by fridawygler | jul 1, 2014 | Malin |
Jag har funderat lite på sådant som liksom fastnat lite extra under åren, som jag kan höra för mitt inre öra när jag sitter och rider. Saker att falla tillbaka på, förutom min skolning och känsla, som jag idag är väldigt trygg i. Sedan älskar jag att lära mig nytt, läsa böcker, forskningsrapporter, lyssna på andra, se andra rida, titta på hästar. Men jag har en grund att jobba ifrån som jag känner mig säker i, och kan utveckla genom mer kunskap. Man kan lära sig nytt som stadfäster det man kände innan, och man kan ändra åsikt. Förr ville jag exempelvis ha ett traditionellt stall med vackra boxar och hästarna inne på natten. Nu är mitt drömstall en riktigt bra lösdrift med stora hagar utanför och lyxig skötseldel. Allt pekar på att det ger en friskare och mer balanserad häst. Jag har en dröm om att Drivve är bra nog att gå hela vägen, och då ska jag visa att GP hästar minsann mår utmärkt i lösdrift, och går att träna, sköta och tävla fullt ut. Men som sagt, man får se hur långt Drivve räcker, än så länge är han bara en snygg bebis med väldigt fina bakben och bra huvud.
Ok, sak 1 jag bär med mig. Det var länge, länge sedan. Jag tränade en häst som hette Duschka II, min mammas häst, för Hubert Schenholm. En riktig hästkarl med skolning från mästare som vi bara kan drömma om. Jag satt där och stuffade runt och kämpade som ett djur, Hubert körde inte med den mjuka tränarstilen, men det gillar jag. Hatar ”bra!”-tränare som inte kommer med feedback, varför ska man då rida för tränare? I alla fall – det som alltid ploppar upp i mitt huvud är Huberts röst som dånar över ridhuset om jag föll in i handridning ”SKÄNKELN FÖRE HANDEN!!!!”. Helt sant, helt rätt och jag kommer aldrig glömma det! Tack Hubert!
by fridawygler | jun 30, 2014 | Malin |
Det kommer bli kort men kärnfullt:) Man kan inte missa Falsterbo, så är det bara. Jag har bara en veckas sommarsemester i år och ska verkligen försöka maximera den! På söndag morgon åker jag ner mot Falsterbo och tänkte bo i Skanörs hamn, har ju en mysig husbil! Sedan ska Jossan och jag hästnörda oss hela måndagen, satan i gatan vad vi ska titta på hästar. Kommer säkert vilja köpa många, haha. Någon gång kanske jag berättar om när jag köpte en häst till min chef, för hans pengar, utan att han riktigt visste om det, hihi. Den är såld till USA nu så det gick ju fint ändå:)
Sedan ska jag hämta min karl i Malmö måndag kväll sent, då kommer han från Kastrup efter att ha cyklat Ride of Hope Europe i England. Förhoppningsvis hinner vi med lite Skanörsmys även den kvällen. På tisdagen sticker vi uppåt västkusten, stannar till på Mellbystrand, campar sedan hos Jossan som är hemma en natt för koll av Sorban på seminstationen. Då blir det såklart fölkel med Smilla och hästmys med Sorban, Saga, Storma o Grim. Sedan njuter vi uppåt Smögen och Strömstad till veckoslutet, åker upp och kramar Soca i Norge och sedan hemåt mot Norrköping för att ha en söndag hemma innan det är dags för jobb igen. Sounds like a plan, eller hur?:)
En bild på Sorban och hennes två barn och barnbarn. Lilla Grim är tre år nu och det finns ett barn(Smilla) och ett barnbarn(Storma) till! Det är alltså Sorban som är min men som är helt på foder hos Jossan som avelssto, hon har gått 1,50 hoppning. Sedan är det Soca, såld till Lise i Norge, sedan Saga och Grim, som är Jossans! OBS – jag har fuckat upp bilden lite genom att dra upp storleken, Kalles original är skarpt….;)
by fridawygler | jun 30, 2014 | Malin, Övningar, Träningar |
Något jag tycker är superviktigt är att kunna länga hästens galoppsprång utan att de blir platta och ”jagiga”. Kan man korta och länga galoppen med avspända, engagerade, runda språng uppe över bakbenen och i god balans, då är man typ hemma! Det blir lätt att man sitter och mesgalopperar lite hemma, i den bekväma zonen. Att jobba på både hållen är viktigt, att plocka ner till ”nästan trav” och länga ut i stora språng.
Idag fick Frida jobba med korta läder för att träna balansen ytterligare, värmningen var i en lätt sits med korta läder över travbommar med ca 1.20 m i mellan (stor häst). Sedan fick hon lägga på travhoppning över ett räcke, fortfarande i lätt sits. Sedan fick hon växla mellan att trava in i lätt sits och i nedsittning. I nedsittningen skulle Frida vara noga att vara avspänd, nästan lite ”degig” i kroppen som jag brukar säga så man verkligen släpper upp hästens rörelse i sin egen kropp och väntar kvar på språnget till hästens rygg naturligt gör att man går med upp o fram. Det tycker jag personligen är en väldigt bra träning för att hitta en avspänd följsamhet som naturligt följer hästens tyngdpunkt i anridning/avsprång.
