by fridawygler | jul 14, 2014 | Malin, Övningar, Träningar |
Igår red jag Chickan lite först, sedan bytte vi och Frida fick hoppa en serie på 90 cm, utan att vi byggde upp ett hinder i taget denna gång. Var bara fyra låga hinder och Chickan är mogen för det, bra träning för att våga rida in i kombinationer med självförtroende. Försökte förmedla följsamheten i bäckenet och bålen så man verkligen känner hästens rytm och galoppsprång – då känner man också lättare om de inte bjuder. Hur ska jag förklara…. bjuder hästen så kan man bara ha den där perfekta avspänningen med kroppskontroll och det finns hela tiden en framåtrörelse i hästen att följa med, börjar den tappa bjudning så känns det som att ens följsamma rörelse stoppas upp istället. Ni som kör bil kan tänka lite hur det känns i kroppen när ni har jämt gastryck och plötsligt släpper gasen. Man faller nästan fram mot bältet och det blir tomt på något sätt. Det är faktiskt lite samma känsla som när hästen inte bjuder. I alla fall, det såg ut som att Frida fick in den känslan för hon galopperade in till fina lägen istället för att bromsa sig in till halvdana som det lätt blir annars.
Viggo stod på tur. Han var superfin på backen idag! De red först lite grundridning och fick sedan göra en övning där man följde hinderstöden och vände i slutet av serien på en liten halvvolt med lite samling och känslan ”över bakbenen”. Det är viktigt att hästen sätter sig lite och följer ledande inner tygel. Viggo fick hoppa serien på 1 meter och en gång med oxern på 1.10. Vi avslutade med en kort bana ute inför Räkan. Viggo är en svår ponny alltså – han blir så sjukt jäkla het hur mycket man än tränar på lydnad, avspändhet och små hinder. När man höjer lite och hoppar bana, då är han som han är. Visst, hade man haft honom sedan han var tre hade det kanske inte ett ut så, men han är en rutinerad ponnygubbe och han kommer vara het på banan, så är det bara. Vi får hitta våra lösningar på hur man ska få honom att lyssna, som att ha väldigt korta tyglar och lite hög hand. Det funkar faktiskt så vi får helt enkelt anpassa oss efter vår fina, tokiga ponny!:)
Dagens korta serie – galoppbom in, 6.5m, 7m, 7m
by fridawygler | jul 13, 2014 | Malin, Uncategorized |
Nu ni, ska jag bli lite förmanande. I måndags såg vi fem och sexåringarnas första runda i Falsterbo. Många fina rundor och trevligt byggda banor. Överlag kände jag fler wow bland sexåringarna än femåringarna men även de som är lite valpiga nu kan ha blommat ut till nästa år. Det var inte så vansinnigt många som fick massor med fel och fick gå ”consolationkvalet” men det var flera som borde varit i det, och inte startat alls. Lite fördomsfullt kanske, men jag skulle säga att detta är i huvudsak sådana som ridit kval på regionala tävlingar, sitter på talangfulla hästar som är rädda om sig och tar sig runt 1.20 felfritt tre gånger, på ett bananskal. Men att man har kvalat, innebär inte att man ska starta i Falsterbo. Eller 1.20 alls för den delen.
Jag förstår att det lockar och att det kanske är en dröm som går i uppfyllelse. Men då måste hästens bästa gå först. Rid en äldre erfaren häst och satsa på Tour of Amateurs istället för att sakta men säkert plocka ner självförtroendet hos din femåring. Jag såg ex ryttare som kom i botten på precis varje hinder på hela banan. När man gjort det på ettan, tvåan, trean, fyran – gå för fasen ut eller gör något! Mer galopp, rama in yttersidan, skärp dig! Eller som sagt, klappa din häst som räddat dig hittills och utgå på egen begäran. Du har alltid ett ansvar för din hästs upplevelse.
Världens finaste häst med ett hjärta av guld. Med ett intakt självförtroende efter en bra bas från en duktig, erfaren unghästutbildare. Cred till Sara som red henne i Falsterbo och Flyinge förra året!
by fridawygler | jul 10, 2014 | Foto, Malin |
Vi har dragit vidare norrut och är i Smögen. Jag har bara en veckas semester nu så vi gör det mesta av den veckan. Måndag och tisdag fm blev intensiva Falsterbodagar. Inget festande, inga inköp men massa hästtittande. Frida är därnere nu och rapporterar stämningen för resten av veckan:)
Tog lite foton från dressyren, här får ni se några få av det stora startfältet! 5-åriga dressyrhästar alltså.
Anna Svanberg ägde femårskvalet på tisdagen kan man säga. Etta och tvåa. Vi missade tyvärr precis Revolution som fick över 77 %.
