by fridawygler | okt 25, 2014 | Åsikter, Frida, tävling |
På senaste tiden har folk börjat säga till mig. ”Gå in på banan och bara ha kul, glöm inte att du redan kommit längre än de flesta.” Vet att det är snällt menat, men det är ju som att gå in med inställningen att man redan har gett upp, redan innan man rider in på banan. Jag gillar inte de orden. Man ska ALDRIG känna sig nöjd, det är farligt. När man tar saker för givet. Helt plötsligt rasar resultaten. Man måste hela tiden ha nya mål och sträva framåt. ”Dagen du känner dig nöjd är även dagen du slutar utvecklas”. Det är så sant. När ett mål är uppnått – sätt nya. Man kan ALLTID bli bättre. Det finns ingen på denna jord som är helt fullärd, det går inte att vara det. ”glöm inte att redan kommit längre än de flesta” – svar JA, men det finns BETYDLIGT många fler som kommit längre. Jag vill ju bli bättre än den jag är idag. Så då ska jag ju inte känna mig nöjd där jag är nu?
Självklart ska sporten man håller på med vara rolig och i grunden handlar det om det. Man blir inte som allra bäst om man inte brinner för sporten till 100%. Men det är ju de minutrar man får rida ärevarv med vinnartäcke och jublande publik som man hela tiden eftersträvar med allt arbete man lägger ner.
by fridawygler | okt 10, 2014 | Åsikter, Frida, Uncategorized |
Som ni kanske vet så läser jag idrottspecialisering på gymnasiet med min idrott- ridning i fokus. Här är min senaste inlämningsuppgift som handlar om att utveckla en förmåga för att bli bättre i min idrott. Alla behöver utveckla något, jag har huuur mycket som helst att bli bättre på, men det här är grundläggande och kommer göra att det mesta blir enklare. Vad behöver ni utveckla ?
Jag tycker att det vore intressant att komplettera min träning på hästryggen med andra övningar för att just stärka hela min ryttarkropp, smidighet och rörlighet, då det är mycket statisk träning i vår sport. Styrka tillsammans med kroppskontroll, balans och avspänning samt kondition och mental skärpa är viktiga förmågor som hoppryttare . En ryttare är som allra bäst när alla de bitarna är på plats, och det vore spännande att se hur man bäst kan uppnå det på den lilla tid som finns utanför ridningen. Jag vill till exempel se hur skillnaden blir i min ridning med en starkare kropp.
Jag har valt att fokusera på att bygga upp min bålmuskulatur, dvs mag- och ryggmuskulatur. Det krävs för att få en stabil och avslappnad sits och kroppshållning, så att jag kan följa med hästens rörelser på ett smidigt och följsamt sätt, både över hindren och i galoppen fram till dem. Detta är oerhört viktigt när man kommer upp en del i hinderhöjd, och det krävs att ryttaren verkligen hjäper hästen att klara uppgiften. Avståndsprecision och känsla för hästens position är avgörande förmågor för att hjälpa hästen att klara sin uppgift. Jag vill också uppnå styrka och god balans utan att kroppen blir spänd. Att ryttaren är avspänd är a och o för att få en avslappnad och väljobbande häst, vilket i sin tur är avgörande för hästens långsiktiga prestation och att den håller sig frisk och skadefri. En spänd häst har mycket lättare att dra på sig skador, vilket man självklart vill undvika.
Jag har problem med att när hästarna blir starka i munnen och vill springa, så tappar jag mig min balans. Jag hamnar i en sits där jag blir något bakåtlutad i överkroppen, drar fram skänklarna (benen) samt tappar mjukheten i mina armar med sneda händer som resultat. Det händer automatiskt då min kropp är för svag. Det är kroppens sätt att kompensera sig när det blir jobbigt. Eftersom jag tappar min sits och balans, blir jag stel och spänningar uppstår. Detta leder i sin tur till att den finkänsliga känslan mellan häst och mig som ryttare försvinner. Känslan är, som jag nämnt tidigare, enormt viktig och utan den faller bommar på tävlingsbanan. Där är mycket små marginaler och utan hundraprocentig känsla förlorar man direkt toppplaceringarna. Det krävs alltså en väldigt stark bål och kropp.
Detta är en korrekt och stadig sits för ryttaren. (bild från google)
För att bygga upp bålmusulatur kan man träna likväl hemma som på ett gym. Det räcker med att göra några få övningar några gånger i veckan, vilket dessutom inte behöver ta så lång tid per tillfälle.
-
Pressa svanken mot marken- ligga på rygg och pressa ryggraden mot marken för att hitta bålmuskulaturen. Grunden för att göra de andra övningarna bra.
-
Plankan – för att bygga upp de inre magmusklerna, samt större delen av framsidan på kroppen under en statisk träning. Kan göras både med och utan gymboll.