Sedan satte vi ihop det till att i nedsittning trava in på räcket på kvartslinjen, fortsätta i galopp, lätt sits, över två räcken med 14 m emellan och galoppbommar på sockerbitar emellan på medellinjen och sedan in över galoppbommar på kvartslinjen med 3,5 meter i mellan. Då får Frida öva på att vara lugn även om man ökar upp galoppen, variera sig i sitsen och ändå vara avspänd i balans, ha hästen framme genom svängen för att hålla en jämn rytm genom linjerna i en större galopp och Chickan får jobba styrka, koordination och att ha en stor galopp utan att tappa luftigheten.
Vi avslutade med att ha travräcket som en oxer i galopp så Frida red medellinje, bommar, medellinje, oxer.
by fridawygler | jun 30, 2014 | Foto, Malin |
Jag hade kameran med när jag fodrade grabbarna, dvs Drivve(Driver e Bellagio) och Cattis(Catwalk e. Cashmir). De fick inte stå modell idag, istället blev det allmän sommarkväll bland djuren. Ni är rätt många här nu (allt är relativt;) men nästan 900 unika i veckan), kommentera gärna om ni känner bu eller bä. Gillar ni fotoinlägg även om de är mer allmänna?
by fridawygler | jun 29, 2014 | Foto, Malin |
Både häst och ryttare var så duktiga idag! Ska skriva om övningen sen.
Fotona är Chickan i ett nötskal o anledningen för att hon inte ska hoppa höga hinder än…! Detta är en helt normal oxer på typ 1.05, ingen vattenmatta eller något i. Första språnget kom de en aning djupt, men ingen katastrof på något sätt men i nästa anridning säger ambitiösa Chickan, -”Ok matte, nu hjälps vi åt att fixa dethär!”. De låg perfekt med bra balans och Chickan hoppar till utav helsike. Det är tur att Frida har bra balans och håller sin position:) Men vilket härligt psyke på den här damen, det är något vi måste vårda med omsorg, värt mer än något annat.
by fridawygler | jun 26, 2014 | Åsikter, Malin |
”Jag kan rida”. Det är rätt många som skulle säga det. Och visst, beroende på vad man menar så är det säkert sant. Man kanske menar att man kan sitta kvar på hästen och få den att starta, stanna och svänga i alla gångarter. Typ ridborgarmärket. Sedan finns det de som tränar och tävlar med egen häst. De strävar efter att rida hästen ”på tygeln” och utvecklas. De är lite mer avancerade och det är absolut inte osant om de säger ”jag kan rida”. Sedan är det tränarna, svårklassryttarna, unghästutbildare. Alla tycker säkert att de kan rida.
Ibland blir jag väldigt tveksam dock. Man ser så många spända hästar, så många höga nackar utan genomsläpplighet, så mycket hårda händer, hästar som inte går fram, orytmiska rundor, pisk på hästar som stannar av ren självbevarelsedrift för de läggs fel, ryck i munnen på hästar som springer bara för att deras ryttare skjuter iväg dem. Kommer ni ihåg vad Lisen sa i ryttareliten? Något i stil med att hästuppfödare/hästägare inte vill släppa hästarna när de är tre/fyra år, och när de väl vill sälja ex antal år senare, då är det försent, då kommer hästen inte kunna bli vad Lisen o co vill ha längre. Saken är den att det är skillnad på att ”kunna rida” och om man förbrukar, förvaltar eller utvecklar sin häst.
Många som rider förbrukar sin häst, både på ridskolor och som hästägare. Man lär sig själv, medan hästen blir sämre. Och sålänge hästen ändå mår bra och behandlas sjysst, är de helt ok! Hästarna är trots allt här för oss, och så länge de mår bra måste man kunna använda sin häst för att lära sig. Problemet är att många förbrukare inte är medvetna om att de är det utan tror sig vara väldigt duktiga. Här hittar man många som ger sina hästar orättvisa korrigeringar, där hästens ”misstag” egentligen beror på att ryttaren varit otydlig. Som uppfödare/hästägare skulle jag vara livrädd att sälja till en förbrukare. Dels kommer hästen inte få visa upp sitt bästa jag, dels är det ofta de som börjar leta fel hos hästen när det börjar gå sämre, på grund av att de – just det, inte kan rida! Jag tycker vi hittar elitryttare här med. Exvis finns det dressyrryttare som har förmågan att lära hästen rörelserna, eller hoppryttare som får hästen att hoppa en o annan nolla, men de sabbar hästens gångarter och ridbarhet för de rider på spänning, genvägar och utrustning istället för att hitta känslan och lösgöra/rakrikta.
Det finns också ett antal som rider bra nog för att ändå förvalta sin häst. De utvecklar sig själva, tränar, rider och har kul, och underhåller sin hästs kunskaper. Den blir kanske inte bättre att rida, men frisk och vältränad och tillräckligt bra för att hålla och ha kul med.
Sedan finns det några som utbildar och utvecklar hästar. Tyvärr är det absolut inte alla tränare och utbildare som faller inom denna gruppen, långt därifrån skulle jag säga. Det är stor skillnad på att ”bara” kunna rida och ha kunskapen att vägleda en häst till att bli bättre. Till att ha tillit, vara lösgjord, balanserad, rakriktad, aktiv men avslappnad, framåt men väntande på ryttarens hjälp. De hästar som har nöjet att utbildas av en utvecklare blir en fröjd att rida och blir sina bästa jag. För att bli en utvecklare måste man ha talang, få mycket bra träning, tänka och analysera, känna, rida många hästar och lära sig av dem och lyssna på dem – en utvecklare använder både hjärna, hjärta och feeling när den sitter på en häst. Den har tålamod, förståelse, ledaregenskaper, rättvisa, bestämdhet och en plan för vad den vill uppnå.
Nå, vad är du?
