Tävling med Chickan
Vi är nu påväg mot Västervik med Chickibus där bak. Vi ska hoppa en 110 . Önska oss lycka till!
Jag passade på att dricka ett glas extra av RÅ prestation i morse, för att ha mer ork och extra hög konsentration!
Dagens frukost..
..består av RÅ prestation och vanilj kvarg med müsli och blåbär.
Snart hämtar pappa mig och vi åker till någon typ av ryggterapeft. Efter det så ska jag till Stadium arena för lite jobb. Hästarna får röra på sig ikväll.
En lyx att minnas
Har flera stora, och mindre men intressanta, hästbloggar i min bloglovin feed. En av dem uppdaterade om alla ponnyer/hästar som korsat hennes väg genom åren. Trevlig läsning på en bra blogg. Då började jag tänka på det där att minnas dem alla. Nuförtiden skriver ju rätt många på en blogg och får som en dagbok att se tillbaka i, om inte annat har man Facebook. Det är lite lyxigt! När jag var liten gjorde man inte det och när jag jobbade i stallet typ 24/7 skulle jag ALDRIG ha hinnit att blogga. Så det är bara hjärnkontoret som ska ha någon typ av koll.
Om jag startar en sökning på hjärnkontoret så trillar Snöret fram. En liten shettis på Bjällbrunna här i Norrköping. Var snöret en liten fux? Minns inte exakt. Jag var väl typ fyra i alla fall och for runt med flygande flätor och en ponnypad som sadel. Finns sådana fortfarande? Det är som en tjock lädervojlock i sadelmodell light med stigläder och gjord – troligtvis någon svanskappa med. Efter snöret då? Ridskolan, Ekenberg. Fanns det en Sunlight? Jag tror det. Jag minns mest Akrobat, Hasse Lundbäcks, stora häst, som stod i en box på Ridskolan, till våra imponerade ögons beskådan. Sedan min egen första ponny. Klart man minns sina ponnys. Lisethe(B), Linda(C), Vixi(D) och Tuvstarr(D, Lisethes avkomma).
Så här på rak arm minns jag Duschka II, Avanti, Mäster, Don Juan, Conan, Bequerell, Convalj, Sorban, Noblesse, Mac Cloud, Livingstone, Jack (han hette något mer tror jag), Sir Dior, Diva, Amanda, Sydney, Lillen(Celeborn), Robin Hood, Rigoletto, Espri, Monsieur Max, Moonlight, Kiwi Pihl, Mysan, Mitch, K2, Torsten, Soca, Maxwell, Edison, Aliana. Sedan tar det stopp, idag i alla fall. Det är så många fler, det vet jag ju. Och när de stod i min träning och vård så kände jag igen deras sätt att tugga, kände igen ljudet av deras hovklapper, visste hur varenda skrymsle på deras kropp skulle kännas, deras styrkor och svagheter, kände igen deras gnägg, visste hur deras box var att mocka, deras foderstat, stam i minst tre led. Då litade de på mig, och jag vägledde dem genom utbildning och tävlingar. Nu minns jag inte deras namn längre. Ibland kan jag träffa på en häst på tävling. Jag minns vagt och så börjar det krypa fram – den där hade ju jag i stallet för 12 år sedan.
Så jag får säga, det är en lyx att minnas. Men min kropp minns varenda minut på deras rygg. De var en stor del av det som gjorde mig till den ryttaren och hästmänniska jag är idag. Till alla ni fina hästar – ni var och är de bästa lärarna jag någonsin haft. Jag hoppas de av er som fortfarande finns i livet, har det bra någonstans i världen.
Vackra vackra Aliana e. Come Back II – Aljano. Så många minnen vi har tillsammans, fina gumman. Vi har delat många timmar, tuffa utmaningar och euforisk lycka.
Mina bästa
Chickan skrittades på hårt underlag och joggade utmed diket mellan två fält. Så himla fina färger ute på fälten!
Viggo är ju under igångstättning och vi är väldigt noga med att variera underlag och ridning. Inte köra på samma flera dagar utan variera. Efter att ha galoppjobbat lite lätt i ridhuset igår med fibersand så fick han idag skrittas och joggas vid hand på asfalt idag. Skritt länge och 4x1minut jogg, i lugt tempo.
Viggo, min allra bästa och närmsta vän på jorden <3
Saker jag bär med mig, del 1
Jag har funderat lite på sådant som liksom fastnat lite extra under åren, som jag kan höra för mitt inre öra när jag sitter och rider. Saker att falla tillbaka på, förutom min skolning och känsla, som jag idag är väldigt trygg i. Sedan älskar jag att lära mig nytt, läsa böcker, forskningsrapporter, lyssna på andra, se andra rida, titta på hästar. Men jag har en grund att jobba ifrån som jag känner mig säker i, och kan utveckla genom mer kunskap. Man kan lära sig nytt som stadfäster det man kände innan, och man kan ändra åsikt. Förr ville jag exempelvis ha ett traditionellt stall med vackra boxar och hästarna inne på natten. Nu är mitt drömstall en riktigt bra lösdrift med stora hagar utanför och lyxig skötseldel. Allt pekar på att det ger en friskare och mer balanserad häst. Jag har en dröm om att Drivve är bra nog att gå hela vägen, och då ska jag visa att GP hästar minsann mår utmärkt i lösdrift, och går att träna, sköta och tävla fullt ut. Men som sagt, man får se hur långt Drivve räcker, än så länge är han bara en snygg bebis med väldigt fina bakben och bra huvud.
Ok, sak 1 jag bär med mig. Det var länge, länge sedan. Jag tränade en häst som hette Duschka II, min mammas häst, för Hubert Schenholm. En riktig hästkarl med skolning från mästare som vi bara kan drömma om. Jag satt där och stuffade runt och kämpade som ett djur, Hubert körde inte med den mjuka tränarstilen, men det gillar jag. Hatar ”bra!”-tränare som inte kommer med feedback, varför ska man då rida för tränare? I alla fall – det som alltid ploppar upp i mitt huvud är Huberts röst som dånar över ridhuset om jag föll in i handridning ”SKÄNKELN FÖRE HANDEN!!!!”. Helt sant, helt rätt och jag kommer aldrig glömma det! Tack Hubert!
