by fridawygler | aug 22, 2014 | Malin |
Jag har både varit bortskämd med grymt fina ridhus och fått stå ut med att bara ha paddock genom åren. Ett tag när jag började jobba hos Pelle Melin efter skolan(100 år sen) så åkte vi iväg med 4-6 hästar varje kväll på vintrarna och red i ridhus. Vi hade bara paddock då. Herre, vilket bestyr det var!
Sedan dess har jag haft ett ridhus som man kan rida in i från stallet utan att gå ut. Tills nu. Igår red jag i paddocken, i regn och mörker, och insåg att det var dags att stålsätta sig för en vinter utan ridhus. Regnkläder och varma kläder blir prio! Hur har ni det? Det vore så himla kul att lära känna er läsare lite:) Har ni ridhus eller inte? Om inte, vad är era bästa tips för att överleva vintern?
Lite bortskämd liksom…
by fridawygler | aug 17, 2014 | Åsikter, Malin |
Kalle tycker det är kul att gå i skolan. Han har lätt för att lära och räknar glatt matte, gör glosor och läser. I småskolan går allt så lätt och Kalle ser fram emot lektionerna. Kalle blir äldre och lärarna ökar efterhand kraven. Ibland förstår Kalle inte allt men det går tillräckligt bra för Kalle ändå för att någon ska reagera och hjälpa Kalle lite extra.
En dag börjar de med ekvationer. Kalle tycker ekvationer är svårt att förstå sig på. Han försöker, men det blir liksom inte samma svar som i facit. Han börjar räcka upp handen rätt ofta och be om hjälp. Läraren hinner inte alltid hjälpa Kalle. Läraren säger sedan till Kalle att han latat sig, han måste träna mer, då kommer han förstå. Kalle får räkna fler ekvationer. Till slut ersätts alla Kalles lektioner av att bara räkna matte, och ekvationer är det som gäller, hela tiden. Det är bara på roliga timmen på fredagen som Kalle slipper de där svåra ekvationerna.
Kalle börjar tycka att det inte är så kul att gå till skolan längre. Han blir stökig, pratar högljutt med kompisar, kastar suddgummin och kallar sin lärare kärring. Då idiotförklarar läraren Kalle och säger att han kommit i trotsåldern. Detta kan bara lösas med ännu mer träning och visst fysiskt våld. Om han bara tvingas igenom detta med ekvationerna, då kommer han förstå sen, och allt blir frid och fröjd igen. Föräldrarna får veta att Kalle är ett barn som är motsträvligt, bråkigt, inte vill göra arbetet och verkar ha svårt för matematik. Men det går att ta sig igenom sådana här faser. Det handlar ju bara om att få Kalle att ge sig.
Låter det här hemskt? Ja, klart det gör. Men sätt in valfri unghäst i den här berättelsen och byt ekvationer mot lösgjordhet, framåtbjudning, samling, galoppfattningar…you name it – plötsligt känner du igen en rätt vanlig situation, eller hur? Genom alla mina år med hästar har jag lärt mig en sak. Hästar jävlas inte. Stöter du på vad många kallar ”trotsålder” eller ”dumheter som måste tas igenom” så föreligger någon eller flera av dessa anledningar:
- Du har inte tränat hästen på rätt sätt från början, så den förstår och är motiverad
- Du har gått för fort fram och måste egentligen backa tillbaka ett steg, eller flera
- Du rider för dåligt eller har kommit till din kunskaps gräns
- Du red dåligt passet innan
- Du tränar fel
- Skoning, foder, hantering eller något annat kring hästen gör att den inte kan prestera
- Hästen har ont
- Hästen är i tillväxt och har jobbigt med sin kropp
- Hästen har en dålig dag
- Hästen har kommit till sin kapacitets gräns
Ingen av dessa saker löses med våld, utan kunskap, en plan och tålamod. Eller känns det ok att spöa Kalle som tycker matten är lite svår att förstå?
by fridawygler | aug 16, 2014 | Malin, Utrustning |
En gång hade jag en Pikeurkavaj i grått och det var så himla snyggt! Då hade alla på dressyrtävlingar bara svart eller marin dessutom så min grå kavaj stack ut ordentligt:) Tyvärr dog den på en tävling när det kom en megaregnskur på framridningen och sedan blev strålande sol igen. Det var yllestretch och ullen drog ihop sig så hela kavajen blev typ ihopdragen i yttertyget, såg förjäkligt ut och gick inte att återställa. Nu har jag en svart Eurostar kavaj, snygg och enkel….men man kan ju få drömma. Såhär ser min drömoutfit för dressyrtävling ut!
