by fridawygler | mar 26, 2014 | Malin, Tips |
Idag sammanstrålade Jessica och jag i Chickans stall och Jessica hade med Viggo. Det var dags för besök från Linda Fång Söderberg, hästarnas equiterapeut. Jag är extremt kräsen när det kommer till val av yrkesgrupper som dessa, då det tyvärr finns en del som är oseriösa. Men efter att provat Linda några gånger för flera år sedan har jag fullt tillit för henne och nu har vi jobbat tillsammans med många olika hästar sedan dess.
Snygg och smart, haha! Jobbar här med Chickan.
Hur vet man då att en ET är bra? Jag skrev ett inlägg på min blogg som jag hade tidigare och lånar den texten, av mig själv:)
Jag är skeptisk till allt vad equiterapeuter, massörer och alternativmedicinare heter. Och för att tydliggöra- jag är absolut inte skeptisk till nyttan av ”hantverket” och nyttan i dessa behandlingsmetoder utan för alla de människor som med otillräckliga kunskaper spelar på okunskapen hos sina kunder. De är duktiga på att snacka och tar betalt för att i bästa fall inte göra någon nytta alls och i värre lägen- göra det sämre eller hindra en ledhalt häst från att komma dit den ska, till en klinik.
Därför testar jag alltid mina stackars samarbetspartners tills jag märker att de kan sitt jobb och vet vad de pratar om. Men för det måste man ju själv ha en hel del kunskap. Både osteopaten Joakim Mossenberg och Equiperapeut Linda Fång-Söderberg har ställts på prov. Och klarat det med bravur. Jag jobbade mycket med Jocke förr och mycket med Linda nu och detta är yrkesmän(/kvinnor) som kan sin sak. Det är en fröjd att se vad de kan göra med hästarna, hur seriöst de ser på sitt jobb, hur etiska de är och att de alltid remitterar vidare för vetcheck innan de fortsätter sin behandling om de misstänker att det ligger problem som behöver veterinärvård bakom problemet. Och de gör verkligen skillnad!
Tips för att spåra en oseriös equiterapeut:
- ställer sig mycket negativ till klassisk veterinärmedicin
- ger aldrig utlåtandet att en häst är ok utan har alltid något att behandla
- behandlar mer än tre gånger (självklart med viss variation men som riktmärke) utan förbättring eller bara med liten förbättring och tar inte upp frågan om veterinärvård.
- vill aldrig se hästen i rörelse
- kan inte svara på dina frågor eller förklara för dig om du inte förstår
- gör att hästarna blir oroliga eller visar mer och mer obehag när personen ska hantera dem
- är väldigt insnöad eller väldigt ”fundamentalistisk” kring ”sin” genre. Att inte se förtjänsterna som finns i anda metoder, och i andras kunskap, ser jag som en brist på egen kunskap och insikt, vad det än gäller.
by fridawygler | mar 25, 2014 | Malin, Tips, Uncategorized |
Idag kom det in en fråga som jag tyckte var så pass relevant att vi kör svaret i ett eget inlägg.
Hej! Tänkte bara fråga varför ni ofta hoppar så högt med ”viggo”? Som jag har förstått det är han väldigt rutinerad och även gammal, precision kan man ju även träna på låga hinder utan att det sliter så mycket.
Rolig blogg!!
Vi hoppar mycket på låga hinder – bommar går hästarna i stort sett varje gång de jobbas på bana/ridhus men en gång i veckan hopptränar vi lite tuffare. Det finns flera anledningar till att vi höjer upp hindren någon gång i veckan nu när vi närmar oss tävlingssäsongens första intensiva period. Från slutet på april när Drammen går och under maj med RPC-kval, Falsterbokval och flera OBS-tävlingar så ska Viggo och Frida vara i absolut topptrim.
- Viggo kommer gå mycket Msv A i år och det kräver kondition och styrka. Förutom att galoppträna utomhus så får han även gå på sina tävlingshöjder lite. Det är väldigt sällan vi hoppar på Msv A och Svår höjd, men 1.20 ligger det ofta på sista rundan under veckans hoppträning just nu, för att få upp banhoppningskonditionen.
- Viggo är rutinerad men Frida har ridit på hinder som dessa i mindre än ett år. När hon går in i Elit och Int Msv A med omhoppningar som ligger över 1.30 så ska hon känna sig förberedd och känna sig säker på hur hon ska stötta Viggo i anridningarna för bästa resultat. Det är därför en orutinerad ryttare ska ha en rutinerad ponny, för att kunna utvecklas tillsammans med en häst som varit med och som man kan pusha sina egna gränser på lite.
