by fridawygler | aug 15, 2014 | Åsikter, Malin |
Det är dags att börja göra en del val. Fram tills nu har Frida ändå varit ett barn på det viset (sorry Frida;) ) att alla vägar fortfarande stått öppna. Hon har dessutom kämpat så grymt hårt och själv skapat möjligheten att gå på den drömskolan hon ville gå på och att samtidigt tävla på elitnivå med sin ponny. Men när gymnasiet står för dörren så börjar man bli så pass vuxen att man måste ”välja bort” vissa saker. Visst går det alltid att omskola sig i framtiden. Man kan ta en sådan bana som jag och hela tiden följa hjärtat, då får man sjukt mycket med sig men på en lite krokigare väg i CV:t. Jag läste natur, sedan till ekonomi i två år innan jag tyckte programmet var så oinspirerande så jag slutade och jobbade med hästar på heltid i en massa år för att tillslut hamna i skolbänken igen. Jag valde utifrån min passion när jag valde hästarna och när jag pluggade på universitetet i andra omgången, och läste grafisk design och kommunikation och även nu under 2014, då jag pluggade copywriting på Berghs. MEN, de beslut man tar efter nian och framåt ger ändå större effekter på ens väg genom livet än de innan.
Hur ska man då råda en elev som Frida. Hon vill bli en av de bästa i världen i hoppning. Men hon är klok nog att ändå välja att ha med sig en grund från gymnasiet, så om hon blir skadad eller inte får de förutsättningarna i form av rätt hästjobb eller sponsorer som krävs, så kan hon ändå fortsätta med sitt hästintresse, det är ingen billig sport. Att välja de hästutbildningar som finns på gymnasienivå…. Ja, jag skulle ju inte välja den vägen i alla fall. Många av dem är som en allroundsadel – varken eller liksom. Bättre då att på fritiden försöka få in foten i ngt tävlingsstall och hänga där så mycket man bara kan. Och har man Fridas möjligheter, ja då är det ju bara att hinna med så mycket man hinner efter skolan – träna, träna, träna.
Så kommer den dagen då man ska välja att satsa fullt ut – börja jobba med hästar, kanske åka utomlands. Man får räkna med ett antal år som slav, så ser det ut. Vill du verkligen bli bäst på att rida så välj ett stället där rätt kunskap finns och slit sedan häcken av dig för att få chansen att rida mer på sikt. När du väl sitter på en hästrygg – se till att göra ett riktigt bra jobb.
Ibland pratar Jessica och jag om hur vi ska kunna stötta. Kan Frida få en stallfri dag så hon hinner med lite extra plugg eller träffa kompisar t ex? Något jag är noga med är att Frida alltid själv ska vilja välja den här vägen. Satsningen måste komma från henne för man har ALL rätt att välja att bara rida för att det är kul, rida på lägre nivå, rida för rekreation eller helt sluta om man vill det. För det är en sak man inte ska sticka under stol med. För att satsa på ridsporten måste man vara lite störd. Man måste vara beredd att slita, plågas, frysa, blöda, svettas och försaka det mesta som andra människor kan unna sig. För att bli riktigt bra så finns ingen annan väg. Jag är på många sätt jätteglad för de åren jag lade i stallet på heltid. Jag vet att jag fattat grejen på riktigt och kan utveckla mig vidare, jag kan verkligen rida. Men andra dagar kan man känna, tänk om jag aldrig hittar den där hästen med stort h och Msv B på unghästar blir det högsta jag tävlat, aldrig ngn frack liksom – var det värt det då? ”Hur fan tänkte jag” liksom. Det är nog sunt att tveka över sina val ibland och lära för framtiden. Men, jag tror det visar sig tillslut att jag valde rätt. Även om man ibland låg och grät på betongen för man var så trött, så trött så var det värt det. Så många erfarenheter, så tufft liv, så mycket kunskap – man vet att man klarar allt om man inte ger sig, får skinn på näsan.