Hur ser er drömoutfit för dressyrbanan ut? Lägg gärna upp på er blogg om ni har en o länka i kommentarerna till det inlägget:) Kan bli ett litet pris för den som är bäst….;)
Psst – K9 tävlingens vinnare presenteras imorgon!
by fridawygler | aug 15, 2014 | Åsikter, Malin |
Det är dags att börja göra en del val. Fram tills nu har Frida ändå varit ett barn på det viset (sorry Frida;) ) att alla vägar fortfarande stått öppna. Hon har dessutom kämpat så grymt hårt och själv skapat möjligheten att gå på den drömskolan hon ville gå på och att samtidigt tävla på elitnivå med sin ponny. Men när gymnasiet står för dörren så börjar man bli så pass vuxen att man måste ”välja bort” vissa saker. Visst går det alltid att omskola sig i framtiden. Man kan ta en sådan bana som jag och hela tiden följa hjärtat, då får man sjukt mycket med sig men på en lite krokigare väg i CV:t. Jag läste natur, sedan till ekonomi i två år innan jag tyckte programmet var så oinspirerande så jag slutade och jobbade med hästar på heltid i en massa år för att tillslut hamna i skolbänken igen. Jag valde utifrån min passion när jag valde hästarna och när jag pluggade på universitetet i andra omgången, och läste grafisk design och kommunikation och även nu under 2014, då jag pluggade copywriting på Berghs. MEN, de beslut man tar efter nian och framåt ger ändå större effekter på ens väg genom livet än de innan.
Hur ska man då råda en elev som Frida. Hon vill bli en av de bästa i världen i hoppning. Men hon är klok nog att ändå välja att ha med sig en grund från gymnasiet, så om hon blir skadad eller inte får de förutsättningarna i form av rätt hästjobb eller sponsorer som krävs, så kan hon ändå fortsätta med sitt hästintresse, det är ingen billig sport. Att välja de hästutbildningar som finns på gymnasienivå…. Ja, jag skulle ju inte välja den vägen i alla fall. Många av dem är som en allroundsadel – varken eller liksom. Bättre då att på fritiden försöka få in foten i ngt tävlingsstall och hänga där så mycket man bara kan. Och har man Fridas möjligheter, ja då är det ju bara att hinna med så mycket man hinner efter skolan – träna, träna, träna.
Så kommer den dagen då man ska välja att satsa fullt ut – börja jobba med hästar, kanske åka utomlands. Man får räkna med ett antal år som slav, så ser det ut. Vill du verkligen bli bäst på att rida så välj ett stället där rätt kunskap finns och slit sedan häcken av dig för att få chansen att rida mer på sikt. När du väl sitter på en hästrygg – se till att göra ett riktigt bra jobb.
Ibland pratar Jessica och jag om hur vi ska kunna stötta. Kan Frida få en stallfri dag så hon hinner med lite extra plugg eller träffa kompisar t ex? Något jag är noga med är att Frida alltid själv ska vilja välja den här vägen. Satsningen måste komma från henne för man har ALL rätt att välja att bara rida för att det är kul, rida på lägre nivå, rida för rekreation eller helt sluta om man vill det. För det är en sak man inte ska sticka under stol med. För att satsa på ridsporten måste man vara lite störd. Man måste vara beredd att slita, plågas, frysa, blöda, svettas och försaka det mesta som andra människor kan unna sig. För att bli riktigt bra så finns ingen annan väg. Jag är på många sätt jätteglad för de åren jag lade i stallet på heltid. Jag vet att jag fattat grejen på riktigt och kan utveckla mig vidare, jag kan verkligen rida. Men andra dagar kan man känna, tänk om jag aldrig hittar den där hästen med stort h och Msv B på unghästar blir det högsta jag tävlat, aldrig ngn frack liksom – var det värt det då? ”Hur fan tänkte jag” liksom. Det är nog sunt att tveka över sina val ibland och lära för framtiden. Men, jag tror det visar sig tillslut att jag valde rätt. Även om man ibland låg och grät på betongen för man var så trött, så trött så var det värt det. Så många erfarenheter, så tufft liv, så mycket kunskap – man vet att man klarar allt om man inte ger sig, får skinn på näsan.
Men till er som står där och tvekar om att satsa, eller kanske valt en utbildning i tanken att ni ska jobba med hästar – det handlar inte om att pussa lite på söta mular eller gå och beta en häst i kvällssolen. Om du inte är riktigt bra redan innan handlar det inte mycket om att rida heller, i alla fall inte i början. Förstå att om du ska satsa på hästar – då väljer du bort det mesta under den tiden. Du kommer få jobba så hårt som du inte trodde var möjligt. Det kommer vara 80% slit och 20% njutning, 90% nederlag och 10% segrar(om du har tur). Du måste helt enkelt vara lite störd i huvudet.