- När man hoppar de största klasserna så bygger banbyggaren försvårande avstånd. Att lära sig hitta en bra balans och rytm runt banan och lösa avstånden tränar vi som sagt nästan varje gång Frida trimmar, som att jobba på 60 cm hinder med 15 eller 18 meter i mellan och ändra antalet galoppsprång, sitta och rulla på bågar, volter etc med små hinder. Men när hindren kommer upp så blir det en enorm skillnad och allt händer mkt snabbare, hästen kan landa grundare, eller med mer tryck osv. Därför behöver man träna avstånden på sin tävlingshöjd. Det handlar också om att få med sig i ryggmärgen hur man ändrar planen beroende på hur man kommer in på linjen. Kommer du nära in kanske du måste lägga in ett galoppsprång till. Tvärtom, flyger du in måste du räta upp dig och hålla – om det inte är långt redan för då har du det perfekta läget istället! Är du med?:) Hoppning är svårt och det är därför det är så intressant!
- En annan anledning är självförtroende. Vi försöker aldrig slå höjdrekord, det var ett skämt. Däremot känner man sig tryggare om man vet att man fixar att hoppa lite större. Och det är faktiskt samma för hästarna. Viggo kommer gå feta klasser och det gör man inte varje dag. Vi kommer välja noga vilka klasser han går för att spara honom. Han behöver också komma in med känslan av att ”detta fixar jag lätt”:) Att hoppa ett räcke på 1.40 som vi gjorde på en linje igår är inget mot att gå in en 1.30 trekombination.
- Resultat. Ja, det är en annan anledning. Frida och Viggo känner sig säkra i 1.20 nu och de såg superstadiga ut i Msv A:n på Baltic. Men vi vill ha mer nollor. Därför ska vi förutom allt det andra som styrka, avspänning och lydnad fila på Fridas anridning mot olika hindertyper och Viggos teknik. Men det tar jag i ett annat inlägg:)
När man tränar hästarna på elitnivå är det som sagt extremt viktigt att de sköts perfekt. Det är därför vi är så noga med hästarnas skötsel, för att undvika skador och för att de ska må som kungar och drottningar. Det är också viktigt att ha koll på vad man gör när man tränar, hur man lägger upp själva passet, träningsscheman, återhämtning osv. Man ska aldrig gå upp i klass på tävling eller höjd på träningen förrän man själv och hästen är redo för det. Det kan jag känna är tränarens uppgift att styra så se till att ha bra hjälp!
by fridawygler | mar 25, 2014 | Malin, Träningar |
Man ska inte svära men jävlar i havet vad hästarna hoppade ikväll! Och de hoppar inte så utan en duktig pilot. Bra jobbat av hela gänget. Frida kommer lägga upp filmerna och då får ni säga vad ni tycker. Idag fick Chickan hoppa några lite större hinder med och det finns hoppning i den hästen, ojoj.
Är så himla glad över Viggos utveckling. Han har ju gått på absolut högsta nivå i många år och är en rutinerad ponny, men inte någon lätt ponny. För att kunna utveckla honom i träningen behövde vi komma framåt med hans markarbete och avspändhet. För ett år sedan var upphöjda travbommar hopp, studs, skutt, ett travsteg, hopp. Travhoppa var kängruskutt, kängruskutt, galoppsprång, hopp. Lägga bom bakom hindret dissade han. Från att ha fått spenderat mkt av träningen på att få honom att tagga ner kan vi nu verkligen jobba från start. Det blir så himla mycket roligare då, när vi kan fila på detaljer istället för bara grunder. Vi behöver arbeta lite med hans språngkurva för att få till ännu fler 0-rundor, ska berätta mer imorgon hur vi tänker och hur vi jobbar på det.
by fridawygler | mar 23, 2014 | Malin |
Igår reds Chickan två gånger. Först joggade Jessica henne på morgonen! Så kul att Jessica börjar komma upp på hästryggen igen! Hörde rykten om att Frida dragit hennes ben i onaturliga vinklar, haha – bra där Frida:) Jessica får rapportera huruvida det resulterade i träningsvärk sen…
Jag red Chickan ett pass på eftermiddagen och satte henne i ännu lite mer jobb än i fredags. Hade dressyrsadeln och jobbade med sidvärtsrörelser och lite skolor och igångsättningar/avsaktningar i galopp. Något jag gillar skarpt är att rida på långa diagonaler och rida rakt – skänkelvikning – rakt – skänkelvikning – rakt osv. Man får bra svar på både sidförande och koll på att man har kontroll på yttersidan. Red detta ex i en övning där jag gjorde diagonalen i skritt, fattade galopp på kortsidan, red en svag öppna i galopp på långsidan lite innanför spåret, satte ihop henne och saktade av till skritt in i hörnet efter långsidan och gjorde sedan om en lång diagonal. Hon är så härlig att jobba med!