-
Back ups – kan utföras antingen med eller utan gymboll, där magen är mot bollen/marken och man lyfter överkroppen (axlar med armarna bakom huvudet) för att träna nedre delen av ryggen.
-
Sid plankan – att göra plankan på en arm, på sidan, gör att man bygger upp de muskler på sidan av kroppen.
-
Hunden- kallas övningen när man står på knä med båda händerna i marken och lyfter en arm och ett ben diagonalt.
Med hjälp av dessa enkla övningar har man arbetat igenom hela bålen, och genom att repetera dessa några gånger i veckan gör att man snabbt kan bygga upp en bättre bålstabilitet. Det är en kombination av olika övningar som krävs för att inte bygga muskler på ett enda ställe. Bygger man muskler ensidigt kan det leda till att man får problem på andra ställen, då de överbelastas. Dessa övningar stärker även de inre musklerna, inte bara de yttre, vilket är extra bra.
Att träna och stärka bålmuskulatur skulle jag säga att alla kan göra. Alla är byggda på olika sätt men att träna musklerna kan alla göra. Det kan ta olika lång tid för olika personer att bygga upp samma muskulatur, beroende på hur mycket/ofta man tränar, hur hårt/intensivt man tränar, antalet repetioner, hur matrutinerna ser ut, hur noggrann man är med uppvärming/ avvärming etc.
Det som kan göra att man inte kan träna är t.ex. vissa typer av handikapp eller skador. Vid dessa situationer är det kanske inte så troligt att de klarar av att rida och hålla balansen på hästryggen. Jag skulle säga att alla ryttare absolut kan och bör jobba på att stärka sin bål.
Det finns ingenting bättre än när man kämpar tillsammans med hästen inne på tävlingsbanan, när man är ett team. Det uppnår man vid hundraprocentig känsla i ridningen och det vill jag uppnå!
by fridawygler | sep 15, 2014 | Åsikter, Frida, Uncategorized |
Jag förstår inte hur SD kan växa så mycket, jag skäms över Sverige och alla personer som faktiskt kryssar i och väljer att rösta på detta parti.
Många av mina vänner är inte födda i Sverige eller har föräldrar eller släktingar som faktiskt flytt från krig, eller som inte kunnat fly och där mina vänner fått besked att de omkommit i kriget. Att det finns personer som inte vill hjälpa de som har det sämre än oss i Sverige, vi som faktiskt kan göra skillnad, jag förstår det inte.
Politik hör inte hemma här på bloggen och jag är inte speciellt insatt, men jag förstår vad det här kan leda till, jag 16år gammal kan dra paralleller till andra världskriget som vi läste om under vårterminen i 9an.
Vid nästa val är jag 20år och får rösta. Jag hoppas att folket förstår vad SD verkligen står för och ser till att detta parti minskar istället för att öka, vilket jag är rädd för att det kommer göra. Jag kommer iallafall rösta och det på ett annat parti som tänker fortsätta hjälpa invandrare och flyktingar från länder med krig.
Jag blir mörkrädd
by fridawygler | sep 11, 2014 | Åsikter, Frida, Uncategorized |
Jag har tänkt mycket på en sak efter en mental träning tidigt i år. Han började föreläsningen med -hur mår ni. ALLA svarade -det är bra. Men hallå, alla 50 pers som satt där inne kan ju inte må helt bra, eller?
Det är omöjligt att allt är perfekt, att dagen på jobbet/ i skolan varit bra, att du fick alla rätt på läxförhöret, att du inte bråkat med någon vän eller vad det nu kan vara. Men ändå svarade alla att allt är bra.
Är inte det lite konstigt ändå? När alla väl tänkte efter så insåg vi att allt kanske inte riktigt var så perfekt som man efter första tanken sa.
Men det är nästan som en inlärd reflex att man säger -hej, hur mår du? Och får till svar -allt bra, själv? Och ingen bryr sig riktigt om svaret utan frågar frågan för att det låter trevligt. Håller ni med mig?
Ja tycker att vi människor är så konstiga, är de att vi inte vågar ”klaga”?