Men till er som står där och tvekar om att satsa, eller kanske valt en utbildning i tanken att ni ska jobba med hästar – det handlar inte om att pussa lite på söta mular eller gå och beta en häst i kvällssolen. Om du inte är riktigt bra redan innan handlar det inte mycket om att rida heller, i alla fall inte i början. Förstå att om du ska satsa på hästar – då väljer du bort det mesta under den tiden. Du kommer få jobba så hårt som du inte trodde var möjligt. Det kommer vara 80% slit och 20% njutning, 90% nederlag och 10% segrar(om du har tur). Du måste helt enkelt vara lite störd i huvudet.
Men om du pallar blir du en del av världens coolaste sport….
by fridawygler | jul 27, 2014 | Åsikter, Frida, tävling, Utrustning |
Jag är väldigt ordningsam med mina hästar och utrustning. På tävling vill jag att boxgardin och täcken ska hänga snyggt, tränsen ska vara väl putsade och fint upphängda. Jag har backar för att ha så lite som möjligt som står framme och det ska vara ordning och reda.
Hästarna ska blänka, helst hela tiden, väl klippta och jämna manar och rena och oljade hovar. Ekipaget- jag och hästen ska se prydliga ut och helst en massa bling.
Men det kan vara så stora skillnader, framförallt när jag startade regionalt, som jag gjorde i fredags. Eller när jag är ute och hoppar lokalt med Chickan. På nationella och internationella tävlingar är det mycket prestige och det ska se prydligt ut.
Men som när det kommer ponnysar med en grästova i mungipan, långt hovskägg och med lång och rufsig man. Lite kiss fläckar och oborstad svans. Ryttaren har ridstövlar som räcker till halva vaden och utrustningen har nog inte blivit putsad på ett halvår och upp på det- ett knallgult schabrak – jag tycker det är charmigt. Även om jag aldrig själv skulle visa mig så på tävlingsbanan.
Jag skulle aldrig heller kunna lägga min sadel oputsad på golvet ihop med ett svettigt schabrak, skitiga mathinkar och leriga stövlar- aldrig. Och viss ordning och reda tycker jag att man bör ha när man är ute och tävlar.
Jag vill att allt ska vara prydligt, fint och rent. Men jag tycker att det är helt okej att inte alla andra har det så. Huvudsaken är hästen är glad, nöjd och mår bra. Att utrustningen sitter korrekt och att man är noga med all hantering kring hästen.
För visst kan hästar visst må suveränt och prestera på topp, trots knallgult schabrak och ruffsig man 😉
Mina stjärnor! <3
by fridawygler | jul 23, 2014 | Åsikter, Malin |
Ja, där har ni min åsikt kring ögonblicksbilder och hur hästar rids. Jag jobbar en hel del med fotografering, och det kan jag säga – både folk och fä ser rätt tokiga ut på de flesta bilder. Det är ingen slump att Top model kan avgöras för att någon får 200 ”extra frames”. Då kanske man får den där enda lysande bilden när allt klaffar. För kameran är tar stillbilder, ögonblick om man vill kalla det för det, men vi lever i rörlig bild. Så oavsett om det ser amazing ut, eller som kattskit, så är det en ögonblicksbild. Det kan lika gärna vara den ”fina” bilden som är den falska. Men då är det ingen som skriker, ”ögonblicksbild!”.
Det som ser ut behöver inte vara fult. Jag är väldigt mycket för att inte tänka för mycket på att ridningen ska vara snygg och prydlig, för då blir den ofta spänd och stel i stället. I inlärningsfasen, ja, då måste man sitta där och hålla händerna rätt, ryggen rak, tårna framåt etc, men när det sitter ska man vara avspänd och känna. Man kan korrigera med en hög hand, ställa igenom så hästen ser ut att gå hiskeligt bakom lod, gå med och se lite väl framme ut med axeln, hästen kanske gapar i en avsaktning. Det betyder ingenting om ridningen är bra, och man har ett mål med det man gör. Om hästen är trygg, så spelar inte det någon roll att den gapar. Var glad att den kan gapa, det betyder att nosen inte är ihopsurrad med våld. Jag rider gärna med lösare eller ingen nosgrimma, då får jag ärliga svar från hästen.