Men om du pallar blir du en del av världens coolaste sport….
by fridawygler | aug 10, 2014 | Malin, Uncategorized |
Idag blir det svårt att inte ha med Frida o Viggo i tanken, oavsett vad man gör. Går hela tiden in i Equipeappen för att se om banan är uppe än. Hon är så cool min Frida. Oavsett hur det går idag, topp 20 i Sverige. Vilken utveckling och vilken styrka att ta sig upp trots att det varit lite upp o ner innan. #vinnareblirdensomintegerupp
Jag rider, tömkör o putsar i vanlig ordning vidare på träns. Sedan blir det direktsänd final!
by fridawygler | jul 29, 2014 | Läsarfrågor, Malin |
Insåg att shit, har ju inte svarat på alla frågor från frågestunden, so here goes:
Vad gör din häst nu? Hur många har du?
Jag har ett pensionerat sto f.92 som är utlånad till min underbara vän, Jossan, som avelssto. Sorban var grym 1.30-1.45 och har massor av segrar och placeringar på den höjden. Hon har startat 1.50 med fyra fel. Sedan har hon vunnit Msv B med mig i dressyr. Sedan har jag Diva som är Drivers mamma. Ett helt fantastiskt sto som jag hade hoppats få rida GP med, har aldrig suttit på något mer ridbart, men hon skadade nacken i hagen som treåring och det blev aldrig helt bra. Hon är utlånad som fritidshäst och avelssto till en annan vän, Sara. Och så har jag Drivve som jag har fött upp och äger tillsammans med Jossan. Drivve blev illa sparkad i vintras och fick frakturer på skenbenet fram. Det har läkt men han är fortfarande lite, lite oren så jag ska till kliniken med honom på check. Han går på bete och tränas på att ha träns, sadel, tas på överallt och den fjärrstyrning som jag vill ha på hästarna innan jag hoppar upp. Så fort jag vet vad som stör honom kommer han, om det är ofarligt såklart, börja jobba lite mer och efter sommaren ska Frida upp på hans rygg:)
Mål med unghästen?
Målet med Driver är att ta honom så långt som han räcker. Jag vill rida GP med honom, med bra resultat. Känner jag på vägen att han inte räcker till det, blir han till salu. Men än så länge har han inte visat något som säger att han inte skulle kunna bli riktigt bra. Mål på vägen är årgångschampionaten, från treårs till sjuårs. Men sedan sparken är det främsta målet att han ska bli helt frisk. Vår lilleman, han är så härlig.
Bästa och sämsta med att vara tränare?
Bästa rent generellt är när man ser att eleven utvecklas, att hästen utvecklas, eller man ser att de får aha-upplevelser. Sedan när det gäller Frida så är det fantastiskt kul att få hjälpa någon som är så genuin, snäll, ambitiös och bryr sig så om sina hästar. Sedan är det såklart jättekul när hon vinner, mycket för man vet att Frida får lite lön för mödan och blir så glad, men en riktigt bra runda slår lika högt:) Sämst är väl inget, men en del saker är svårare. Det är inte alltid lätt att anpassa en lagom mängd bestämdhet, samtidigt som man inte alltid kan gå på en idrottsutövare som redan ställer så höga krav på sig själv. Det kan vara frustrerande när man inte når fram helt med det mentala. Sedan är detta en tuff värld. Mesar man ner sig kommer man aldrig nå toppen i den här sporten. Och om en häst blir skadad, eller det händer något på banan, eller en retlig bom fäller i en klass som verkligen betyder något – då vill man ju bara lyfta bort all smärta från Frida, men det kan man ju inte och det är dessutom en del av sporten man måste vänja sig vid. Man kommer förlora bra många fler gånger än man vinner, så det är lite sinnesjukt att hålla på. Att trösta en ung tjej och ha den vetskapen, det kan kännas tungt.
Jobbar du bara som tränare?
Nej, jag jobbar heltid som kommunikatör:) Jag blev tillslut så hjärtligt trött på att se hästarna säljas, och rida femåringar i LA och sexåringar i MSV B, en verklighet att leva med då man jobbar med att rida andras hästar. Samtidigt är min andra passion i livet berättande – som kundkommunikation, marknadsföring och reklam. Jag designar, layoutar, skriver copy o redaktionellt, fotar, jobbar med event osv…Så jag jobbar med den passionen nu, för att ha råd med passionen för hästar:)
Dessutom har jag som policy på mina träningar att man inte kommer till level 2 om man inte klarar level 1. Typ, kan du inte rida rakt fram innanför spåret på en avspänd och lösgjord häst blir det ingen hoppning, kan du inte göra samma sak över ett litet räcke blir det inte svårare eller olika övningar. Är bara sådana som är så målinriktade som Frida som står ut med en sådan nitiskhet;) Jag kan skicka ut en elev från banan om den beter sig mot sin häst, och jag kan kosta på mig att säga vad jag tycker för jag lever inte på det. Jag tycker inte hästvärlden är så fräsch när det gäller företagande och pengar, så mycket oseriöst. Är glad att fortfarande vara en del av den, men inte beroende av den för mitt levebröd.