Vet att Frida är på en ridsportbutik och shoppar idag – ni lär få se vad i bloggen sen! Jag kommer ha en dag utan hästar rent fysiskt, men de är ju alltid med i tanken, de små djuren:)
Chickan pustar efter gårdagens pass
by fridawygler | mar 21, 2014 | Malin |
Fredagsmys var det här! Och vi har varit så originella att vi slog till på tacos. Min karl fick bestämma middag för han fick typ handla själv. Jag skulle hämta honom när han kom med bussen från jobbet. Skulle bara rida först…. Slutade med att jag mötte upp honom i affären efter att han väntat i city, tagit en öl framför lite hockey, väntat vid matbutiken och tillsist gått in och handlat. Ridningen måste ju få ta sin tid, och så ska det putsas och fejas på både häst och utrustning…. Jag är en hopplös hästnörd.
Chickan är härlig att jobba med, hon är så villig att förstå och kämpa. Just nu handlar det mest om räta upp, stärka, räta upp, stärka. Inte snyggridning utan effektiv, förklarande, utbildande ridning. När jag hoppat av skulle jag messa Jessica om en grej och stod bredvid Chickan. Då lägger hon upp mulen i min nacke och bara står där och myser. Skum över hela kragen men det är det värt med sådan hästkärlek:)
Hon fick prova sina nya hagboots innan det blev tack och godnatt. Chickidicki är redo för påsk!;)
by fridawygler | mar 21, 2014 | Malin |
Kom helt naturligt att åka förbi Hööks igår *host, host*:) Nåja, denna gång är det faktiskt sant och jag passade på att köpa boots till Chickan. Vi håller på att lägga ut hennes traktstöd på skorna och då är det smart att ha lite oversize boots fram i hagen. Nu har hon haft sina vanliga ridboots men de är inte riktigt stora nog för att täcka skorna plus att det är bra att variera för att undvika tryck eller skav. Hon kommer se helt rätt ut i påsk, jag valde inte den mest diskreta färgen:) Ska ju rida Chickan imorgon så jag ska visa upp dem på bloggen sen, haha.
Det här med skydd i hagen. Jag har gärna det på skodda hästar, tycker det är en billig försäkring mot skador. Men jag har full förståelse om det inte fungerar rent praktiskt i många stall. Det blir lite bökigt vid utsläpp. Jag minns tidsskillnaden när jag jobbade i stallet på de inackorderingar man bara slängde på ett regntäcke mot de man lindade av alla ben och sedan satte skydd och boots runt om för att avsluta med att helt byta täcken.
I alla fall. Värre än inga skydd är skydd som sitter fel, för hårt eller för länge. Går de ute dygnet runt får man skippa skydden men då busar de å andra sidan mindre med. Jag är väldigt mycket för att hästarna går ute helt eller i alla fall länge. När jag jobbade i proffsstall så hade vi hästarna ute 8-14 på vintern och 8-20 på den ljusa delen av året. Men då gick de in och reds på dagen med så man tog av skydden ett tag.
Jag använder aldrig senskydd i hagen för jag vill inte ha ojämnt tryck på framsidan på benet under längre tid, senan kan reagera då. Hagskydden ska också sitta lösare än vid ridning. Här är några tips från Hööks om är prisvärda och är sådana skydd jag kan rekommendera som hagskydd.
Ett par prisvärda skydd som sitter rätt jämn på benet. Väger typ inget, enkel kardborrknäppning. Från Show Master. Jag har använt dessa, kommer ihåg att de funkade bra förutom att kardborren inte höll så länge utan revs av vid sömmen.
Dessa har jag använt väldigt mycket. Luddet gör att de anpassar sig efter benet. Även om man sätter dem löst så håller de sig uppe. Även dessa från Show Master.
En rätt bra idé är att använda reflexskydd. Om hästen rymmer ur hagen efter mörkrets inbrott syns den lite bättre i alla fall. Jag vet vad som kan hända om hästarna kommer ut på vägen. Har som tur är aldrig haft några problem med ”våra egna” men på tävling i Flyinge körde jag och chefen in som första bil på plats efter en olycka där en grupp hästar sprungit över en stor skåneväg. Två var allvarligt påkörda. Fy, det var hemskt, kan berätta mer i detalj någon gång men ingen av hästarna gick att rädda.
Tips! Om hästen vill äta upp sina skydd finns en creme att smeta på som de inte gillar. Det är inte samma som man har mot krubbbitning, denna är mindre fet, mer som en lotion eller salva. Men allt man kommer i kontakt med, efter man typ lindat upp lindor eller så med kletet på, smakar så jäääv…a äckligt! Anti-nagelbitning?;)