En duktig östgötska – Malin Rinné från Sundsmåla Gård.
Bloggande Emma Ahlgren som jobbar hos Helgstrand och rider spektakulära Zgander. Emma har varit beridare till Sezuan!
Klassens största fröjd att se var Marina Mattsons oerhört lösgjorda och avspända runda. Förstod att hon inte riktigt skulle få betalt då ju dressyrdomarna får ngt mörkt i blicken om nacken inte är uppe och de är lite mer ”visningsridna” men hallå, det är femåringar i LA – är inte lösgjorhet och avspändhet A och O?
by fridawygler | jul 7, 2014 | Foto, Malin |
Banan sköts minutiöst – vilket underlag och vilken organisation det är i Falsterbo. Tummen upp!
Daquar CC, godkänd hingst från Östergötland!
Malin Baryard på Second Chance – vilka bakben!
Fotografgänget in action. Isabell Kursinski på Night Vision på väg över hinder.
Captain Tou…jag menar, Björn Svensson på Tyras Sanno.
Cool brud – Nina Lilja som rider Svår dressyr och hoppning upp till typ 1.40 tror jag.
En av Sveriges duktigaste unghästutbildare – Viktoria Almgren
by fridawygler | jul 7, 2014 | Malin |
Helt underbar kväll i Skanörs hamn. Imorgon ska Jossan och jag kolla på hästar, hästar, hästar och lite hästsaker:)
by fridawygler | jul 2, 2014 | Malin |
Har flera stora, och mindre men intressanta, hästbloggar i min bloglovin feed. En av dem uppdaterade om alla ponnyer/hästar som korsat hennes väg genom åren. Trevlig läsning på en bra blogg. Då började jag tänka på det där att minnas dem alla. Nuförtiden skriver ju rätt många på en blogg och får som en dagbok att se tillbaka i, om inte annat har man Facebook. Det är lite lyxigt! När jag var liten gjorde man inte det och när jag jobbade i stallet typ 24/7 skulle jag ALDRIG ha hinnit att blogga. Så det är bara hjärnkontoret som ska ha någon typ av koll.
Om jag startar en sökning på hjärnkontoret så trillar Snöret fram. En liten shettis på Bjällbrunna här i Norrköping. Var snöret en liten fux? Minns inte exakt. Jag var väl typ fyra i alla fall och for runt med flygande flätor och en ponnypad som sadel. Finns sådana fortfarande? Det är som en tjock lädervojlock i sadelmodell light med stigläder och gjord – troligtvis någon svanskappa med. Efter snöret då? Ridskolan, Ekenberg. Fanns det en Sunlight? Jag tror det. Jag minns mest Akrobat, Hasse Lundbäcks, stora häst, som stod i en box på Ridskolan, till våra imponerade ögons beskådan. Sedan min egen första ponny. Klart man minns sina ponnys. Lisethe(B), Linda(C), Vixi(D) och Tuvstarr(D, Lisethes avkomma).
Så här på rak arm minns jag Duschka II, Avanti, Mäster, Don Juan, Conan, Bequerell, Convalj, Sorban, Noblesse, Mac Cloud, Livingstone, Jack (han hette något mer tror jag), Sir Dior, Diva, Amanda, Sydney, Lillen(Celeborn), Robin Hood, Rigoletto, Espri, Monsieur Max, Moonlight, Kiwi Pihl, Mysan, Mitch, K2, Torsten, Soca, Maxwell, Edison, Aliana. Sedan tar det stopp, idag i alla fall. Det är så många fler, det vet jag ju. Och när de stod i min träning och vård så kände jag igen deras sätt att tugga, kände igen ljudet av deras hovklapper, visste hur varenda skrymsle på deras kropp skulle kännas, deras styrkor och svagheter, kände igen deras gnägg, visste hur deras box var att mocka, deras foderstat, stam i minst tre led. Då litade de på mig, och jag vägledde dem genom utbildning och tävlingar. Nu minns jag inte deras namn längre. Ibland kan jag träffa på en häst på tävling. Jag minns vagt och så börjar det krypa fram – den där hade ju jag i stallet för 12 år sedan.
Så jag får säga, det är en lyx att minnas. Men min kropp minns varenda minut på deras rygg. De var en stor del av det som gjorde mig till den ryttaren och hästmänniska jag är idag. Till alla ni fina hästar – ni var och är de bästa lärarna jag någonsin haft. Jag hoppas de av er som fortfarande finns i livet, har det bra någonstans i världen.
Vackra vackra Aliana e. Come Back II – Aljano. Så många minnen vi har tillsammans, fina gumman. Vi har delat många timmar, tuffa utmaningar och euforisk lycka.