Jag har iallafall börjat med att när jag frågar hur någon mår och får ett snabbt svar att allt är bra, ställa frågan igen, säkert att allt är bra?!Och verkligen lyssna på svaret. För när jag frågar den frågan vill jag ju veta det riktiga svaret, gör de ni också!
by fridawygler | sep 1, 2014 | Åsikter, Frida, tävling, Uncategorized |
Under lagklassen lördag kväll hände något riktigt hemskt med en superfin ponny, som hoppat de högsta klasserna. Ekipaget var felfria fram till näst sista hindret. De hoppade av lite stort, hoppade genom hindret och gör en kullerbytta. Det har man sätt flera gånger och det ser så himla hemskt ut. Det annorlunda i detta fallet var att hästen hamnade med nacken böjd, med huvudet fast under sin egen kropp OCH KOM INTE UPP! Den låg blixtstilla i flera sekunder, ryttaren drabbades av panik, sprang och skrek, föräldrar, publik och sjukvårdare sprang in på banan, alla utanför banan var i skräck. ALLA TRODDE ATT HÄSTEN VAR DÖD! Alla trodde att den brutit nacken när den låg helt stilla med huvudet under sig själv, det var 20hemska sekunder. Under de 20sekunderna hinner man tänka så himla mycket. Det var en olyckshändelse och kunde precis lika gärna varit jag, eller du som drabbades av detta. Man hinner tänka att vad skulle jag gjort om det var jag som fick åka från en tävlingsplats med en tom transport. Under de 20 sekunderna hinner man inse hur lite det faktiskt spelar roll hur de går på en tävling, hur de går på ett matteprov eller om det är värt att bråka med syrran om vem som ska få stå i spegeln på morgonen, när de handlar om ett liv på sin bästa vän. Jag får nu precis som under de sekundrarna en klump i halsen och tårar i ögonen. Man ska uppskatta varenda sekund man har tillsammans med sina nära och kära. För på ett kort ögonblick kan något hemskt inträffa och ni får aldrig ses mer.
Som TUR VAR reste hästen på sig och alla blev självklart lättade. Men jag kan tänka mig att den inte klarade detta oskadd utan har nog sträckt sig regält, om inte slitit av muskler och senor, och har nog en lång väg tillbaka till tävlingsbanan. Jag lider verkligen med den hästen och ryttaren, verkligen.
by fridawygler | aug 17, 2014 | Åsikter, Malin |
Kalle tycker det är kul att gå i skolan. Han har lätt för att lära och räknar glatt matte, gör glosor och läser. I småskolan går allt så lätt och Kalle ser fram emot lektionerna. Kalle blir äldre och lärarna ökar efterhand kraven. Ibland förstår Kalle inte allt men det går tillräckligt bra för Kalle ändå för att någon ska reagera och hjälpa Kalle lite extra.
En dag börjar de med ekvationer. Kalle tycker ekvationer är svårt att förstå sig på. Han försöker, men det blir liksom inte samma svar som i facit. Han börjar räcka upp handen rätt ofta och be om hjälp. Läraren hinner inte alltid hjälpa Kalle. Läraren säger sedan till Kalle att han latat sig, han måste träna mer, då kommer han förstå. Kalle får räkna fler ekvationer. Till slut ersätts alla Kalles lektioner av att bara räkna matte, och ekvationer är det som gäller, hela tiden. Det är bara på roliga timmen på fredagen som Kalle slipper de där svåra ekvationerna.
Kalle börjar tycka att det inte är så kul att gå till skolan längre. Han blir stökig, pratar högljutt med kompisar, kastar suddgummin och kallar sin lärare kärring. Då idiotförklarar läraren Kalle och säger att han kommit i trotsåldern. Detta kan bara lösas med ännu mer träning och visst fysiskt våld. Om han bara tvingas igenom detta med ekvationerna, då kommer han förstå sen, och allt blir frid och fröjd igen. Föräldrarna får veta att Kalle är ett barn som är motsträvligt, bråkigt, inte vill göra arbetet och verkar ha svårt för matematik. Men det går att ta sig igenom sådana här faser. Det handlar ju bara om att få Kalle att ge sig.
Låter det här hemskt? Ja, klart det gör. Men sätt in valfri unghäst i den här berättelsen och byt ekvationer mot lösgjordhet, framåtbjudning, samling, galoppfattningar…you name it – plötsligt känner du igen en rätt vanlig situation, eller hur? Genom alla mina år med hästar har jag lärt mig en sak. Hästar jävlas inte. Stöter du på vad många kallar ”trotsålder” eller ”dumheter som måste tas igenom” så föreligger någon eller flera av dessa anledningar:
- Du har inte tränat hästen på rätt sätt från början, så den förstår och är motiverad
- Du har gått för fort fram och måste egentligen backa tillbaka ett steg, eller flera
- Du rider för dåligt eller har kommit till din kunskaps gräns
- Du red dåligt passet innan
- Du tränar fel
- Skoning, foder, hantering eller något annat kring hästen gör att den inte kan prestera
- Hästen har ont
- Hästen är i tillväxt och har jobbigt med sin kropp
- Hästen har en dålig dag
- Hästen har kommit till sin kapacitets gräns
Ingen av dessa saker löses med våld, utan kunskap, en plan och tålamod. Eller känns det ok att spöa Kalle som tycker matten är lite svår att förstå?