När bloggare i vild jakt på läsare lägger upp bilder på unga tjejer som rider fint och är i en situation där det inte är något konstigt att hästen gapar, då blir jag bara irriterad. Häng inte ut folk och ha lite mer kunskap bakom det ni skriver tack.
MEN, det finns bilder som visar precis det som de ser ut som. Det finns ridning som är lika ful ”i rörlig” bild som i stillbild. Där man drar och bänder och med våld placerar hästen mellan hjälperna. Piskar på bak och håller emot fram, så hästen knölar ihop sig på mitten. Sådan ridning ska exponeras – den MÅSTE exponeras. Att man inte kan tvinga en häst att gå i en flashig trav eller hoppa höga hinder, visst går det. Om du inte drar dig för att slå och surra ihop den för att få fram den i alla lägen och ändå ha kontroll, och inte har något emot att sen barra den så den lyfter på benen trots att den är spänd – då kan du hoppa i eliten på spänning och dålig ridning. Vid en helt vanlig dressyrframridning kan man se flera ekipage som jag inte sympatiserar med ridmässigt. Sådana som jag hoppas stoppas i sin framfart, att deras ”system” blir obrukbara på grund av noggrann kontroll – på hemmaplan och på tävlingsbanan. Då kan de som rider en sympatisk ridning utan genvägar sjyssta förutsättningar att vinna. Så vifta inte bort kritiken. Det är bra att vi granskas, det hjälper oss som vill rida sjysst. Men granskningen ska vara sjysst och ske med kunskap.
Ett exempel på fin ridning!
by fridawygler | jul 15, 2014 | Åsikter, Malin |
Såg precis en liten film där utrustning diskuterades. Jag blir lika förvånad varje gång när vissa saker bara inte går fram. Vi vet idag att ett vanligt tvådelat bett lätt viker sig och petar hästen i gommen. Rätt logiskt dessutom. Som grundbett tycker jag alltså inte att man ska ha ett enledat, dvs tvådelat, bett. Ett mellantjockt tredelat, gärna i mässing eller sötmetall tycker jag är ett bra grundbett. Har din häst dåligt med utrymme mellan lanerna så kan ett smalt tredelat vara att föredra.
Jag gillar inte engelska nosgrimmor, ska dessa användas ska de verkligen sitta löst, annars trycks slemhinnorna på insidan av hästens kinder mot tänderna. Remont tycker jag kan vara en bra nosgrimma, men en välanpassad pullargrimma sitter egentligen ännu bättre. Den ger ett jämt tryck, ligger inte emot olämpliga ställen och ger fria luftvägar. Jag tycker inte att någon nosrem ska sitta hårt och i de fall man ser hästar med skyddsneoprenplatta som är avsedd för att skydda så man kan dra åt hårdare…usch. Jag gillar Micklemtränsens nosrem, den håller mer om lite lätt och håller tränset stabilt om man bara spänner ihop den lätt. Den klämmer inte hästen på andningsvägar eller nosben och ligger inte mot tänderna. Jag spänner ofta upp nosremmen när jag ska hoppa upp och rida en häst. Vill hellre att den kan gapa någon gång i början så den inte känner sig fastspänd och otrygg. Dessutom – gapar den har jag inte kommit rätt i kontakten än. När jag ridit en stund är hästens mun oftast stängd med tillit ändå, och den ger mig en bra kontakt med bettet. Jag vill känna ”i realtid” hur hästen svarar mig, därför rider jag gärna utan stänger på betten och spända nosremmar.
