diva stod på en seminstation, hämtade Diva och körde ner henne till Sara som bor underbart vid sjön Ämmern nere i Rimforsa. Hon kommer ha det så bra fina Diva. En mycket speciell häst och med stora kvaliteter.
Frida med familj har lite semester nere i gryt, och åker i mellan för att sköta hästarna varje dag. Igår sade jag, stanna o softa idag, jag tar hästarna. Så det blev Chickan ridning och prommis med Viggo:) Chickan skötte sig fint, vi satt o fixade med rakriktning över en bom på varje kvartslinje, perfa jobb.
Idag kommer det ett inlägg om min syn på debatten kring ”ögonblicksbilder”. Ordet får mig irriterad av anledningar som att alla bilder per definition är ögonblicksbilder och hur bloggare använder någon typ av sensationsjakt för att provocera sig till läsare, och till och ed hänger ut unga tjejer i jakt på detta. Men det finns en annan del av debatten också, som behövs. Men som sagt, kommer i sin helhet sen! Ha en fin dag!
Vackra Diva! Hon är Drivers mamma och är efter De Noir – Warsteiner – Donnerhall – Pik Bube.
Bastutrimning!
Fixat i ordning Chickan efter att ha trimmat i ett jäkligt varmt ridhus. Men underlaget är fint o vattnat inne, så vi härdade oss lite.
Chickan är en sån häst som frustar i takt med galoppen, så jag har suttit o jobbat i ett solljust ridhus, helt lugnt och tyst förutom Chickans frust, frust, frust. Ni frågade vad som var det bästa med att rida…?:)
Hjälp av liten tjej med stor hjälm
Fick hjälp i stallet idag av min söta 7åriga kusin Alma. Hon red på både Viggo och Chicki, skrittade runt och gjorde halt. Hon klarade till och med av att skritta runt på galenpannan Viggo, han förstod nog att han hade en liten tjej på ryggen.
Jag red båda i ridhuset och de var sååå fina. Framförallt Viggo som galloperande i lugn och bra galopp i låg form och jag stod i lätt sits med nästan läsa tyglar. SÅ fin har han inte varit på länge!
Svar på frågestund, del 1/ Jessica
Jag har fått några frågor, som jag kommer besvara vartefter, så fort jag hinner tänka till så det blir bra och ärliga svar. Den första frågan och den jag kommer besvara i det här inlägget har kommit från Matilda och Karin. De undrar om jag är nervös när Frida hoppar och vill att jag beskriver känslan. Tack för era frågor och här kommer mitt svar:
Hur ska jag beskriva min känsla när Frida hoppar. OM jag är nervös, enklaste svaret är JA! Varje gång Frida ska in och hoppa, oavsett vilken typ av tävling det gäller, större internationell eller en liten lokal tävling så händer alltid samma sak med mig precis när hon ska in på banan; hjärtklappning och en allmän olustkänsla kombinerat med förväntan och hopp. Självklart skiljer det lite i styrka på min nervositet, beroende på tävling, men symtomen är de samma. Jag har försökt komma på vad jag mest är nervös för: Är det att hon ska skada sig eller är det för att hon ska bli besviken med resultatet eller sin prestation? Förmodligen är det nog en blandning av bägge delarna. Självklart är det så att man som mamma är orolig för skaderisker, för de finns ju onekligen mycket som kan hända under en hopprunda. En del av mig ser fortfarande framför mig en bild av Frida på sin förre C-ponny Nemo, när de gick omkull och jag precis tyckte det såg ut som om Nemo gjorde en kullerbytta PÅ och ÖVER Frida. Då trodde jag mitt hjärta skulle stanna! Det visade sig (som tur var) att han hamnade precis bredvid henne och att hon ”bara” brutit nyckelbenet. Otäckt det också såklart, men som mamma tänker man på det värsta och vad som KUNDE ha hänt. Tror skaderisks-nervositeten började precis när detta hände. Men sen finns den andra delen som också spelar in stort. Den om Fridas förväntningar och min önskan om att hon ska slippa besvikelser. Jag om någon vet hur enormt mycket Frida satsar på sin ridning, hur mycket annat hon försakar som t ex umgänge med kompisar, tid att bara chilla mm, vilka krav hon ställer på sig själv och hur viktigt det är för henne att utvecklas och göra bra ifrån sig. Hur hon ofta pluggat långt in på nätterna för att få tiden att gå ihop och även göra bra resultat i skolan, men aldrig någonsin slarva över sina hästar och deras träningsplanering och skötsel. Har hon, t ex för att kunna åka på ett meeting utomlands mitt under terminen, pluggat extra hårt innan, så självklart är det så att när hon väl rider in på tävlingsbanan, när allting gäller, ja då kommer nervositeten.
I det läget är alltid min högsta dröm att det ska gå bra för henne, att hon ska få utdelning och belöning för allt sitt slit, och få känna den enorma glädje jag vet att hon känner när det räcker ända fram. När jag släppt in henne och hästen, hennes namn ropas upp, startsignalen ges, ja då stannar hjärtat under kommande minut. Ibland reagerar jag själv när jag märker att mitt högra ben lyfter sig vid varje hinder, som för att liksom hjälpa dem över, eller hur jag håller för ögonen delvis, men bara delvis, liksom som skydd. Låter helkonstigt säkert, men sån är jag!
Tack igen för era frågor!
Fler svar kommer.
/Jessica
Njuter
Idag tillbringar jag dagen på klippor vid havet i skärgården. Underbart att komma iväg såhär ibland. Vi åker hem och rider och fotar hästarna ikväll och så åker vi hit igen. Vad hittar ni på i det här underbara vädret ?
Kvällsdopp i underbara skärgården