Och så sadeln. Jag är en junkie för sköna sadlar, och de ska ligga bra, annars får man stora problem. Själv har jag en sadel med lite vid bom, för jag vill kunna ha min egen sadel på många hästar. På en häst som Chickan som kräver en väldigt vid sadel har jag bara hennes ca två mm tunna anti slip pad under, på en häst med tunnare sadelläge har jag schabrak och min Mattespadd, med ilägg i om det behövs. Då har jag lite anpassningsmöjligheter. Men jag vill aldrig sitta längre ifrån hästen i onödan och blir förvånad över hur vissa pallar upp sina sadlar. Ju mer du trycker under, desto smalare blir bommen, och en sadel som ligger bra kan plötsligt hämma bog och muskler och klämma hästen. Använd bara det som behövs! Därför är jag så himla nöjd med antislippadden jag hittade till Chickan, på Skara HS såklart, för den bygger inget men har suverän anti slip. Varför behöver Chickan anti slip? Jo, hon har ett sadelläge som en Colaburk, alltså en cylinder. Det finns liksom inget att greppa i, och i hoppningen skickar hon dessutom till så allt trycks bak. Vi hade samma problem men Mac Cloud, han hoppade bak allt, oavsett sadel och förbyglar så no slip var ett måste.
Vad har ni för sadlar?! Vore kul att lära känna er mer:)
Frida har dessutom en frågestund uppe, ös på bara! Ni kan fråga vem som helst av oss:)
Lillen redo för treårs i achennosgrimma. Ett perfekt exempel på att anpassa sig efter tillfället. Lillen gick in i lastbilen ren och fräsch och klev ut med hovböld, jäkla skit alltså. Han blev snabbt ok när den öppnades men jag fick hoppa upp på en treåring som vilat i tre dagar innan visningen. Haha – bad till gud och hoppades på att kunna styra och sitta kvar typ:)
Macke, en av mina favoriter i en av mina favoritnosgrimmor, en väl anpassad pullargrimma.
Aliana bevisar att man kan rocka i en remontnosgrimma även i sexårs:)
by fridawygler | jun 26, 2014 | Åsikter, Malin |
”Jag kan rida”. Det är rätt många som skulle säga det. Och visst, beroende på vad man menar så är det säkert sant. Man kanske menar att man kan sitta kvar på hästen och få den att starta, stanna och svänga i alla gångarter. Typ ridborgarmärket. Sedan finns det de som tränar och tävlar med egen häst. De strävar efter att rida hästen ”på tygeln” och utvecklas. De är lite mer avancerade och det är absolut inte osant om de säger ”jag kan rida”. Sedan är det tränarna, svårklassryttarna, unghästutbildare. Alla tycker säkert att de kan rida.
Ibland blir jag väldigt tveksam dock. Man ser så många spända hästar, så många höga nackar utan genomsläpplighet, så mycket hårda händer, hästar som inte går fram, orytmiska rundor, pisk på hästar som stannar av ren självbevarelsedrift för de läggs fel, ryck i munnen på hästar som springer bara för att deras ryttare skjuter iväg dem. Kommer ni ihåg vad Lisen sa i ryttareliten? Något i stil med att hästuppfödare/hästägare inte vill släppa hästarna när de är tre/fyra år, och när de väl vill sälja ex antal år senare, då är det försent, då kommer hästen inte kunna bli vad Lisen o co vill ha längre. Saken är den att det är skillnad på att ”kunna rida” och om man förbrukar, förvaltar eller utvecklar sin häst.
Många som rider förbrukar sin häst, både på ridskolor och som hästägare. Man lär sig själv, medan hästen blir sämre. Och sålänge hästen ändå mår bra och behandlas sjysst, är de helt ok! Hästarna är trots allt här för oss, och så länge de mår bra måste man kunna använda sin häst för att lära sig. Problemet är att många förbrukare inte är medvetna om att de är det utan tror sig vara väldigt duktiga. Här hittar man många som ger sina hästar orättvisa korrigeringar, där hästens ”misstag” egentligen beror på att ryttaren varit otydlig. Som uppfödare/hästägare skulle jag vara livrädd att sälja till en förbrukare. Dels kommer hästen inte få visa upp sitt bästa jag, dels är det ofta de som börjar leta fel hos hästen när det börjar gå sämre, på grund av att de – just det, inte kan rida! Jag tycker vi hittar elitryttare här med. Exvis finns det dressyrryttare som har förmågan att lära hästen rörelserna, eller hoppryttare som får hästen att hoppa en o annan nolla, men de sabbar hästens gångarter och ridbarhet för de rider på spänning, genvägar och utrustning istället för att hitta känslan och lösgöra/rakrikta.
Det finns också ett antal som rider bra nog för att ändå förvalta sin häst. De utvecklar sig själva, tränar, rider och har kul, och underhåller sin hästs kunskaper. Den blir kanske inte bättre att rida, men frisk och vältränad och tillräckligt bra för att hålla och ha kul med.
Sedan finns det några som utbildar och utvecklar hästar. Tyvärr är det absolut inte alla tränare och utbildare som faller inom denna gruppen, långt därifrån skulle jag säga. Det är stor skillnad på att ”bara” kunna rida och ha kunskapen att vägleda en häst till att bli bättre. Till att ha tillit, vara lösgjord, balanserad, rakriktad, aktiv men avslappnad, framåt men väntande på ryttarens hjälp. De hästar som har nöjet att utbildas av en utvecklare blir en fröjd att rida och blir sina bästa jag. För att bli en utvecklare måste man ha talang, få mycket bra träning, tänka och analysera, känna, rida många hästar och lära sig av dem och lyssna på dem – en utvecklare använder både hjärna, hjärta och feeling när den sitter på en häst. Den har tålamod, förståelse, ledaregenskaper, rättvisa, bestämdhet och en plan för vad den vill uppnå.
Nå, vad är du?
by fridawygler | maj 30, 2014 | Åsikter, Malin |
Vi har trots allt haft en tidig sommar i Sverige om man ser till bete och höskörd. Jag har ju farit runt lite i Sverige de sista veckorna och man har börjat plocka in hö/hösilage på många ställen. Men tanke på hur tidigt man kunnat slå och hur fint väder det fått på slag kommer vi nog få guldhösilage här i söder i år.
I alla fall. Nu har många släppt på bete. Det är bra. Jag tycker ju lösdrift är det absolut bästa sättet att hålla häst, från avels- och unghästar till tävlingshästar. Så utevistelsen får tummen upp från mig. Men den långa vilan får det inte. Hästar mår bra av att aktiveras. Jag tycker att både unghästar och tävlingshästar går igenom olika faser under året, ibland känner man att unghästen växer eller tagit ett stort kliv framåt på kort tid. Tävlingshästen kanske haft en intensiv tävlingsperiod eller haft en hård uppträning. Då tycker jag det är perfekt att kunna känna av sin häst och kanske låta den bara gå och loppa sig några dagar eller tida ut i skogen i en vecka, utan hård fysisk eller mental prestation. Att bränna 8 veckor i ett bräde där hästen mest blir tjock, det tycker jag inte är något som gynnar hästen. Jag sprider hellre ut det att använda när jag känner att det behövs.
Långa viloperioder (typ generaliserat längre än två veckor) anser jag bara är lämpligt för hästar som a/har en skada som inte tar behandling och kortare vila men det finns en chans att en riktigt lång vila kan läka ut problemet eller b/avelshästar som ston med föl. Men båda dessa kategorier ska gå i stora kuperade hagar där de får rörelse och lätt aktivering av kroppen.
Många släpper ut sina treåringar som gått treårstest nu för att de ska återhämta sig. Ja, om du drog igång inridning, löshoppning etc två mån innan treårstest, då förstår jag att din häst behöver en långvila. Den har fått öka sin fysiska och psykiska belastning alldeles för fort och behöver en återhämtning. Men det är ju bara för att du började för sent. Hade hästen fått en ökat belastning och utbildning sedan början, hade den inte behövt köra någon intensivkurs i att vara arbetande ridhäst, och kunnat hållas igång lätt under sommaren med.
Driver är två, och går ute dygnet runt nu, när han skada läkt ut, men kommer jobbas några gånger per vecka. Lära sig tömkörning, att ha sadel, att matte hänger lite på honom, allmän hyfs, promenader etc. Till sensommaren slänger jag upp Frida som är fjäderlätt. Då har vi gott om tid att i lugn och ro sätta kondition och form för nästa års treårstest. Ni kommer få följa Driver med, här o där på bloggen:)
